Trons anda: Erövra det förlovade landet

När vi har trons ande kan Gud hjälpa oss att besegra en till synes oövervinnerlig övermakt.

De tolv spejarna kom tillbaka från sitt uppdrag att bespeja Kanaans land för att avge rapport till Moses och Israels folk. Folket var väldigt förväntansfulla. Gud själv hade fört dem ut från Egypten, och äntligen hade stunden kommit. Moses hade sänt ut spejarna 40 dagar tidigare, med en befallning om att ta reda på så mycket som möjligt innan israeliterna skulle gå in i landet för att erövra det. Hans avskedsord var: "Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt." (Läs 4 Mos 13 och 14)

Och här kom de bärande på en druvklase så stor att två män måste hjälpas åt för att bära den! "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är dess frukt." Upprymda samlades folket runt dem för att se med egna ögon. Alla ville ha en del av frukten.

Det förlovade landet

I den nya pakten har vi fått besked om att erövra vårt förlovade land. Som kristna har vi fått dyrbara och mycket stora löften: att bli färdiga med synden och få del av gudomlig natur. (2 Petr 1:3-4) Frukterna av detta land är dygderna och välsignelserna som vi får: kärlek, glädje, tålamod, godhet, frid. Vem vill väl inte ha detta?

Israeliternas glädje varade emellertid inte länge. Spejarna hade även träffat invånarna i landet: ett starkt folk som bodde i befästa städer. Deras rapport var dyster: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. […] vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon."

Israels folk sjönk ihop i förtvivlan och grät hela natten. Hade alla deras drömmar spruckit med detta? Hade de verkligen lidit och mött så många motgångar, bara för att motarbetas vid tröskeln av det förlovade landet?

Tror du?

Det kan också verka så i vårt liv som kristna. Vi ger upp vårt gamla liv för att följa Jesus, fulla av förhoppningar om ett bättre liv. Så dyker vår fiende upp, synden i vår natur, stor och hotfull, till synes omöjlig att besegra. Vi börjar känna att det kostar för mycket att vara kristen. Att det kräver för mycket arbete. Varför hjälper inte Gud oss?

Gud kan inte hjälpa dem som inte vill tro. Han respekterar den fria viljan som han har gett oss för mycket. Utan tro är det faktiskt omöjligt att behaga Gud. Å andra sidan belönar han dem rikligt som söker honom med iver. (Hebr 11:6)

Josua och Kaleb, två av spejarna talade ut. "Om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, […] Men var inte upproriska mot Herren och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss."

Man skulle kunna tänka sig att folket fattade mod och kom ihåg de löften som Gud hade gett dem och alla mirakel de hade sett honom utföra, men nej. På grund av sin otro föredrog de att stena dessa trons män när de mötte motstånd istället för att ta upp kampen och kämpa för det förlovade landet.

Tro är ett val

Då ingrep Gud. Genom att inte tro på honom, förnekade Israels folk egentligen Guds kraft och härlighet. Hans rättfärdiga vrede tändes mot dem och han svor att ingen över 20 år någonsin skulle få komma in i landet. Alla skulle omkomma i öknen.

Med två undantag: "Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning.  […]  Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son."

De hade en annan ande, trons ande. Tro betyder inte att se på det som syns, utan att tro på att Gud är allsmäktig. Tro betyder att vara lydig även när vi inte kan se resultaten. Tro betyder handling. Tro ger resultat.

Gud vill att vi ska väljaatt tro, och väljaatt lyda. Han vill att vi ska offra något. Gud var med Josua och israeliterna, men de var tvungna att visa att de ville det. Under erövrandet av Kanaan, efter Jerikos fall, blev inte en enda stad intagen utan kamp.

Smaka frukten

I denna samma trons anda kämpar vi vår egen kamp mot synden i vår natur. Vi måste ge upp vår egen vilja och syndiga lidelser. Han ger oss styrka när vi söker honom i tro, och när vi segrar går all ära till honom.

Ingenting erövras utan kamp, men när vi kämpar finns det ingenting som vi inte kan erövra. En efter enskafienderna falla för oss. Då gör vi mer än att se landets frukter på avstånd. Kärlek, glädje, frid, och alla dygder kommer vi att få hålla i vår hand och smaka på. Det förlovade landet blir vårt.