Vad säger Bibeln om avund?

Varför är avund synd? (Gal 5:19-21)

Avund som får leva och växa i en människas hjärta ger hemska konsekvenser. Det kan vi se många exempel på i Bibeln.

Kain dödade sin bror på grund av avund, när Abels offer godkändes av Gud, medan hans eget inte blev godkänt. (1 Mos 4:3-8) När Kora avundades Moses, blev han slukad av jorden. (4 Mos 16) Sauls liv tog slut på slagfältet på grund av sin avund mot David. (1 Sam 18) Till och med Jesus dödades av den tidens religiösa ledare på grund av avund.

"Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen." Ordspr 14:30.

Varför är avund synd?

Avund är något som de flesta känner till. Det är en naturlig mänsklig reaktion i oss när vi ser något som andra har och som vi också vill ha. Det kan handla om fysiska ägodelar, karaktärsdrag, tjänster, eller talanger. Det krävs ett medvetet arbete för att bli fri från det, så att vi kan vara tacksamma för det vi har fått och "glädja oss med de glada" (Rom 12:15)

Det är inte synd att frestas till avund, men den blir destruktiv om den får leva, rota sig och växa. Varför är avund synd? För att den separerar människor. Den förstör förhållanden, sår osämja, och skapar en anda av bitterhet och ondska. Den får människor att handla och tala giftigt. Att bli avundsjuk är definitivt en synd, och definieras även som en sådan i Guds ord.

"För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska." Jak 3:16.

Hur besegrar man avund?

Att bli frestad till avund behöver inte leda till synd! Det finns ett sätt att komma undan, (1 Kor 19:13) Jesus besegrade all synd när han levde här på jorden. Han blev frestad till allt som vi blir, men utanatt synda. Detta resulterade i att han förstår våra svagheter och kan hjälpa oss när vi blir frestade. Det finns en tron med nåd som vi djärvt kan gå till, så att vi kan få barmhärtighet och nåd (kraft från den helige Ande) till att hjälpa oss besegra avund varje gång vi blir frestade. (Hebr 2:18; Hebr 4:15-16) Vi kan segra som han segrade.

Hur segrar vi över det? Till att börja med måste vi erkänna den. Det ligger naturligt för oss att insistera på att vi inte är avundsjuka. Men om vår längtan är att verkligen bli fri från all synd, måste vi ödmjuka oss själva och erkänna sanningen.

Det börjar med en tanke. "Det är orättvist" "Vem tror de att de är?" "Varför får inte jag äran?" Varför är det alltid de som blir välsignade?" Enkla saker som detta får vår själ, även känd som våra känslor och "förnuft" att reagera och överreagera. Vårt ego blir bekymrat. Vi kan möta det på jobbet, skolan, i vårt äktenskap och familj, och i vår tjänst för Gud.

Paulus vittnade: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig." Gal 2:20. I tro kan också vi anse oss, våra känslor, tankar, åsikter, ego, osv, som korsfästa med Kristus. Då är vi levande för Gud i Jesus Kristus, vår Herre. (Rom 6:7:11) När vi lever efter denna tro kan vi segra över frestelsen att bli avundsjuk, och istället växa i tillfredsställelse och tacksamhet. När vi frestas kan vi be om kraft till att förbli på korset med Kristus, och komma ihåg att det är han som nu lever i mig, och att jag kan reagera med hans dygder, oavsett hur jag känner mig. Då föds aldrig oordning och all ondska av mina handlingar. Istället skapar jag liv och frid. (Rom 8:6)

Resultatet av seger över avund

Då får vi även uppenbarelser om Kristi kropp. För att kunna tjäna Kristus och lemmarna på hans kropp (församlingen), måste all avund och oenighet försvinna. Endast enighet får råda. Lemmarna på Kristi kropp kan inte motarbeta varandra. Då kan inte kroppen fungera. Paulus skriver tydligt om detta i 1 Kor 12:12-27. Om en lem lider, lider alla lemmarna med den. Om en lem äras, gläder sig alla lemmarna med den. Avund råder inte där!

(Läs mer om Kristi kropp i Rom 12:3-6 och Ef 4)

Varför är avund synd? För att den slösar bort vår tid och våra möjligheter samt stjäl vår glädje! Föreställ dig om vi istället skulle växa i dygderna! När vi erkänner våra gränser och istället ser de gärningar Gud har till oss att utföra, finner vi vår plats i kroppen, exakt där vi bör vara, utan att ta mer plats än det vi har fått nåd av Gud till att inneha. Då är vi nyttiga lemmar som kan samarbeta i enighet och harmoni. Då kan vi uppnå fullkomlig vila och frid där tillfredsställelse och tacksamhet växer.

"Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta." 1 Petr 1:22-25.