Rätt och fel

En man kör mot rött ljus och krockar med en annan bil. Polisen ankommer platsen och frågar vad som har hänt. Varför ljuger inte mannen?

En kvinna går och kikar in i en smyckesbutik och får syn på en ring liggandes på disken som hon gärna vill ha. Det finns ingen i närheten och hon hade lätt kunnat snappa åt sig den. Varför tar hon den inte?

Under den senaste tiden har jag tänkt mycket på «rätt» och «fel» och vad det betyder för folk. De flesta människor lever socialt acceptabla liv i hänsyn till landets lagar. De stjäl inte och förolämpar inte folk som irriterar dem. De flesta studenter genomför sin utbildning utan att fuska under tentorna, trots att frestelsen kan vara stor, och de allra flesta deklarerar ärligt och efter bästa förmåga.

Varför gör man det rätta?

Men varför? Låter kvinnan i smyckesbutiken ringen ligga för att hon vet att det är fel att stjäla och därmed avstår från det? Eller är det för att hon vet att det finns bevakningskameror i butiken?
Berättar mannen i olyckan sanningen till polisen för att det står 14 vittnen på busshållplatsen precis bredvid, eller för att han vet att det är fel att ljuga och väljer att göra det rätta?

Hur är det med dig? Om du hade haft chansen till att stjäla 500 000 kr med 100% garanti för att du aldrig skulle bli avslöjad, skulle du då ha gjort det? Kanske är 500 000 lite överdrivet. Du tar ju pengar från oskyldiga människor. Vad sägs om 50 000 kr? 20 000 kr? 3000 kr?

Det är en stor skillnad på att «göra det rätta» för att man är rädd för konsekvenserna av oärlighet och på det att göra det för att man av hela hjärtat vill göra det rätta. Det är svårt att alltid gå emot sig själv, och neka sig det felaktiga som man vill göra, välmedveten om att man imorgon kommer att vilja göra precis samma sak och bli tvungen att neka sig det igen.

Älska att göra det rätta?

Tänk att det är möjligt att vilja göra det rätta. Det hade gjort saker och ting så mycket enklare! Hade det inte varit bättre att ha en brännande önskan om att vara sannfärdig, uppriktig och ärlig? Så hade Jesus det. Det står skrivet om honom i Hebreerbrevet:
«Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder» (Hebr. 1:9).

Denna vers talar för sig själv. Självklart var han lycklig när han hatade orättfärdighet! Hade inte alla varit lyckliga om de hade älskat att göra det rätta istället för att göra det som är fel? Då hade allt varit så mycket enklare. Men hur kom Jesus till det? Han föddes med en likadan människonatur som vi och som vi ju vet är full av begär till att göra det som är fel. Han kom alltså till det att älska rättfärdighet och hata orättfärdighet!

Svaret är väldigt enkelt. Jesu kärlek till Gud gjorde att han endast ville göra det som var välbehagligt för Gud. Han ville behaga Gud mer än han ville ge efter för sina egna lustar. Tänk på någon som du älskar högt. Du hade väl aldrig velat såra denne på något sätt, eller? Du vill att de ska vara lyckliga och om du älskar dem tillräckligt mycket, hade du varit villig till att ge upp andra saker i livet för att de ska vara lyckliga.

Ett nytt sinne

Det är precis samma sak med Gud och Jesus. När du förstår hur högt de älskar dig, kommer du att känna detsamma. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, (Joh. 3:16), och Jesus spillde sitt eget blod för att frälsa oss från våra synder. ( 1. Petr. 1:19)

Plötsligt förändrar sig hela din inställning. Din människonatur har inte förändrat sig, så du blir fortfarande frestad till att ljuga, förtala, vara oärlig osv, men du har fått ett nytt sinne! Där du förut ville ge efter för frestelsen, vill du nu stå emot den för att du inte vill göra fel längre. Du älskar Jesus och vet att lögn och oärlighet inte är välbehagligt för honom.

Eftersom människonaturen fortfarande bor i dig, måste du fortfarande välja, men det är inte svåra val längre. Du förnekar dina tendenser till att synda för att du älskar Jesus. Du behöver inte längre se framför dig ett liv där du måste hindra dig själv från att göra det du har lust till på grund av rädslan över vad andra tänker om dig. Allteftersom du fortsätter att förneka dig själv, kommer du att märka en förändring i ditt sätt att reagera på. Den inneboende synden i din människonatur, synden i köttet, förlorar sin kraft mer och mer. I Bibeln står det att den dödas. Det blir faktiskt lättare och lättare, tills du till sist, en dag, inte blir frestad på det området längre. Kan du föreställa dig något bättre än det?

Kristi sinne

Detta står tydligt beskrivet på flera platser i det nya testamentet. T ex: «Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.» (Rom 8:12)
«Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda». (1. Petr. 4:1)