Korsets väg

Livets väg

Korset (självförnekandets) väg är livets väg, för att “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Luk 9:23. Vartenda steg Jesus tog, vartenda steg på livets väg, består av att förneka (säga “nej” till) sig själv, sin egen vilja. För varje steg vi ska ta i Jesu fotspår, måste vi korsfästa egen vilja som strätar emot.

Det är nödvändigt att ens egen vilja förnekas, dör på korset, om Guds vilja ska kunna ske. Det finns inget där emellan! En av två. Antingen Guds vilja, eller egen vilja! Därför står det inte “borde helst” eller “er det bäst om”, utan “skall” han förneka sig själv.” Vi måste gå korsets väg, om vi vill framåt, eftersom det är det som är livets väg.

Ursprunget och grunden är att Kristus tog sitt kors, bar det och blev fastspikad på det. Om vi vill följa efter honom på samma väg och bli som honom, måste även vi bära vårt kors och spikas fast på det, genom tro. “Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” Rom 6:6. Trons ord säger att vårt gamla människa blev korsfäst med honom.

När vi tar till oss detta i tro, verkar det även i sanning korsfästelse. Utan det är det naturligtvis omöjligt att komma vidare på livets väg. Den gamla människan kan inte göra Guds vilja. Om Guds vilja ska ske, så måste den gamla människan korsfästas, eller dränkas (Rom 6:4; Kol 2:12). I brist på tro och kunskap blir det sagt att “gamle Adam” kan simma. Det är ett grovt missförstånd. Han kan inte simma, utan sjunker snarare som en sten. Det bara verkar som om han kan simma så länge han går på det torra (utan att genom tro bli korsfäst)!

Utveckling – nytt ljus

Genom att tro på Rom 6:6 upphör vi med att tjäna synden, dvs att begå medveten synd, köttets gärningar. Omedveten synd, kroppens gärningar (Rom 8:13) kommer emellertid fortfarande fram där jag inte har ljus. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, […]” Gal 2:19-20. Detta betecknar ett segrande liv, och omfattar all medveten synd. “De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” Gal 5:24. Detta omfattar alla medvetna lustar och begär, så att man inte gör mot det man vet är rätt. “För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.” Gal 6:14.  På samma sätt betecknas härmed kosfästelse av världen och “jaget” så långt vi förstår och så långt vi har ljus.

Man kan inte korsfästa en man innan man hittar honom. Man kan heller inte anse sig vara korsfäst för något som man inte ser är synd. Därför gäller det att hålla sig nära Gud, så att man ständigt kan få nytt ljus över sin egoism, så att något mer kan korsfästas. Allt detta genom tro. Genom tro blir det verklighet i vårt liv. Annars är det bara teorier. Om vi verkligen, genom tro, blir korsfäst med Kristus, då gör vi också verkligen framsteg på livets väg. Och det är precis det vi är kallade till.

Låt därför vårt slagord (när det gäller allt vårt eget) vara: På korset med det!