Så navigerar vi minfältet som är vårt kött

Köttets lidelser och begär är synden som vi har. Det är först när vi handlar efter dessa lustar och begär som de blir till synder som vi har begått. Om vi bär med oss Kristi död i vår kropp, behöver dessa lustar och begär aldrig bli något mer än frestelser (2 Kor 4:10; Gal 5:24).

"Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp." Det betyder att lidelserna och begäret inte får lov till att leva och styra vår kropp. Jesus Kristus var den första som "dödade" köttets lustar, därav namnet "Jesu död". Han fick samma kött som barnen och banande en väg genom köttet utan att någonsin ge efter för lustarna och lidelserna som bor där. Det kött som han hade är samma kött som vi har (Hebr 2:10-18).

En resa genom ett minfält

Vår tid i köttet kan jämföras med en resa genom ett minfält. Lustarna och begären som lockar oss, fast vi mycket väl vet att de "exploderar", ligger utströdda. Det handlar om svartsjuka, vrede, otrohet, hat, egoistiska ambitioner, osv. Vi vet hur farligt detta är. Innan Jesus blev en människa låg minfältet täckt av ett mörker. Ingen hade banat en väg genom det och folk snubblade hjälplöst omkring, utan att kunna undvika att synda.

När Jesus kom med likadant kött och blod som vi har, hittade han, från början av hans liv till hans död på Golgata, vägen genom minfältet utan att en enda gång falla för farorna där. (Hebr 4:15; Hebr 10:19-20) Med andra ord tillät han inte lustarna och begären att leva när han såg dem. Han dödade dem med "Jesu död".

När vägen var färdig, sände Jesus oss den heliga Ande, som var med honom när han banade vägen, för att vägleda oss. Den heliga Ande är vår vägledare genom köttet, som visar oss hur vi ska hålla oss på den smala vägen. Vi har också Skrifterna som lyser upp stigen för oss. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Ps 119:105.

Följ Jesus på vägen som han banade

Vi har samma kött som Jesus hade, detta minfält av lustar och begär. Det är synden som vi hari vår kropp, på grund av att vi har människor (1 Joh 1:8). Bara för att vi har det, innebär det emellertid inte att vi måste göradet. Tvärtom följer vi som Jesu Kristi lärjungar efter på vägen som han banade, och dödar allt med Jesu död så fort vi ser det. Girighetsbomben behöver inte explodera. Lusten till orenhet behöver inte spränga i luften. När vi upptäcker dessa bomber, desarmerar vi dem genast i den heliga Andens kraft, som har gjort det förut, och vill göra det igen.

Hur gör vi det? Först dömer vi det. "Detta är synd. Detta är svartsjuka (eller vad det nu kan handla om), och detta är ont och fel och skadar bara mig och alla som rör det" Så hatar vi det. "Hjälp mig Gud att se det onda för vad det egentligen är. Hjälp mig att se och förstå faran i att låta det leva. Hjälp mig att hata det av hela mitt hjärta, att älska rättfärdighet och dig högre än mina lustar." Så dödar vi det. "Gud, ge mig all den styrka och kraft jag behöver för att stå emot detta, segra över tankarna och begären, och göra din vilja istället."

Resultatet av att röja minfältet

Då stoppar vi lustarna innande befruktas, innande blir synd, innande har tid till att förorsaka död och förstörelse (Jak 1:14-15). Föreställ dig hur mycket bättre det är att stoppa onda eller hatfulla tankar i samma ögonblick som vi märker dem. När det fortfarande bara är frön av missnöje, istället för att låta dem växa, blomstra och bli till stora problem. Livet utan syndens börda kan inte jämföras med ett liv där vi tjänar våra lustar.

Vad upptäcker vi alltså när vi bär Jesus död i vår kropp och dödar synden? Att livet är fridfullt och fullt av vila. "Stor frid äger de som älskar din undervisning, ingenting kan få dem på fall." Ps 119:165. All oro är konsekvensen av att ha synd som ännu inte har dött. "Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar?" Jak 4:1. När dessa begär dödas, så att de inte längre kan ropa efter att bli tillfredsställda, skapas frid. Minfältet är "röjt", och istället för att orsaka död och förstörelse kan vår natur börja frambringa livgivande skörd, Kristi dygder. Detta är den skapelsen som Gud då kan forma i våra liv. Då är vi fria på riktigt.