Räkna det som största glädje: Segerglädje i prövningar

"Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar." Jak 1:2.

Jakob vittnar här om ett segrande liv som triumferar över alla våra olika prövningar.

Har vi någonsin hört om en sådan glädje under prövningar? Om du lyssnar noga till vittnesbörden bland Guds folk, kommer du att höra en ständig klagan över nederlag och misslyckande i olika prövningar. Alla deras prövningar blir nästan en förbannelse, eftersom nederlagen blir så många. För att inte ha dåligt samvete måste de be om förlåtelse för allt. Var det detta Jakob menade när han sa att vi skulle räkna våra prövningar som största glädje ? Nej, absolut inte! Han menade att vi ska segrai våra prövningar. När det då blir många prövningar, blir det även många segrar, och resultatet blir en oändlig glädje.

En ond cirkel av synd och förlåtelse

En person blir arg och faller. Den gamle Adam [den naturliga människan med fallen natur, som lever efter sina naturliga tendenser, eller begär—red] blir extremt arg en dag – någon har gjort något mot honom. Han glömmer allt om kristendom och reagerar vilt med både ord och handlingar precis som om Satan har släppts lös. Man kan lugnt säga att han är långt från korsfäst. Tvärtom springer gamle Adam runt och är fullt aktiv. Och nu blir han extremt arg när någon diskuterar med honom om hans rättigheter. Det blir inte enkelt för honom att tala om ett segrande liv (Upp 3:5) eller om att ha ett korsfäst kött. (Rom 6:6) Frestelsen blev för stor och nederlag följde. Och än en gång behövs mer bön om syndernas förlåtelse.

Samma händer med hans fåfänga och sökande efter ära, och alla andra eländiga plågor han lider av. Gamle Adam hittar alltid ett sätt att uttrycka sig i varje frestelse, och det finns absolut ingen glädje att finna i prövningarna och frestelserna. Han (gamle Adam) klarar inte att räkna allt för glädje, trots att han ger sig själv det ärbara namnet "botfärdig syndare". Han är och förblir "gamle Adam".

På korset eller vid korsets fot?

Genom århundraden har Skriften gett "den gamle människan" [det gamla sinnet som tjänar synden – red] utmärkta råd, men det är som om folk är helt döva på det örat. Här är ett exempel: "[…] Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden." Rom 6:6.

Denna vers har blivit helt förvriden genom all predikan, alla skrifter och sånger som nuförtiden låter mer som "Vid korsets fot är där jag vill vara".

Vart i Skrifterna står det att den gamla människan ska hålla sig vid korsets fot? Jag har aldrig läst något sådant.

Varför vi kan räkna allt för glädje när vi möter prövningar

[…] Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende." Jak 1:3-4.

Genom alla prövningar leder seger över synd i frestelsens stund oss till att bli fullkomliga och hela. Om vi däremot faller i frestelse så att vi syndar, är vi långt borta från att bli fullkomliga och hela. Vi får heller inte segrarens glädje.

Vägen är banad genom köttet (Hebr 10:19-20), och Gud leder oss till våra fiender – synden i vårt eget kött. Vi möter många prövningar där vi frestas till att synda, vilket ger oss möjlighet till att uppleva många segrar som ger oss stor glädje. Ingen glädje är större än segerns glädje, som är ren och oförfalskad. Det ger ära hos Gud och respekt av människor.

"Jag är korsfäst med Kristus"

Efter att ha hört så mycket av denna dimmiga och otydliga "synd och nåd" och predikan om "att synda under nåden", är det svårt för unga människor att förstå denna "kristendom". Men alla kan förstå detta: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig." Gal 2:20.

Paulus säger inte; "Jag lever vid korsets fot; min gamla människa är inte korsfäst.

Nej, det är inte möjligt. Om vi vill kunna räkna allt för glädje i prövningarna, måste vi få den gamla människan upppå korset.

Ledd av Anden

Vi kan inte låta vår kropps tendenser styra livet. Det tillhör den gamla skapelsen – personen vi var innan vi föddes på nytt. Det står skrivet: "Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull." Rom 8:10. Det är Guds Ande som ska vägleda oss i livet. Han leder oss till hela sanningen.

När man förstkommer till Kristus, kommer man som en ångerfylld syndare. Om man däremot fortsätter att bara vara en ångerfylld syndare i 20 eller 30 år, är man en hycklare. De syndar och förväntar sig nåd, men de låter inte nåden tukta och lära dem. (Tit 2:11-12) Ska man då fortsätta synda så att nåden kan bli ännu större? Långt ifrån! (Rom 6:1-2)

Den ångerfyllda syndaren, som han kallar sig själv, dör bort när den gamla människan hänger på korset.

På korset med hycklaren! Då kan vi räkna allt som glädje när vi möter prövningar!

Detta är en redigerad version av en artikel publicerad i september 1934, i BCCs norska tidskrift Skjulte Skatter under titeln "Seierens glede i fristelsens stund".
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag