Jesus kan bota min eländighet

Det är inte ovanligt för en kristen att höra ordet ”eländig”. Vi är alla syndare. Ingen av oss klarar av att uppnå Guds ursprungliga plan för oss. Vi är långt ifrån perfekta. Ofullkomna. Otillräckliga. Men behöver det vara så?

I Romarbrevet 3:23 skriver Paulus: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud". Det är sant att jag har brister. Det är sant det som sägs i uttalandet om att jag inte är fullkommen. Men sanningen ligger mycket djupare än så.

Det är inte svårt för mig att se att jag blev född i synd. Livets många olika situationer lockar fram synden i mig på ett eller annat sätt. Förr eller senare möter jag sanningen; jag räcker inte till. Jag har gått i personlig konkurs.

Många människor stoppar här. Det är lätt med att nöja sig med att ha gått i konkurs.

Det finns tröst i att acceptera att det är oundvikligt att jag kommer till korta. Det betyder att jag inte behöver försöka. Inte så mycket i alla fall. Ingenting jag gör kan frälsa mig, eller hur? Och jag har ju fått förlåtelse, så Gud kan inte se mina synder. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara eländig och otillräcklig tills jag kommer till himlen.

Tankar som dessa är ofta inte medvetna. Men där är de. Och de är lögner.

Den stora läkaren

Jesus kallas den stora läkaren. "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark 2:17) Det är bra att acceptera det faktum att jag egentligen är en fördärvad människa. Men en läkare gör väl så att folk blir bättre? Ja, jag är svag och eländig, men det är inte meningen att jag ska förbli sådan. Ja, jag blev född till den här välden som syndare, men det är inte meningen att jag ska fortsätta synda.

"Gå, och synda inte mer!" (Joh 8:11) Den stora läkaren har makt att bota mig från min synd. Jag behöver inte vara sjuk. Jag behöver inte vara eländig. Jag behöver inte synda. Jesus har makt att bota synden i mig. Han rycker ut sjukdomen med rötterna och gör mig bättre.

Det kräver dock att jag går på den väg som han har förberett. "Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan." (Kol 3:5) När frestelse till allt detta reser sig inom mig så vägrar jag att vara enig med det. Jag nekar det makt över mitt liv. Jag är inte en slav under dem; jag är lydig mot Jesus! (Rom 6:12) Jag dödar dem!

En helt ny skapelse

Mänskligheten har lagt mycket tid på att vara sjuk. Det finns ingen mirakelkur som gör mig till en perfekt person på bara en dag. Det är ett livslångt projekt som kräver noggrann lydighet för att jag ska läka på riktigt.

Jag behöver inte vara samma person idag som jag var igår.

"Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden." (2 Kor 3:18)

Så även om jag inte får ta del av den fulla bredden av gudomlig natur i morgon, så behöver jag fortfarande inte vara otillräcklig. Just nu, idag, kan jag bli lite mer förvandlad till Guds avbild. Jag behöver inte vara samma person idag som jag var igår. Otåligheten, stoltheten och bekymringen som jag upptäckte i mig själv igår är idag död! När jag nektar de syndiga tankarna som kommer upp i mig betyder det att jag dödar dem.

Kanske ser jag ännu mer av det samma i mig själv imorgon, men Jesus kommer att hjälpa mig att döda det också. Ingenting av det som kommer ifrån den syndiga människan i mig kommer att få leva. Läkarens order. Jag ska göra det som krävs för att jag ska bli frisk.

"Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen." (Jesaja 43:19) Gud är skaparen. Han kan göra mig, som är helt nedbruten, till något helt nytt! Och det handlar om något mer än bara plåster och huvudvärkstabletter. En ny människa kommer fram i mig. Inte en ny och upputsad version av mitt gamla syndiga jag. Nej, men en helt ny skapelse. Jesus liv kommer att skina fram genom mig (Gal 2:20).

Se på Petrus. Utan stånd till att erkänna för en tjänstekvinna att han kände Jesus var även han svag och eländig (Lukas 22:56-57). Men tack vare den stora läkaren så lärde sig Petrus att döda det. Han blev botad från sin feghet. Han kunde stå inför ett helt folkhav och förkunna Guds ord (Apg 2:14). Det var inte den samma Petrus som var så rädd för vad tjänstekvinnan skulle tänka.

Att medge att jag är otillräcklig är ett stort steg framåt. Men det är en bit att gå! Jag kommer inte sluta kämpa förrän jag blir bättre. Jag tänker inte sluta förrän jag är fri från synd. Jag stannar inte innan jag kan säga som Paulus: ”Jag har fullbordat loppet!” Jag vill också komma till den punkt då jag är färdig. Då det inte längre finns någon mer synd i mig. Då jag är en ny skapelse och får ta emot min rättfärdighets krans! (2 Tim 4:8)

Jag vill också bli botad!

Vill inte du?