Måste kristna strida?

Livets väg är krigets, svärdets och stridens väg.

Om erövrandet av landet i det gamla förbundet (som ju är förebilden för det nya förbundet) står det: "[…] fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid." Josua 11:19. Och i det nya förbundet står det: "Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden." Hebr 12:4. Och "Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom." 2 Tim 2:3-4. (Se även job 7:1)

Många har på detta område en helt felaktig (mänsklig, världslig) förståelse av kristendomen. Just därför sa Jesus: "Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd." Matt 10:34.

Det står även om bruden i Höga Visan 6:3 och 9 att hon också är överväldigande som en härskara! Mot synden ska vi gå i krig, använda svärd och vara förfärliga och överväldigande som en härskara! Kristendom är krig mot lögn, orättfärdighet, egoism, hyckleri osv. Först mot detta i oss själva, därefter mot det samma i våra älskade medbröder, de som själva gärna vill bli av med det, och slutligen mot anden som vill försvara galenskapen (att förbli i synden)!

De renaste är de hemskaste och bästa soldaterna. Guds ord är skarpare än något tveeggat svärd, och det skiljer själ och ande. (Hebr 4:12) Det dödar oss med andra ord! Det dödar egenviljan, vårt självliv, och därmed synden som är vår bittra fiende i allt. Varje svärdshugg är ett steg vidare på vägen.

Man kan säga att varje synd som besegras är en fästning som intas, och på samma sätt är det med varje själ som frigörs.

"Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand […]" Ps 149:6 "[…] med rättfärdighetens vapen […] i både höger och vänster hand, […]" 2 Kor 6:7."Förbannad vare den som tvekar att bloda ner sitt svärd!" Jer 48:10. Detta är verkligen starka ord! Det lönar sig att ta dem till sig. Jesus är vår "frälsnings hövding". (Hebr 2:10)

"Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud." 2 Kor 10:3-5.

Måtte vi alla bli så starka i tron på seger att det blir som det står i Joel 3:10:"Låt den svage säga: "Jag är stark."

Låt oss efterfölja Josua och Kaleb! De trodde på seger trots att 600 000 – 700 000 vapenföra män över 20 år tvivlade. Dessa två (tillsammans med nästa generation) kom verkligen in i det förlovade landet, medan alla de andra dog utan att uppnå detta på grund av att de i vantro fruktade de mäktiga fienderna i landet. (4 Mos 13 och 14; 1 Kor 9:25-27; 1 kor 10:1-11; Hebr 3:18-19)

Det gäller att aldrig glömma att det handlar om krig! Att inte glömma bort oss och drömma om att vi lever i fredstider.-

Denna artikel är ett redigerat utdrag från kapitlet "Krigens vei" i den norska boken "Guds veier til himmelen", publicerad av Skjulte Skatters Forlag år 1935.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag