Vad är äkta ödmjukhet?

Äkta ödmjukhet är att vara villig att ge upp allt som kommer från mig självför att vara lydig mot Gud, och göra hans vilja. Äkta ödmjukhet är den inställning som jag kan lära mig av Jesus: Men ske inte min vilja utan din." Luk 22:42.

Att välja att leva efter min egen vilja, mina egna begär, åsikter och förnuft istället för efter Guds vilja, är stolthet. Att välja det istället för Guds vilja är det samma som att tro sig veta bättre än Gud. Detta leder oundvikligen till köttets gärningar, eftersom mina handlingar då inte är vägledda av Anden. (Gal 5)

Äkta ödmjukhet är att böja mig för Andens vägledning, vilket i sin tur resulterar i att jag bär Andens frukter. Jag kan tycka mig ha några bra idéer, visdom, intuition, alla mänskliga egenskaper som i sig själv inte är fel, men jag måste lägga dem under Guds vilja när mina "planer" går emot Guds vilja.

Äkta ödmjukhet i allt smått

Det kan handla om små situationer, som till exempel att jag gärna vill läxa upp någon. Min mänskliga visdom säger att personen förtjänar det, kanske till och med att de behöver höra vad jag har att säga för sitt eget bästa. Medan Anden påpekar att det egentligen är mitt eget ego, synden i mitt eget kött, som gör att jag frestas till att reagera på det sättet. Då har jag en perfekt möjlighet att ödmjuka mig själv och ge upp mitt eget begär i situationen. Istället kan jag reagera med kärlek och godhet, och se hur mycket bättre effekt det har.

När jag lyder Anden bär jag Andens frukter. Detta är Guds vilja för mig. Om det sedan kommer omständigheter där det är nödvändigt att förmana, eller till och med tillrättavisa någon, kan jag veta att jag gör det på grund av kärlek till personen och Andens vägledning, istället för att göra det på grund av mina egna syndiga reaktioner.

Detta kan göras i alla vardagens beslut som jag måste fatta när jag blir frestad. Jag måste lyda Andens vägledning, istället för att reagera enligt mina mänskliga impulser.

Äkta ödmjukhet i de stora besluten

Samma sak gäller för livets stora beslut. Jag kanske känner ett väldigt naturligt, mänskligt behov för ett förhållande. Kanske behovet är så starkt att det leder mig till något som inte är rätt för mig. Kan jag då ödmjuka mig och böja mig för Guds vilja och säga: Inte min vilja, utan din"? 

Hans Ande talar till mig om det som är rätt och det som är fel, men om jag är olydig, hör jag hans röst allt sämre ända tills jag inte hör Honom alls för vägledning. Det beror på att Gud står emot de högmodiga.

När jag däremot ödmjukar mig till att lyda hans vägledning i livet, och litar på Herren av hela mitt hjärta, visar han mig den rätta vägen att välja för mitt liv. Då får jag även nåd till att uppnå vila från mitt behov och kan leva nöjd, glad och tacksam, och förlita mig på att hans vilja för mig är fullkomlig, eftersom Gud ger de ödmjuka nåd.

"Men större är nåden han ger. Därför heter det: ‘Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.'" Jak 4:6.

Alla mina planer kan läggas under Gud. Om jag envisas med att hålla fast i mina egna planer och idéer, och ignorerar Andens maningar mot en annan riktning leder min stolthet mig in på en väg som inte kommer från Gud.

Definitionen av äkta ödmjukhet

Att böja sig och vara lydig är definitionen av äkta ödmjukhet. Att erkänna att jag inte vet vad som är bäst för mig själv. Endast Gud vet det, och han kommer att visa mig det när jag söker hans vägledning.

Ödmjukhet innebär emellertid inte att jag ska vara blyg och overksam. Jag ska vara ett redskap i Guds händer för rättfärdighet. Det kan jag inte göra med egen "visdom". Först när jag ger upp det kan Gud ge mig av hans visdom och använda mig efter behov för hans verk. Nyckeln är att göra det Gud kräver av mig och böja mig under hans vilja.

"Allt vad du säger vill jag göra." Rut 3:5.

Detta är ödmjukhet. En sådan djup ödmjukhet får alltid nåd inför Gud. En person med en sådan öppen och uppriktig inställning som Rut hade är förutbestämd till något stort. Stolta människor hör aldrig när Gud talar till dem, eftersom han står emot de högmodiga. De som däremot är ödmjuka och som uppriktigt vill veta Guds vilja för att också utföra den, får nåd och Gud kan tala till dem.

"Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan, är rikedom, ära och liv." Ordspr. 22:4.