Maria och Elisabeths välbeprövade guide till vänskap

Vad är äkta vänskap? Är inte det vänskap där kärleken aldrig sviktar oavsett vad? Där sådant som avund, anstöt och bitterhet inte kan orsaka splittring mellan vänner?

Historien om Maria och Elisabeth som står i Luk 1 är ett exempel på äkta vänskap som skiner för oss än i dag.

Både Maria och Elisabeth var extra gudfruktiga. Båda hade fått nåd av Gud och båda var utvalda av honom till en speciell uppgift.

Maria och Elisabeth fick nåd av Gud

Elisabeth var på den tiden gravid med Johannes Döparen. Gud hade gett henne uppgiften att vara mamma till en man som man hade profeterat om i flera generationer. Hon hade fått stor nåd från Gud tack vare hennes gudsfruktan.

Som vi vet hade Maria emellertid fått en ännu större uppgift. Hon skyndade sig hem till Elisabeth för att dela sin glädje efter ängelns besök hos henne där hon hade fått höra de fantastiska nyheterna om nåden hon hade fått.

Elisabeth hade fått mycket, men Maria hade fått något mycket större. Hon skulle föda världens Frälsare, Jesus Kristus. Man kan säga att Maria hade blivit mer upphöjd än Elisabeth.

Elisabeth hade knappast uppskattat Marias nyheter särskilt mycket om hon hade känt avund i sitt hjärta. Om hon inte hade älskat, hade hon lätt kunnat bli bitter, men det är inte det som står! Det står att hon blev så glad att fostret i hennes mage spratt till av glädje! När Maria berättade nyheterna till henne fylldes hon av den heliga Ande och ropade: "Välsignad är du bland kvinnor!"

Ett speciellt besök

Dialogen mellan de två kvinnorna var full av glädje och jubel. Det hade inte varit möjligt om inte båda hade haft hjärtan som var helt rena från avund, stolthet, eller något annat som får kärlek att kallna.

Maria stannade hemma hos Elisabeth i ca tre månader. Det måste ha varit ett helt speciellt besök om man ser på ordväxlingen den första dagen! En tid full av jubel, kärlek och äkta vänskap.

Maria och Elisabeth måste verkligen ha älskat Gud uppriktigt! Det måste verkligen ha ökat deras förmåga att ha en stabil, ren och kärleksfull vänskap. De måste verkligen ha sett fram emot deras söners födsel! Deras gudsfruktan måste ha varit enastående, eftersom båda deras söner skulle bli så viktiga redskap för frälsningen!

Nästa generation

Vi vet ju redan att den kärleksfulla relationen som Maria och Elisabeth hade även vidarefördes till nästa generation. Johannes Döparens hjärta var så fritt från avund att han kunde säga om Jesus: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld." Luk 3:16. Och: "Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre." Joh 3:29-30.

Han "ärvde" sin mammas avundsfria hjärta. Vilken välsignelse att ärva något sådant! En helhjärtad och gudfruktande själ kan påverka ända upp till 1000 kommande generationer (2 Mos 20:6). Så värdefulla kan själar vara!

Vi kan vara så tacksamma för Maria och Elisabeth och uppgiften de utförde på grund av sin gudsfruktan. Dessutom kan vi följa exemplet de lämnade efter sig och låta gudfruktig kärlek regera i våra hjärtan, så att alla våra relationer kan vara rena och vi kan känna äkta samhörighet!