Sanningen om Rom 7, att göra det man inte vill.

I Romarbrevet 7:15 står det: "Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag."

Det Paulus säger här kan verka lite underligt. Varför skulle man göra något man inte förstår? Paulus talar här om att synda avsiktligt (att medvetet ge efter för köttets begär). När man syndar avsiktligt är man fullt medveten om vad man gör.

Rom 7:23, "En annan lag i mina lemmar"

Paulus levde ett korsfäst liv. Han tjänade inte syndens lag med sitt sinne. (Rom 7:25) Så långt han hade ljus*, gladde han sig i sin inre människa över Guds lagar. (Rom 7:22) Det innebär att han gladde sig över kärlek, godhet, barmhärtighet. Det var hans inställning. På alla områden som han hade fått ljus, korsfäste han synden i sin kropp. Hans medvetande som tjänade Gud stoppade dessa syndiga begär.

Det fanns emellertid många områden i Paulus liv som det ännu inte hade kastats ljus på. Inom dessa var han fångad av syndens lag i sitt kött, så att han gjorde saker som han hatade. "[…], men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp." Rom 7:23.

En som avsiktligt syndar, gör inte det han hatar, i och med att hans medvetande godkänner det. När begäret blir befruktad, föder det synden Befruktningen inträffar när vi godkänner begäret i vårt medvetande. Då föds synden. (Jak 1:14-15) En sådan person tjänar syndens lag med sitt sinne.

Paulus skrev inte om denna sorts synd i Romarbrevet 7. Han tjänade Gudslag med sitt sinne, men samtidigt visade sig den synd som fortfarande fanns kvar i hans kött, utan hans godkännande. Det gjorde att han tjänade syndens lag med sitt kött. Dessa reaktioner från köttet kunde visa sig som tankar eller känslor som han var tvungen att kämpa ner (frestelse), eller i ord och handling som aldrig passerade hans medvetande som en frestelse. Först i efteråt fick han ljus om dessa, och insåg att de inte var samstämda med Guds vilja, och därför något som han hatade (kroppens gärningar).

Lagen är andlig, men Paulus insåg att han själv var köttslig och såld under synden. Med sitt sinne tjänade han Gud samtidigt som han såg att det inte bodde något gott i hans kött. (Rom 7:18) Med sitt kött kunde han alltså inget annat än att tjäna syndens lag. Hans sinne (som tjänade Gud) stod emot hans kött (som tjänade synden), vilket skapade motsättning i hans kropp. (Rom 7:23)

"Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." Rom 7:17  Det var synden i hans kött som gjorde det han hatade. Inte Paulus (medvetna sinne) (Rom 7:17) Han hade inte sett det. Inte fått ljus över det. Därför utropar han: " Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?"Rom 7:24.

Läs mer om skillnaden mellan att ha synd och att synda.

Lärjungens inställning

Paulus svarar på sin egen fråga: "Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!" Rom 7:25. Det var inte möjligt för människorna att fullständigt segra över all synd i köttet innan Jesus segrade och lämnade kvar ett exempel för oss att följa. Jesus har gett oss den helige Ande, som kan visa oss vägen genom köttet.

Precis som Paulus får även vi en ny inställning när vi omvänder oss och börjar tjäna Gud. Vi tjänar heller inte längre synden. Det som kommer från vårt kött är inte medvetet.

Det finns ingen fördömelse om vi gör det vi hatar, när vi befinner oss i Jesus Kristus och tjänar Gud med vårt sinne. (Rom 8:1) Vi blir inte fördömda av att frestas (att tänka tankar eller ha känslor som lockar oss till att synda). Vi fördöms heller inte för handlingar som inte har passerat vårt medvetna sinne först så att vi kunde välja.

Det står emellertid att vi måste döda "kroppens gärningar" genom Anden, så kommer vi att leva. (Rom 8:13) Här handlar det om att tjäna Anden. Anden pekar ut vår synd. Han leder oss till hela sanningen och ger oss den kraft vi behöver för att segra. Om vi är trofasta och lydiga mot Andens ledning, får vi se och segra över mer och mer av vår syndiga mänskliga natur allteftersom tiden går.

Vi kan inte vara mer fullkomlig, eller tjäna Gud mer än så långt som vi själva har fått ljus vid den aktuella tidpunkten. Vi måste emellertid vandra i Anden, vilket innebär att handla efter det ljus vi får. Då får vi se mer av köttet, mer av syndens kropp som måste tillintetgöras. Vi ser oss själva som döda för synden (Rom 6:11) och korsfäster den när Gud kastar ljus över nya områden. Då är vi Jesu lärjungar som förnekar oss själva och tar upp vårt kors varje dag. (Luk 9:23-24)

Detta är en härlig väg att vandra! Vi ska inte tappa modet när Gud ger oss mer ljus och vi får se vår synd i detta ljus. Vi ska glädja oss och vara glada! Nu kan vi göra något åt det! Nu kan vi döda kroppens gärningar genom Anden. (Rom 8:13; Jak 1:2-3) Det är inte Anden som gör det för oss. Vi måste göra det genom Anden. Då går vi in i helgelse, större och större frigörelse allteftersom vår syndakropp tillintetgörs mer och mer och ersätts med en ny skapelse, dygderna, Kristi liv, gudomlig natur! (Rom 6:5-6; 2 Kor 4:10-11; 2 Kor 5:17; 2 Petr 1:3-8)

*Att få ljus innebär att den helige Ande uppenbarar något för dig. Du kan till exempel få ljus över din egen synd och se att du är självisk, stolt, osv. Det kan också syfta på att få större insikt (uppenbarelse) i Guds ord. (Ps 119:130)