Seger över ensamhet

En dag för några år sedan förändrades hela min värld. Min man dog oväntat och livet blev plötsligt helt annorlunda.

Den första chocken var stor och jag var länge omtöcknad och beroende av hjälp från vänner och familj.

Efter några månader blev min situation klarare och jag var tvungen att förhålla mig till många nya realiteter, däribland att lära mig vara ensam. Det gick upp för mig jag för första gången på över 44 år inte var en del av ett “par!” Nu var det ingen ledsagare som väntade på mig hemma, ingen att prata med, ingen att planera nästa resa med. Jag kände mig ensam.

Jag blev också tvungen att anpassa mig hemma. I ett års tid undvek jag att sova i vårt rum. Det var särskilt svårt att laga mat. De ensamma känslorna kom nästan som panikvågor, utlöst av ett bröllop till exempel eller andra saker som fick minnena att välla upp. Dessa tankar plågade mig och jag hatade dem. Jag måste ta itu med dem, men hur?

Vad säger Bibeln om ensamhet?

Kung David upplevde också stor ensamhet och kände sig övergiven, men han var inte bara en krigare på slagmarken. Han kämpade även för sin tro! Han ropade till sin Gud i sin nöd och desperation och fick styrka och hopp till att fortsätta vidare!

Han ropade till Gud … och fick styrka och hopp till att fortsätta vidare!

”Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, för jag är ensam och betryckt. Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd! Se hur plågad och trött jag är, förlåt mig alla mina synder. Se mina fiender, de är många och hatar mig med våldsamt hat. Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte behöva skämmas, för jag flyr till dig.” Ps 25:16-21

Istället för att skylla på Gud eller undra ”Varför mig?” höll David sig nära sin Skapare i dessa ensamma stunder. Det var också väldigt viktigt för mig at kämpa en andlig kamp för att få samma styrka och tro som drog David upp från förtvivlans avgrund

Att vara ensam eller känna sig ensam?

Att vara ensam och att känna sig ensam är två olika saker. Jag kan vara ensam och leva ett lyckligt liv och jag kan känna mig ensam mitt i en stor folkmängd. Jag insåg att jag kände mig ensam för att avundsjuka, bitterhet och självmedlidande plågade mig med tankar som att alla andra var tillsammans med någon och att jag var den enda som satt ensam för mig själv. Ensamhet är en sinnesstämning som får mig att känna mig avskild från andra människor, men om det är en sinnesstämning så kan jag motstå sådana tankar och neka dem tillträde till hjärtat och mitt liv. Så jag gjorde som det står i 2 Kor 10:5 och gjorde ”varje tanke till en fånge under Kristus.”

Andra verser, som till exempel ”Bekymra er inte för något” (Fil 4:6) hade tidigare hjälpt mig till att ändra kursen på mina tankar, så jag grep tag i en vers om tacksamhet: Tacka Gud i allt! Detta är Guds vilja med er i Jesus Kristus.” (1 Tess 5:18) Att vara tacksam kräver att jag överger mig och accepterar att det är Gud som styr och inte jag. ”Allt” betyder precis det. När jag känner mig övergiven. När jag tycker synd om mig själv och känner mig förnärmad på något sätt oavsett i vilket förhållande det är! Jag kan uppriktigt säga ”Tack Jesus för denna situation, för det är Guds vilja för mig. Det är det jag vill! Att göra Guds vilja så länge jag lever! Det är en kamp!

Tacksamhet är det största vapnet

Ibland måste ett enkelt tack vara mer specifikt. ”Herre, jag är ledsen idag eftersom det är vår bröllopsdag.” Då tackar jag honom medvetet för de många åren som vi fick tillsammans. Eller ”Herre jag tycker synd om mig själv eftersom de andra är för upptagna för att vara med mig.” Då lägger jag till: ”Tack för alla de dyrbara vännerna som du har gett mig!” Så ber jag för dem vid namn, att Gud ska välsigna dem extra och hjälpa dem med det de behöver hjälp med. Gång på gång har jag upplevt att sorg och ensamhet måste fly när jag medvetet kämpar för att vara tacksam och avvisar negativa tankar. Det jag sitter kvar med är tacksamhet för den tid vi fick tillsammans.

Jag minns att en tacksam person inte samtidigt kan gräva ner sig i självmedlidande!

Tiden går och ibland kan något så enkelt som ett gråhårigt par som går hand i hand i matbutiken utlösa mina känslor. Det påminner mig om min förlust och att jag inte ska gå hand i hand in i ålderdomen med min kära. Ibland hotar dessa stunder fortfarande med att få övertaget, men så minns jag att en tacksam person inte samtidigt kan gräva ner sig i självmedlidande! Och jag är glad över att kunna meddela att detta vapen, ”tack för allt,” fortfarande är en enorm hjälp för mig när jag behöver det dag för dag!