Se, höra OCH göra

Känner du att det saknas något i ditt kristna liv? Märker du att ditt behov inte har varit tillfredsställt genom förkunnelsen i kristna församlingar? Möt Kristen, en 23 åring från Tulsa i Oklahoma, USA. Hon upplevde samma sak innan hon fick höra ett evangelium som förvandlade hennes liv.

Möt Kristen, en 23 åring från Tulsa i Oklahoma, USA. Hon upplevde samma sak innan hon fick höra ett evangelium som förvandlade hennes liv. När jag är på eftermiddagsbesök hos henne, berättar Kristen om det som hon har upplevt. Hon verkar som en typisk amerikansk flicka: lätt att umgås med, snäll och vänlig, och med sinne för humor. Men när hon börjar berätta mer om sitt liv, är det tydligt att hon är långt ifrån ”typisk”.

En längtan efter mer

Kristen var ensambarn och fick en god uppfostran av sina kristna föräldrar. Men som tonåring fick hon ett djupare andligt behov, som inte blev tillfredsställt i kyrkorna som hon besökte. Budskapet och gudstjänsterna kändes mest oäkta och ytliga, och hon vägrade att vara en del av det. ”Jag kände att jag behövde gå till kyrkan, men det utvecklade sig alltid till att bli en social händelse”, förklarar hon. ”Det var aldrig allvar, och jag önskade att det skulle vara något mer, men jag visste inte om något annat.”

Kristen tyckte även att gudstjänsterna var förvirrande. På ett ställe blev församlingen ofta ombedd att räcka upp handen om de trodde att de skulle till himlen. ”Jag kunde aldrig räcka upp handen”, minns Kristen, ”för jag var aldrig säker.” Resten av församlingen verkade vara förnöjd med resonemanget att de skulle komma till himlen om de tog emot Jesus i sitt hjärta, och trodde på honom. Men Kristen kände att det inte var tillräckligt.

Jag kände mig som en utanförstående och började tvivla på om jag verkligen var kristen

En vändpunkt

Medan hon gick på gymnasiet fick Kristen svårigheter i sitt personliga liv, och hon åkte iväg för att bo hos några släktingar i Texas. En helg besökte hon och en annan flicka en stor kristen konferens som visade sig vara helt annorlunda än det hon hade förväntat sig. ”Jag kände mig som en utanförstående och började tvivla på om jag verkligen var kristen, eftersom jag inte kunde vara med på sättet de andra uppförde sig på. Det var mycket fokus på att visa yttre känslor som, för mig, mest verkade ganska oäkta och grunda.” Kristen är allvarlig när hon minns obehaget hon kände när hon deltog på sådana arrangemang, och förvirringen när hon inte kunde få klara svar på sina frågor.

Är det möjligt att besegra synden?

Den erfarenheten förde Kristen, som hade en längtan efter att leva ett liv som behagade Gud, att leta i Bibeln efter svar på sina frågor. Det hon läste började göra ett djupt intryck på henne. ”För mig var det inte det att gå i kyrkan som klarnade ting, men det som jag själv läste i Guds ord”, berättar Kristen. En vers som hon läste gav genklang i hennes hjärta: ”Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder (…)” (Hebreerbrevet 10:26). ”Jag förstod att jag inte kunde synda mer, för nu visste jag att Guds nåd kunde tas bort.” Hennes stämma är allvarlig och säker när hon förklarar: ”Det skapade iver i mig eftersom det var en överbevisande vers, men jag visste fortfarande inte att det var möjligt att besegra synden fullständigt.”

Kort efter presenterades Kristen för en familj från Brunstad Christian Church, och hon började besöka deras möten. ”Det var en ny upplevelse för mig. Det var inte fokus på att skapa en stor show, det var djup och uppriktighet, och jag kände mig dragen till det. På det första mötet fick jag höra att varje tanke vi har är viktig. Budskapet om att få synden som bor i vår mänskliga natur i döden, var något helt nytt.”

Hon började regelbundet besöka dessa möten och fick goda vänner bland de lokala medlemmarna. Men hon medger att hon inte kom till det livet hon längtade efter med en gång. ”De två första åren tog jag inte evangeliet som jag hörde tillräckligt allvarligt. Jag fick kunskap om hur jag skulle leva, men istället för att arbeta med mitt liv, sölade jag och tänkte att det räckte med förståelsen."

En ny syn på livet

När Kristen gifte sig och fick barn, slet hon med att ge upp sin tid och frihet för sin lilla pojke, och fick ett större behov för evangeliet som hon hade hört. ”En god vän från Brunstad Christian Church berättade för mig att hon upplevde samma sak när hon fick barn, och hennes uppmuntrande ord hjälpte mig”, säger Kristen tacksamt. ”Det samtalet väckte något i mig, eftersom jag insåg att det var min egen synd som gjorde det så svårt för mig, och jag började se hur egoistisk jag var.”

Kristen insåg att utan att erkänna synder som egoism, och utan att be till Gud om hjälp att övervinna dem, så kunde hon aldrig växa som lärjunge. Hennes dagliga förhållanden på jobbet eller hemma med sonen fick en ny betydelse, och hon reflekterar över dessa ett ögonblick. ”Det var skillnaden mellan att förstå och att leva efter evangeliet”, är en hennes konklusion. ”Jag såg tillbaka och kunde komma ihåg många gånger när jag var i liknande situationer, men istället för att kämpa mot missnöjda tankar, tyckte jag bara synd om mig själv. Att förstå att jag kunde övervinna dem gav mig hopp om att det kunde bli annorlunda i framtiden – jag kunde förändras!”

Det var denna kamp mot sin egen syndiga natur som förde Kristen till sann frihet. ”När jag insåg detta förändrades hela min syn på livet”, förklarar hon entusiastiskt. ”Evangeliet blev en välsignelse och hjälpte mig att se hur mycket glädje det kan bli när jag kämpar trofast.”

Då förändrades hela min syn på livet

Kristens son springer förbi. Han skriker och skrattar medan han leker, och Kristen ler. Jag kan tydligt känna freden och lyckan som hon har fått som ett resultat av sitt beslut att leva trofast mot evangeliet som hon har hört. När vi tar farväl, avslutar hon sin historia:

”Jag tänker på det varje dag, hur tacksam jag är för det Gud har gjort med mitt liv. Chansen att förneka mig själv och ge hela mitt liv till Gud, och samtidigt dela en sådan kallelse med andra som löper mot samma mål, er den största välsignelsen jag någonsin fått.”