Paulus, Petrus, Johannes: Våra bröder!

I den kristna världen omtalas apostlarna ofta som Sankt Paulus, Sankt Petrus, Sankt Johannes osv. På det sättet har man skapat Guds tjänare som både kristna och icke-kristna tar för givet är utom räckhåll, och vars fotspår är omöjliga att efterfölja. Det passar bättre att kalla dem för heliga bröder, eftersom det är det de är. Och när vi läser deras brev, ser vi att de skriver till sina bröder: ”…till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus…” Kol 1:2. Och Paulus skriver bland annat: ”Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” 1 Kor 11:1.

Till sin bror och medarbetare Timoteus skriver Paulus: ”Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet…” 2 Tim 3:10. Det var en brors vittnesbörd om sin medbror. Man får inte intryck av att det är en oåtkomlig ”Sankt Paulus”, som ingen kan efterfölja.

När vi läser dessa bröders skrifter så vet vi ju att de var apostlar. Vi vet att de var mäktiga redskap i Guds hand.

Men vi måste akta oss för den vilseledande tanken och förståelsen att de skulle vara på ett ouppnåeligt plan som gör det omöjligt att gå i samma fotspår. Vi har inte deras tjänst, nej, men det är ju Kristuslivet de levde som vi är kallade att följa: ”… och förkunnar för er det eviga livet, … för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.” 1 Joh 1:2-3. Och Johannes skriver: ”Jag, Johannes, er broder, …” Upp 1:9.

Dessa heliga Guds män och tjänare är våra bröder. Och inte ens Jesus, själva Mästaren, blygs att kalla dem som lever i helgelse för bröder, precis som han gjorde med dessa män (Hebreerbrevet: 2,11). Det heliga templet, som är Guds församling, är uppbyggt på apostlarnas och profeternas grund, och hörnstenen, som hela byggnaden fogas samman efter, är Kristus Jesus själv (Ef 2:19-22).

I Petrusbreven förmanas vi att låta oss själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus (1 Petr 2:5). För dessa levande stenar är det ju avgörande hur huvudhörnstenen tog det, vart hans fotspår går, och vart apostlarnas fotspår går, deras som vi ju förmanas efterfölja. Ja, vi ska ju passa in i byggnaden tillsammans med alla de andra stenarna som under tidens lopp har formats och huggits till av Guds ord. ”Älska broderskapet”, är förmaningen till oss idag. Ja, det broderskapet började med huvudhörnstenen och apostlarnas och profeternas grund, och fortsätter i vår tid med trofasta och gudfruktiga män och kvinnor. Låt oss älska detta broderskap och bevisa vår kärlek genom att vara lika gudfruktiga och färdas lika heligt som de heliga stenarna gjort sedan apostlarnas dagar och fram till idag.

I Filipperbrevets 3:e kapitel, där Paulus åter förmanar oss att följa efter honom och ge akt på dem som hade apostlarna som förebilder, så ser vi hur gripen han själv var av att kunna följa i Mästarens fotspår och att vandra som Jesus, hans förebild. Det här är Paulus, vår bror. Han kunde säga: ”Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” Han vittnar om att han inte har gripit allt än, men att han sträcker sig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Vår bror Petrus var också gripen av Jesu fotspår och pekar på exemplet som Jesus efterlämnade oss: ” … för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, …” 1 Petr 2:21-22.

”… Älska era trossyskon…!” skriver Petrus i vers 17. Och Johannes skriver: ”… Låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning!” 1 Joh 3:18. Det är handling och sanning som kännetecknar Guds hus, från grunden och till slutstenen.
Det här är en redigerad version av en artikel som tidigare publicerades med titeln ”Våra bröder Paulus, Petrus, Johannes …” i BCCs församlingsblad ”Skjulte Skatter” från mars 2016.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag