Satans förförelse av Guds folk

Satan har en förmåga att förstå det som hör till människan. Med hjälp av denna förmåga anpassar han lockbetet efter individen. Bland Guds folk hade det inte fallit i smak om han betedde sig som ett rytande lejon, men som en ljusets ängel med vackra, smickrande ord och ett leende på läpparna krävs det mycket av den troende för att inte låta sig luras. Oavsett om han kommer på det ena eller andra sättet, håller han obarmhärtigt fast vid sin avsikt att föra människan in i fördärv.

Man tjänar Satan genom att söka sitt eget och bryta med Guds vilja och Andens drift.

Gud lät Israel segra på Josuas tid, men när Akan tog av det bannlysta godset tändes Herrens vrede mot Israels barn, så 3000 män blev tvungna att fly från Ai. (Jos 7) Gud kämpade för Israel så länge de löd honom, men när de löd Satan förlorade de. Satan verkade vid detta tillfälle genom begäret.

När Saul hade syndat genom att spara boskap som Gud hade befallt skulle dödas, säger han till Samuel: "Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och lyssnade till dem."  1 Sam 15:24. Nästa synd följde snart efter i form av att han ville att Samuel skulle låtsas som om ingenting hade hänt och ära honom trots detta inför de äldsta och Israel. Satan använde folkets begär som var så starkt att Saul av feghet löd dem trots att han visste Guds vilja.

Salomo hade fått ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som han har funnits före honom och inte heller skulle komma efter honom. (1 Kung 3:12) Men Satan lurade honom; "Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade […] De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: ”Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar. Till dessa höll sig Salomo och älskade dem." 1 Kung 11:1-2. Redan när det gällde detta överträdde Salomo Herrens befallning, och nästa steg följde efter. "När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, […] Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon" 1 Kung 11:4-6. Salomo bröt vishetens lagar, och den lämnade honom, för den som gör det som är ont i Herrens ögon är inte längre vis. Han lydde sina fruar mer än Gud, och det blev hans fall.

När Jesus förkunnade till sina lärjungar att han skulle till Jerusalem för att lida under de äldstas, översteprästernas och de skriftlärdas hand, och slås ihjäl för att sedan uppstå på den tredje dagen, då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." Matt 16:22-23. Satan visste mycket väl att Jesus inte hade kunnat uppstå om inte han hade besparat sig allt lidande och döden. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. (1 Kor 15:19) Det hade inte Satan haft något emot.

Satan angriper än i dag där människan är som svagast. Han använder begäret i människans fördärvade natur som vapen, eftersom han är väl medveten om att människan tycker om att tillfredsställa sina lidelser. Skriften kallar emellertid detta begär för att "vända sig bort och följa Satan". (1 Tim 5:15)

Guds avsikt är att förstärka vår vilja, rensa vårt sinne, att göra oss karaktärsfasta och stålsatta på alla sätt. Vad mer kan en människa önska sig? Om vi istället vänder oss till fåfängan, modet, äran, rikedomarna, fegheten, vekheten, osv så vänder vi oss mot Satan, som gör oss karaktärslösa, fega, lögnaktiga och till krälande, usla väsen.

Eftersom vi vet att Guds folk har tendenser till både modemedvetenhet, fåfänga, feghet, ära och vekhet, som allt verkar till att ta bort korset och kraften, så kan vi därav dra slutsatsen att Satan har en avsevärd verksamhet bland Guds folk. Det gäller att ta upp kampen mot honom så att vi kan få seger och kraft, och förbli stående efter att ha övervunnit allt. (Ef 6:13)