När krig bröt ut i himlen

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.  Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom." Upp 12:7-9.

Historiens början

För länge sedan, innan jorden var skapad, fanns det inte människor. Det fanns bara en oändlig mängd änglar som tjänade Gud. Bland dem fanns Lucifer, en kerub (en bevingad ängel) som var "en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet" (Hes 28:12). Han hade en viktig uppgift i himlen, och många såg upp till honom. Med tiden började han tänka att han kanske kunde vinna något av denna äran. Att han kanske till och med kunde bli större än Gud (Jes 14:13).

Med dessa stora tankar i sitt hjärta, samlade han andra änglar runt sig själv som också önskade sig egen ära istället för att ge all ära till Gud (Upp 12:7). Senare började Lucifer (nu känd som Satan) att lura människorna för att locka dem bort från Gud och in på sin egen väg av stolthet och förstörelse. Hans första försök var vällyckat. Han lurade Adam och Eva genom att appelera till deras stolhet och önskan om att också kunna skilja på gott och ont som Gud kunde. Därefter tog Satan på sig rollen som människornas åklagare. Från den dagen då han frestade Adam och Eva och till dess att Jesus dog på korset vandrade han på jorden och anklagade människorna inför Guds tron. Till och med lagen som Gud gav sitt folk till vägledning gav Satan grund för sina anklagelser, eftersom ingen kunde hålla hela lagen utan att synda. (Job 1:7; Rom 3:20). 

Jesus syndade emellertid aldrig när han befann sig på jorden som människa. Inte en enda gång (1 Petr 2:22; Hebr 4:15)! Döden hade ingen makt över honom, eftersom syndens lön är död och gäller endast för de som har begått synd (Rom 5:12; Rom 6:23). Jesus banade en väg genom sitt kött i kraft av den helige Ande och besegrade synden i köttet helt och hållet på alla punkter. Han betalade priset för oss och banade en väg som vi kan efterfölja genom att död på korset. Hans återuppståndelse från de döda var beviset på hans eviga triumf över Satan, synden och döden. Jesus har nu blivit en talesman för dem som vill följa honom på samma väg genom köttet!

Så bröt krig ut i himlen

Jesus enorma offer och triumf över Satan gjorde att åklagaren inte längre hade en plats i himlen. Ett krig bröt ut. Ärkeängeln Mikael och hans änglar kämpade mot Satan och hans anhängare. Nu fanns det inte längre någon orsak för splittring i himlen - det var en beslutsdag! Nu kunde Gud kasta ner Satan på jorden tillsammans med alla änglarna som höll sig till honom och gjorde uppror mot Gud (Upp 12:7-9).

Det här hände för länge sedan, men har fortfarande stor betydelse för oss idag. Striden mellan stolthet och ödmjukhet är den röda tråden genom hela människans historia.

Satan är fortfarande aktiv, och det är även alla änglarna som blev utkastade från himlen. De är de som Bibeln kallar ondskans andemakter i himlarna  och deras uppdrag är att förstöra så många liv som möjligt (Ef 6:12; Joh 10:10; 1 Petr 5:8). Det gör de med hjälp av det enda redskapet som de förstår sig på, nämligen stolthet, egoism och att leva för sig själv. Vi söker av naturen våra egna intressen. Satan är en mästare på att utnyttja det som attraherar oss - vår svaghet - för att övertyga oss om att vi blir lyckliga så länge vi får det vi vill ha. Han försöker till och mer övertyga oss om att våra handlingar är berättigade så länge vi har rätten på vår sida, även om det innebär att vi sårar och förstör för andra.

Så länge det finns folk på jorden som älskar Gud över allt annat, kan inte Satan segra helt och hållet. De som fortfarande står emot Satan har ett mäktigt vapen som de kan använda mot honom. Satan och hans andemakter är fulla av stolthet. De har ingen förståelse för värdet i ödmjukhet!

Ödmjukhetens kraft

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var" som "ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn." Fil 2:5,8.

Jesus förnedrade alltid sig själv! I Fil 2:2-3 står det tydligt läsa hur han levde sitt liv genom att visa barmhärtighet, kärlek, och aldrig gjorde något på grund av egoism eller svik, och upphöjde andra över sig själv. Han efterlämnade ett exempel på hur vi kan använda vår kropp till att leva välbehagligt för Gud.

Det är inte naturligt för oss att förnedra oss, eftersom vi alla har blivit tämligen befläckade av egoism. Det står i Bibeln att Gud ger oss nåd och upphöjer oss i sinom tid, om vi förnedrar oss själva (1 Petr 5:5-6). Jesus visade oss att vi faktiskt blir stora när vi medvetet böjer oss, erkänner vår synd och ber Gud om hjälp. Han kom som en tjänare och blev vår frälsare med ett namn över alla namn. Han visade oss att Gud belönar oss rikligt och rättfärdigt för vår trofasthet när vi förpliktar oss till att lyda Gud på bekostning av vår egen vilja. Detta är extremt kraftfullt, eftersom inställningen att förnedra sig själv är den totala motsatsen till Satans högmod.

Välj den segrande sidan!

Vi får alla möjligheten att välja vems sida vi står på i denna stora strid mellan Satan (högmod) och Jesus (ödmjukhet). Vi kan antingen använda vår kropp till att tjäna Gud eller till att tjäna Satan och hans andemakter. Därför har faktiskt våra vardagliga beslut betydelse för evigheten! Det står i Bibeln att den helige Ande och köttet står emot varandra (Gal 5:17). Lustarna i vårt kött, som Satan använder sig av för att fresta oss, vill att vi ska leva för oss själva (James 1:14). I stolthet menar vårt kött sig veta bäst och att Gud ljuger.

Anden å andra sidan, manar oss till att göra Guds vilja - att förneka våra egna lustar och leva för honom. Han verkar i oss att ge upp våra egoistiska begär och offra oss för att istället välsigna andra. Han leder oss att gå mot våra känslor och göra det som är rätt. Han manar oss till själva och låta Gud befria oss från egoism och synd. Steg för steg blir vi då fria från all stolthet som bor i oss.

Valen vi gör i våra omständigheter, både små i vardagen och stora svåra, har en enorm betydelse i denna stora strid mellan stolthet och ödmjukhet. Om vi trofast fortsätter vidare på den här vägen blir vi exempel på människor som vandrar på samma väg som Jesus vandrade, på ödmjukhetens väg. Må många välja den vägen i denna stora strid!