Sara: Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast

Föreställ dig att någon sa till dig att du skulle göra något som var omöjligt. Som att föda barn vid en ålder på nästan hundra år …

Första gången Sara hörde profetian om att hon skulle föda en son i hennes höga ålder var hennes första reaktion, kanske förståeligt nog, att skratta. (1 Mos 18:10-12)

Men löftet som Gud hade gett Adam löd: "Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne."1 Mos 17:16.

Och det var just det som hände. "Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom."1 Mos 21:2.

I Hebreerbrevet står det: "Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast." Hebr 11:11. Så med andra ord kom Sara till tro någon gång mellan det att höra profetian och det att faktiskt föda barnet.

Förtrösta på Gud

Trots att naturens egna lagar stod emot henne fick hon styrka till att övervinna dem. Hemligheten var att hon tänkte att han som hade lovat var trofast. Att förtrösta på Gud är trons kraft som gör det möjligt för oss att bryta igenom alla barriärer och fastställa och fullföra Guds löften. Det bryter igenom tvivel, vantro, missmod, hopplöshet, och vad som än står i vår väg för att vi ska övervinna hinder. Herren själv sa till Abraham: "Skulle något vara omöjligt för Herren?"(1 Mos 18:14)

Tro inspirerar till uthållighet! Gud ger oss inte en uppgift att utföra utan att även ge oss medlen, visheten och styrkan till att göra det. Detta gäller inte bara utvändiga löften, som sonen Gud lovade till Sara och Abraham, utan även för att kunna hålla fast i tron när man möter på situationer i livet som verkar helt omöjliga för vårt mänskliga förnuft, oavsett om de kommer som resultat av våra omständigheter, eller på grund av synden som vi ser i oss själva när vi försöker göra det goda. "Skulle något vara omöjligt för Herren?"

Vi ser automatiskt på våra egna naturliga, mänskliga svagheter, precis som Sara när hon skrattade. Vi ser hur oförmögna vi är som människor att stå fast, övervinna, hålla ut och att blomstra i situationerna. Vi ser våra brister, känslor, förnuft och kanske vår egoism. Kanske vi ser vår naturliga otålighet när vi som mest behöver tålamod. Vårt temperament, vår tendens att tappa modet, vårt begär, vad det än kan vara. Om vi ser på oss själva för att få styrka när vi behöver det, mister vi garanterat modet och förmågan. Men inget är omöjligt för Herren!

Vi måste tro av hela vårt hjärta att Gud "…kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss […]" Ef 3:20. Vi får Andens nåd, styrka och kraft av honom till att frigöra oss från våra egna svagheter, tendenser och synder när vi förtröstar på honom. Vi får styrkan att övervinna vår egen natur när vi tänker att han trofast som gav löftet. Saras tro har blivit ett kraftfullt exempel för oss att följa.

Tror du?

Frågan är om du tänker att han trofast som lovade att aldrig lämna eller överge dig? (Jos 1:5) Han som lovade att aldrig tillåta att du blir mer frestad än det du tål, och att alltid ordna en utväg för dig så att du kan bära det? (1 Kor 10:13) Tror du att han har utrustat dig för allt vi behöver för liv och gudsfruktan? (2 Petr 1:3)

Om du litar på Gud kan du gå framåt trots alla hinder, trots allt "omöjligt". Att förtrösta sig på Gud ger upphov till en modig beslutsamhet som Gud alltid belönar med seger. Vår del är att gå framför honom för att finna vad vi måste övervinna i livets omständigheter. Att visa honom att vi verkligen tror på att vi får det vi ber om när vi ber utan tvivel. (Jak 1:5-8)

Det är också värt att nämna att Gud sa till Abraham "vid denna tid …"och det står även att Sara födde "[…] just vid den tid som Gud hade sagt." De trodde på Guds löfte innan det gick i uppfyllelse, och de fick Isak efter Guds tidslinje, inte deras egen. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."Hebr 11:1. Vi måste lita och förtrösta på Guds tidslinje. Vi måste tro på honom och hans löften och lita fullständigt på hans vägar och hans timing. Det är tro. Det är förtröstan. Det är det som kommer att leda oss till fullbordan av Guds dyrbara löften för oss.

"Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet. Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen."2 Petr 1:3-4.