Tvivel eller tro? Valet var mitt eget

Under min uppväxt hade vi en sliten blå bokserie med bibelhistorier för barn hemma. Jag minns alla de gånger vi kröp upp i en fåtölj med dessa böcker och slukade dessa fascinerande historier. Jag älskade de färgglada bilderna som jag för evigt förknippar med dessa historier. Aldrig ifrågasatte jag om något av det var något annat än sant.

Jag vet inte exakt när de första tvivlande tankarna smög sig in i mitt huvud. Det var som vuxen när jag började inse att en del (mycket) av det jag hade lärt var helt ologiskt. Det var inte trovärdigt alls. Det trotsade all logik och sunt förnuft.

Frön av tvivel planteras

Frågor om trovärdigheten i några av de mest fantastiska berättelserna i Bibeln. Frågor om vem som faktiskt hade skrivit dem. Frågor om dagens översättningar ens var i närheten av vad som skrevs för så länge sedan. Frågor om evangeliet i det Nya Testamentet.

"Kan det verkligen stämma att djuren kom marscherandes två och två in i arken av egen fri vilja?"

"Vad händer om Jesus inte var den han påstår sig vara?"

"Det finns inga bevis för att Jesus aldrig syndade, ingen kan veta vad som pågick inom honom."

"Paulus skrev alla dessa brev och jag ska bara tro att allt han säger är exakt så som Gud vill att jag ska leva mitt liv?"

"Har livet egentligen en mening? Kanske detta liv är allt vi får?"

Och så vidare.

En börda av skuld

Jag kände mig hemsk. Dessa frågor fick mig att känna mig skyldig och modfälld. Jag hade alltid hört om och trott på ett liv i seger över synden. Att det fanns en väg ut från sådant som lathet, avund, egoism. Sådant i min natur som fick mig att vara någon som jag inte ville vara. Men nu var jag inte så säker på vad som var sant längre på grund av alla dessa frågor. Och om det var sant, var jag då värd att vara en Jesu lärjunge, om jag gick omkring med sådana tankar?

Mina tankar gick runt i cirklar. Men jag visste att jag inte hade någon mening med livet om jag gav upp mitt liv som kristen och upphörde att vara en person som trodde på att Jesus besegrade all synd och gjorde det möjligt för mig att göra samma sak. Vad är livet utan en mening, utan något att leva för?

Jag kastades mellan att förkasta det jag hade fått lära mig och hantera ett dåligt samvete om allt trots allt var sant.Jag kände att jag befann mig i en kamp utan slut. Jag hade fått lära mig att källan till tvivel var Satan. Att han gör vad som helst för att så frön av tvivel som kan växa och kväva min tro. Men de kändes som om de var mina egna tankar och skuldkänslan över min otro vägde tungt över mig. I bakhuvudet kände jag hela tiden något som sa till mig att Gud iakttog mig.

Att göra ett val

Gradvis började jag förstå en sak. Att tro på Gud, hans kraft, hans Son och hans ord var ett val som jag själv måste göra. Med Guds nåd fattade jag det beslutet. Jag valde att tro att tankarna fulla av tvivel inte var mina egna. De kom från Satan, som använde sig av mitt mänskliga sätt att tänka och gömde sig bakom det "sunda förnuftet". Men jag skulle inte hålla med honom.

"Kanske Satan inte ens existerar? Kanske allt bara är påhittat? Du måste tänka som en förnuftig människa. 

Tro inte på allt bara för att du alltid har fått höra det." Beslutet fick inte tankarna att upphöra.

"Jag väljer att tro på att allt det är sant." Det var min ståndpunkt.

"Herre, jag tror. Hjälp min otro!" Mark 9:24. Den versen klamrade jag mig fast vid. Det var och är ropet i mitt hjärta.

Jag väljer att tro på att varje ord i Bibeln är sant. Att det är utandat av Gud. (2 Tim 3:16)

Jag väljer att tro på Gud, hans löften, hans kraft, hans kärlek, för utan det blir livet ostabilt, mörkt, tungt, misstänksamt och meningslöst. Men jag fylls med hopp när jag tror att Gud har skapat allt, skapat mig, och att han har en plan för mig. Att han kan göra allt det jag ber honom om och mer, och att han kan leda mig till ett förvandlat liv i Kristus. Då har mitt liv en mening.

Börja smått

Det handlade bara om att jag skulle vara villig att lyda. "Gör er inga bekymmer för något" Fil 4:6. Det står skrivet i hans ord. Så jag började med att tro på att jag kan besegra oro. Jag bad Gud om att ge mig styrkan till att kunna bekämpa dessa frestelser och få mitt liv att stämma överens med hans ord. Han gav mig den styrkan, men jag visste också att det var jag så måste ta initiativet. Det var jag som måste handla.

Tro innebar att jag var tvungen att lyda och jag kämpade mot de oroliga tankarna trots att jag inte såg resultaten av kampen direkt. När jag fortsatte att kämpa i tro på att "han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det" började jag se frukterna av min tro. (Fil 1:6) Det som jag trodde på och fortsatte i utan att se, började bli verklighet. Oron började ersättas med vila och frid.

Det bevisade att tro finns. Min tro får rötter och växer när jag ser att den fungerar. Jag kan gå från område till område i mitt liv. Trots att jag nu ser hur lat jag är, så tror jag att jag kan besegra det också. Tro måste prövas för att växa, så att den visar sig vara sann. (1 Petr 1:7) Och allteftersom den växer sig starkare, desto mer frid och vila känner jag, vilket i sin tur segrar över tvivel och otro. Det är ett arbete som tar tid. Det är inte något som händer inom några få dagar, veckor eller till och med månader. Men prövad tro ger tålamod. (Jak 1:3)

Miraklernas Gud

Satan kommer att försöka bryta ner mig. Det är det han gör. Men jag har redan fattat mitt beslut. Jag ska följa min tro. Jag ber om styrka och hjälp av den Gud som jag tror är mäktig och förmår allt jag ber honom om. (Ef 3:20)

Självklart dyker tankar av tvivel upp ibland. Men nu kan jag mer eller mindre skratta åt dem. Inte i tanklöshet, utan snarare just för att jag har tänkt igenom det. Jag vet varifrån dessa tankar kommer och jag har redan bestämt mig för att de inte ska få påverka mitt liv. Jag vet vad jag tror på. Jag har redan bestämt mig.
Ja, en del av berättelserna i Bibeln är ganska fantastiska, men det är just för att vi har en Gud som är ganska fantastisk. Han är allsmäktig och för honom är mirakel inga problem. Det är tydligt med tanke på det miraklet han gör i mitt inre.