"Tänk att Gud ska göra under i vårt inre!"

Det här är historien om en sång. En sång som min mormor skrev vid köksbänken, rätt från hjärtat, för många år sedan. En sång som har blivit min egen personliga sång.

Jag sitter på köket och ser ut genom fönstret. Snön faller sakta ned. Allt är lugnt och stilla. Jag tänker tillbaka på det som hände för tio minuter sedan. Stressad, och med snabba pussar och kramar, skyndade jag ut barnen genom dörren till skolbussen. "Hej då, barn! Älskar er."

Medan jag sitter och tänker börjar frågorna komma. Pressade jag barnen för mycket? Var jag för stressad? Var jag en god mamma? Kunde jag gjort något annorlunda?

Så kommer mormors sång, som så många gånger tidigare, för mig igen. Jag sjunger lite av texten för mig själv igen:

Å, vad gott det blir där hemma när vi segrar,

Aldrig sur, aldrig vrång,

Men med tålamod och tacksamhet vi vandrar.

Allting blir en glädjesång.

Tänk att Gud skall göra under i vårt inre!

Vem kan fatta Herrens väsen och Hans makt?

Tänk, att både du och jag skall förvandlas dag för dag,

Såsom skriften sagt – till Hans behag.

Översatt från BCCs norska sångbok ”Herrens Veier” #404

Jag ser varje dag att jag måste förändras

Jag är mamma till sju barn i olika åldrar og med olika behov. Alla behöver min kärlek och omsorg. När jag har att göra med barnen upptäcker jag att det finns mycket att arbeta med. Varje dag hittar jag nya saker i min natur som jag kan arbeta med. Det är lätt att bli frustrerad eller otålmodig, att vara bekymrad eller orolig. Men texten uppglöder mig och fyller mig med glädje, tacksamhet, lycka och hopp när jag sjunger den här sången. Hopp för mig själv, att jag kan förvandlas från de negativa reaktionerna jag ser i mig, och hopp om att jag kan förändras.

Mormor skrev den här sången när hon upplevde liknande situationer som jag upplever nu. Hon var också en mamma i nöd. Hon ville ta det riktigt i alla dagliga situationer. Hon bad till Gud om visdom och hjälp att ta det riktigt med barnen, och hon bad om tålamod och kärlek så hon varje dag skulle kunna veta vad hon skulle göra.

Precis som jag i dag

Genom åren har jag lärt att när jag låter evangeliet få arbeta i mig, när jag kämpar mot frestelserna från mitt kött och får seger över dem, så kan barnen smaka en annan ande från mig än om jag är en stressad och frustrerad mamma. Det skapar en varm och kärleksfull atmosfär i vårt hem. De känner sig trygga och får se att evangeliet om förvandling genom seger över synden fungerar. Men om de ska få se och uppleva evangeliet måste det börja med mig själv. Jag måste bli den lyckliga mamman i mitt hem, en mamma som drivs av den helige Ande istället för att drivas av sina egna känslor och sin mänskliga natur. Om jag gör det kan jag vara ett strålande exempel för mina barn, så att det kan bli attraktivt för dem att själva leva samma liv med Kristus.

Hur mormor skrev sången

Jag glömmer aldrig historien min mamma berättade för mig om hur det kom sig att mormor skrev den här sången:

”Mamma var hemma med barnen på nyåret 1964/65. Hon skulle gärna följt med sin man till en kristen konferens i Oslo, men det var långt dit från norra Norge där hon bodde, och den gången var det inte så lätt att resa så långt för bara några dagar. Hursomhelst så hade en nära vän, en ung man vid namn Kåre Smith som gjorde värnplikten i närheten, varit där. När han kom hem igen var han fylld av entusiasm över det han hade hört på konferensen. Han hade blivit född på nytt där och var ivrig att få dela det otroliga budskapet han hade hört. Han besökte mamma och berättade hängivet om det som hade inspirerat honom så: det kraftiga budskapet om hoppets glädje och miraklernas Gud, som kunde skapa något helt nytt i våra liv. Det gjorde starkt intryck på henne. Sången föddes i köket medan hon höll på med sina dagliga göromål. Hon hade papper och blyerts i fickan och sången blev till nästan av sig själv. Den samma ande som förkunnades på konferensen kom in i sången.

Den publicerades senare i BCCs norska sångbok ”Herrens Veier”, och har varit till välsignelse och uppmuntran för massor av människor.”

Jag kan förvandlas!

Förebilder som min mormor visar oss att det är möjligt att leva ett sådant liv! Att vara fri från allt som vill dra ner mig och istället välja att fortsätta i en ande som är full av hopp och tro. Gud ska göra ett under i mig. Hans ord är sanna!

Jag kan förvandlas! Jag kan lämna det jag är som människa och bli något nytt. En lycklig mamma, full av Andens frukter istället för av köttets gärningar.

Jag går framåt i triumferande sång när jag tar det så i alla mina situationer. Det blir seger i mitt liv, och tacksamhet och glädje. En ny och välsignad sång!

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Rom 8:28.