Jag ville ge upp tron, men Gud ville inte ge upp mig

För ett par år sedan hade jag det ganska svårt en tid. Jag var extremt uppgiven i min kamp mot synden och jag var färdig att ge upp helt. Det blev för svårt. Ett helt liv i kamp mot synden verkade bara alltför skrämmande, alltför slitsamt. När skulle jag få en paus? Hur kunde jag "göra det goda och inte tröttna", som det står i Galaterbrevet 6:9?

Med mycket tålmodig uppmuntran från min mamma förstod jag snart att källan till mina problem var att jag hade förlorat synen på mitt mål. "Utan uppenbarelsen går folket vilse…" (Ordspr 29:18) Detta började bli sant i mitt liv. Jag hade blivit alltför fokuserad på mitt liv här på jorden och glömde att se fram emot evigheten. Hur kan en soldat hålla ut i striden när han inte ser målet framför sig – krigets slut och att uppnå det han kämpat för?

Vad är min vision?

Moses valde "att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk…ty han hade sin blick riktad på lönen." (Hebr 11:25-26)

Jag började gräva i Guds ord för att få reda på exakt vilken lön jag kunde se fram emot. "Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron." (Upp 3:21) Bara det löftet låter som en anledning nog för att leva ett segrande liv! Men medan jag läste fann jag även mycket mer.

I himlen ska jag förenas med alla dem som följt Jesus på vägen i seger mot synd – från de första lärjungarna ända till min egen kära mamma. Det kommer vara fullkomlig fred och enhet – obesmittad av synd. De syndiga tendenser som jag finner i min egen natur kommer aldrig mer att skapa sorg för mig. Istället kommer jag att utstråla godhet, kärlek, glädje; alla dygder jag får när jag segrar över synd!

Jag ska vara tillsammans med Jesus, som jag älskar över allt annat, i all evighet!

En anmärkningsvärd förändring

Jag kommer ihåg att jag tänkte att även om att leva för Gud skulle göra varje dag här på jorden till en överväldigande kamp, även om jag skulle känna mig eländig resten av livet, så skulle det ändå vara värt det i slutet då jag skulle få möta Jesus och få min lön.

Så jag gjorde det. Jag gav upp allt och gav mitt hjärta helt till Gud. Jag sa till mig själv: ”Bara ett kort, eländigt liv och sen kan jag gå in i den glädje som Gud har lovat mig.”

Men så hände något märkligt. Istället för att vara eländig så blev jag glad! Jag upplevde personligen de ord som Gud sa till Abraham i 1 Mosebok 15:1: "Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor."

Med Gud som min sköld, och med blicken fäst vid målet framför mig, kan jag härska med seger över synd. När jag nu kommer till frestelser ger det mig glädje, för jag vet vad jag kämpar för. Istället för att fokusera på lidandet. Det är möjligheter som för mig närmare målet, om jag hanterar dem på rätt sätt.

De tunga, mörka känslorna försöker fortfarande att få tag i mig när det blir tufft, men nu vet jag att källan till de känslorna är misstro på Guds löften. Jag kan segra över dem genom att välja att tro på Guds ord och fästa min blick på målet.

En smakbit av lönen

Och det bästa som jag har upptäckt är att jag inte behöver vänta tills jag kommer till himlen för att få smaka på lönen för min trofasthet. Guds välsignelse börjar redan i det här livet. Seger över synd har gett mig fred och glädje och striderna jag kämpar är korta och avgörande. Gud ger mig styrka till att inte bli trött i mina prövningar och jag blir styrkt i min ande när jag läser hans ord.

Med Gud vid min sida och målet framför mig är jag oövervinnerlig i min kamp mot synden.

Det står att Herrens ögon far över hela jorden för att kraftigt stötta dem som är helt med honom i sina hjärtan, och det är min tröst (2 Krön 16:9). Med Gud vid min sida och målet framför mig är jag oövervinnerlig i min kamp mot synden. Tack Gud, för de löften du har gett till dem som är trofasta mot dig!