Mot hopp med hopp

“Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han…” Romarbrevet 4:18. Alla mänskliga hopp gick emot Abraham, men mitt i denna hopplöshet trodde han på Gud, med ett levande hopp och fröjdade sig som om han redan hade Isak.

Vi behöver inget hopp eller tro när det handlar om allt som mänskligt sett ser ljust och hoppfullt ut. ”Vem hoppas på något som han redan ser?” Rom 8:24.

Där förnuftet står framför en hög, tjock och ogenomtränglig mur av svårigheter och där en ser tungt och mörkt på det hela, där slår tron hål och ljuset tränger igenom.

Människorna bryts ned av allt som går emot dem. De blir besvikna, modfällda och trötta och i denna ande tänker och talar de och plågar både sig själva och sina medmänniskor.

Trons ande

Paulus och flera med honom hade trons Ande och i den talade de uppbyggande, uppmuntrande och tröstande ord. Då Paulus satt i fångenskap i Rom, förmanade han filipperna till att alltid glädja sig i Herren. Ju mer aktiva vi är i tjänsten för Gud; desto mer arbetar Satan i sin vrede för att försvaga oss och hindra oss från att utföra Herrens gärningar med glädje. På motgångens dag kommer han och målar allt hopp svart.  Men de hopp som lyser med hjälp av levande tro, kan inte förmörkas. Tron ser motgångens dag som medgångens dag, i och med att den blir en dag av frälsning.

Så länge tron inte har fått fäste i våra liv, kastas vi hit och dit av våra bedrägliga känslor i oro och bekymmer. Ibland ser det ljust ut och plötsligt är allt mörkt. Men om vi sjunker ner i modfälldhet och försagdhet, så har Satan vunnit kampen, för ”den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.” 2 Timoteus 1:7. – ”Ett glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen.” Ordspråk 17:22.

Lättja och likgiltighet finns inte i tron.

Det är möjligt!

Där förnuftet säger: ”Det är omöjligt!”, säger tron: «Det är möjligt!» Tro är full tillit till Gud som kan allt och som älskar oss. Hans namn är Under, och han gör under. Och även om en mor kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Jesaja 49:15. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, men genom tron behagar vi honom och vi blir hans förtroliga vänner vars böner han svarar och som han hjälper på nödens dag. Om han dröjer med att hjälpa oss när vi vill ha hans omedelbara hjälp, måste vi finna vila i att han är fullkomlig i vishet, godhet och kärlek och lita på att han griper in i rätt tid till evigt gagn för oss, våra barn och i alla våra förhållanden.

Lättja och likgiltighet finns inte i tron. I tron ska vi kämpa mot allt som hindrar oss i att nå fram till det hopp vi skådar med glädje. Han svarar på våra böner alltefter nöden och behovet i våra hjärtan. Om vi tror, ska vi även få se och uppleva Guds härlighet