Upptäcka och maximera de unika talenterna som Gud har gett mig

Liknelsen om talenterna: Prövningar är också talenter

I liknelserna om talenterna (Matt 25:14-30) berättar Jesus om en herre som gav sina tjänare ett olikt antal talenter (en summa pengar) att ta hand om. Avsikten var att de skulle tjäna in en vinst till herren med hjälp av det som anförtroddes dem.

Det sägs ofta att talenterna i liknelsen föreställer våra förmågor och starka sidor, som när vi säger att någon är väldigt talangfull. Talenterna representerar emellertid även förhållandena som Gud har gett mig i livet, möjligheterna till att utföra Guds vilja.

Nu måste jag se på mig själv och mitt liv genom Guds ögon: Varför gav han mig den här kroppen? Den här personligheten? Dessa förmågor? Den här familjen? De här omständigheterna? Kan jag se att de är talenter som har anförtrotts mig? Prövningar och svårigheter eller goda tider och välstånd, allt är möjligheter som Gud har anförtrott mig personlighen! När jag har fått många utmaningar betyder det faktiskt i Guds ögon att jag har fått många talenter; många prövningar betyder att jag är väldigt talangfull! Och jag är den enda som kan utföra dessa uppgifter, eftersom mina omständigheter är helt unika i enlighet med Guds avsikt och planer.

Gud litar på att jag ska använda dessa möjligheter till att utvecklas, växa och få evigt innehåll, och han har gett mig redskapen jag behöver för att genomföra det. Gud ger mig sitt ord för att lära mig vad jag ska göra, och den helige Ande ger mig kraften till att utföra det, så länge jag är villig. Jesus har gått före som en förlöpare för att visa mig vägen. I varje situation, med alla talanger som jag har fått, kan Guds namn förhärligas (som Jesus gjorde i Johannes 12: 27-28), Guds vilja kan göras (som Jesus gjorde i Luk 22:42), och jag kan få en ”evig fullhet av härlighet” (2 Kor 4:17-18).

Att redovisa för de talenter som jag har fått

I liknelsen redovisade tjänarna för de talenterna de hade blivit anförtrodda. Två av dem hade förvaltat dem klokt, så att de hade tjänat på dem. Detta kan jämföras med att använda mina omständigheter för att få evig rikedom. Guds investering i mig är att han har gett mig en kropp och omständigheter där jag kan göra hans vilja. Vinsten han förväntar i retur är att synden gradvis utrotas i mitt liv, och att den ersätts med en ny skapelse: dygderna, Andens frukter (Gal 5:22), evigt liv (Joh 12:25; Rom 2:6-7), och framför allt, att Gud genom allt detta förhärligas med min kropp och genom mina situationer.

Herren berömde de två första tjänarna och sa: "Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!"

Den tredje tjänaren, som hade fått en talent, hade emellertid grävt ner den i marken och hade därför inget att visa fram av det som hade blivit anförtrott honom. Mästaren var väldigt missnöjd med honom och kallade honom ond och lat, och sa: "Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder."

Detta kan verka hårt och orättvist. Han hade trots allt fått minst antal talenter av alla de tre tjänarna, och han gav ju tillbaka det han hade fått, eller hur? Poängen var emellertid att han inte hade använt talenten som han hade fått. Han var lat och inte villig att arbeta. I tillägg till avsaknaden av vinsten, var talenten troligtvis även skadad och rutten av att ha blivit nedgrävd i marken. Mästarens dom var helt riktig och rättvis.

Använda eller begrava talenterna som jag har fått

Talenterna kan variera. Låt oss säga att jag är väldigt duktig på något. Använder jag denna förmåga till att välsigna andra, till att göra det goda, hjälpa och vägvisa i det goda? Eller "gräver" jag ner den genom att använda den på mig själv, för egen vinning? Låt oss säga att jag upplever prövningar som sjukdom, ekonomiska svårigheter, missförstånd eller förtal. Anväder jag det till att övervinna klagan, tvivel, modfälldhet, osv som nästan alltid kommer från synden i mitt kött i sådana förhållanden? Ser jag möjlgheten som en unik talent jag kan "förvalta", så att jag får Andens frukter som tacksamhet, tro, glädje, osv, eller "gräver jag ner" den genom att ge vika för synd och inte få ut evigt värde av prövningen?

Hjälp för livet i liknelsen om talenterna

Jag befinner mig i samma position som den onyttiga tjänaren om jag inte har tjänat något i de situationerna Gud har gett mig, oavsett vilka dessa omständigheter är. Att göra "ingenting" är faktiskt detsamma som att låta min naturliga tendens att synda växa och inflameras, så att slutet blir värre än början.

Nu kan jag göra något med möjligheterna och den nåd Gud har gett mig. Resultatet av mina förhållanden, stora eller små, långa eller korta, tunga eller lätta, bör alltid vara att det skapas något med evigt värde. Otålighet ersätts av tålamod, otacksamhet ersätts av tacksamhet. Jag börjar älska andra istället för att sträva med att bära andra. Min svaghet har ersatts av styrka.

Då kommer jag att få höra dessa fantastiska ord från min Herres mun, han som jag har tjänat hela mitt liv: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!"

Du kan läsa hela historien om liknelsen om talenterna i Matt 25:14-30.