Liknelsen om de förståndiga och de oförståndiga jungfrurna

“Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.” Matt 25:1-4.

Alla tio jungfrur gick för att möta brudgummen. De hade sagt farväl till världen för att söka det där uppe där Jesus sitter (Kol 3:1-2) Alla tog med sig lampor. Den enda skillnaden mellan dem var att de förståndiga tog med sig olja i sina kärl tillsammans med lamporna. De oförståndiga hade inte förstånd att ta med sig olja i kärlen.

“Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.” 3 Mos 24:2.

Lamporna är bekännelsen av vår tro (Matt 10:27; Matt 5:15). För att få olja måste något stötas, och utan olja kan inte lamporna lysa. Lampor som kan lysa – liv och lära – saknas i stor grad. Om jag bekänner att jag ska vandra i Jesu fotspår: “[…] han som blev smädad och inte smädade igen” (1 Petr 2:21-23), så lyser inte den lampan om jag smädar igen. Och om jag inte ska smäda igen, så måste något inom mig krossas. Min vilja – min ära. Om den krossas, så lyser lampan.

De fem oförståndiga hade haft lite olja i lampan, eftersom de sa: “Våra lampor slocknar!” Alltså hade något krossats även hos dem.

Köttets gärningar

“Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.” Gal 5:19-21.

Dessa gärningar och annat sådant är uppenbara. Alla vet att det är synd. Det är inte lätt att tro på vår kristendom om vi gör sådant. Alla hade krossats så mycket att de var jungfrur. De förståndiga däremot tänkte inte bara på att få lamporna att lysa för ögonblicket. De tänkte även på kärlen.

Dessa “köttets gärningar” vill komma fram i vardagen, i de olika prövningarna när vi står inför människor. Det är då lampan ska lysa. De fem oförståndiga förnekade också sig själva i dessa prövningar, så att lampan lyste och människorna inte kunde döma dem. Det räckte för dem. De tänkte inte på att den lilla oljan de fick av det brann upp i samma stund. De förståndiga däremot tänkte på att samla olja i kärlet. När prövningarna var över, tänkte de efter. Där i tystnaden, inför Gud, fick de se sig själva, sitt mänskliga väsen, som de krossade. Där var det ingen som de skulle lysa för, så att de måste använda kärlet. Den oljan de då fick, samlade de i kärlet. Det är det dolda livet i Kristus i Gud.

De oförståndiga jungfrurna var nöjda så länge människorna inte kunde döma dem. I det yttre var de fulla av goda gärningar. De var tvungna att hålla igång hela tiden. Stillhet och tystnad inför Guds åsyn? Nej, något måste göras. De kunde verkligen likna Marta. Hon var mänsklig i all sin iver för att tjäna Jesus. Hon förstod inte Maria, som satt vid Jesu fötter och samlade olja i kärlet.

Att krossa olja i kärlet

Att upphöra med synder som tynger samvetet, ger olja i kärlet. Den fåfänga, äregirighet, lust att predika, anseende til person och girighet som alla kan se, måste krossas, läggas bort, om lampan ska lysa. Då är oförståndiga jungfrur nöjda. Den som blir nöjd med sitt andliga tillstånd som det är, blir en av de oförståndiga junfrurna, oavsett hur långt man har kommit. Andens ransakelse går emellertid mycket djupare. Man måste uppnå ro i sitt inre, så att man kan höra Andens röst, om man vill ha olja i kärlet. Då lyser den upp för en och visar en fåfänga, äregirighet, lust att predika, osv. i mycket större grad än man själv kunde föreställa sig. Här gäller det att vandra i Anden (Gal 5:25) och erkänna och krossa. De fem förståndiga förstod denna “kärlliv”. De älskade det, och de fick olja både till lampan och i kärlet.

Människorna kan bara se lampan. Kärlet syns inte för dem. Därför kan de inte se skillnaden på jungfrurna, trots att de kanske märker att det är aningen lite olja i vissa lampor, som inte brinner så starkt.

Att segra över de synder som Anden visar i det dolda betyder att man inte gör sina gärningar inför människor för att synas, utan för att man älskar Jesus, och allt det man gör är för Jesus skull. Ja, då är man verkligen klok. Då blir man med när Jesus kommer som en tjuv i natten för att hämta dem som är redo. Och man ska kläs i vita kläder och få vandra med Jesus, och han ska kännas vid ens namn inför sin Far och hans änglar.

Den djupa natten och väckningsropet

“Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.” Matt 25:5. Det gällde alla, och de anklagades inte för att de sov. Därför betyder inte denna sömn att de hade blivit ljumma eller fallit bort. Det kan snarare betyda att det kom en tid då de inte kunde arbeta (Joh 9:4). De var tvungna att hålla sig i ro.

“Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.” Matt 5:26. Då vaknade alla. Nu fick de användning för lamporna. Detta ropet ljöd till jungfrurna i mörkret. De hade alla öra att höra med. Nu skulle de säga det i ljuset. De skulle förkunna det på taken. De förberedde sina lampor, men för att lysa mitt på natten krävs det mer olja än bara det som fanns i lampan. Nu upplevde de oförståndiga det fruktansvärda att deras lampor slocknade. Nu insåg de vad de hade försummat, och de ville ha olja av de förståndiga. De kloka hade emellertid bara tillräckligt till sig själva. De kunde inte göra det för de oförståndiga. Nej, de oförståndiga blev tvungna att först gå till köpmännen, leva livet, använda tiden till att krossa oliver för att få olja i kärlet.

Livet är människornas ljus. Därför kan man inte låna ljus av andra. Även idag finns det sådana som försöker dölja sig bland de kristna, trots att de till och med lever i synd. De får förtroende, eftersom de deltar på kristna möten, där det är så bra människor. Men tiden kommer då de blir avslöjade.

Då ropet ljöd var det försent att köpa olja. Brudgummen kom, och de som stod färdiga gick in med honom. “Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.” Matt 25:11-12. De hade vandrat inför människornas åsyn, och brudgummens vittnesbörd hade de inte tänkt på. Han hade inte kunnat tala till dem som han kunde med Maria. Han kände dem inte.

Må vi därför vakna allihop och få mer förståelse för att samla olja i kärlet. Då kan vi slippa det som ska komma och förbli stående inför Människosonen (Lukas 21:36)!

Läs hela liknelsen om de tio jungfrurna i Matt 25:1-13.