"Vad tänker du om dig själv?"

"Tycker de om mig? Tycker de att jag är bra på det eller det? Tycker de att jag är "cool", eller åtminstone rolig att umgås med?"

Många skulle förmodligen neka till att de bryr sig om vad andra människor tänker om dem. Men om vi är helt ärliga med oss själva, så påverkar andras åsikter de flesta av oss medvetet eller omedvetet. Om vi hade räknat alla tankar som kommer och går i vårt huvud under en dag, som har att göra med andra människors åsikter om oss, så hade antalet nog vuxit ganska snabbt.

Plågande tankar

Själv var jag av naturen bunden av tankar som handlade om vad andra tänker. Jag var så bunden att det närmast kunde jämföras med slaveri. Tankarna plågade mig och lämnade mig inte ifred. Detta gjorde livet mitt till en bergodalbana. Jag kunde känna mig fantastisk och lycklig om jag visste att andra tänkte gott om mig eller sa till mig hur mycket de uppskattade mig. Om någon kritiserade något jag sa eller gjorde däremot, och lät mig få veta att de var oeniga med mig, kunde jag plötsligt bli väldigt upprörd. Jag visste att jag var tvungen att övervinna denna tendens i mig själv.

Det var flera saker som var till stor hjälp för mig när det gällde att segra över detta. En av dem var en bibelvers i 1 Kor 7:23: Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor." Detta gav mig något konkret att använda som vapen när alla dessa tankar kom under dagen. Varje gång en tanke kom, bad jag till Gud: "Hjälp mig att inte bli en slav under andra människor!" Jag visste att detta var en bön efter Guds vilja, eftersom han inte ville att jag skulle vara bunden av människors växlande åsikter, särskilt när jag var väl medveten om att det bara ledde till oro och olycka.

Det andra som hjälpte mig var en enkel sak som jag hade hört någon säga. Denna person befann sig i en position som många såg upp till, och på grund av detta var det en som frågade: "Vad tänker du om dig själv?" Svaret kom direkt och ärligt, och "slog huvudet på spiken". Jag har aldrig kunnat glömma det. "Jag tänker inte på mig själv", sa personen.

Insikt om egoism …

Jag behövde inte fundera på vad denne menade med detta. Jag förstod det genast. Det finns absolut ingen orsak till att gå runt och fundera på vad andra tänker om mig. Jag behöver inte vara upptagen med alla dessa egoistiska tankar. Det finns faktiskt ingen orsak alls för mig att "tänka på mig själv"! Det är en helt onödig och värdelös sysselsättning som endast leder till att jag missar möjligheterna Gud ger mig till att tjäna honom.

Det krävs kamp, det är säkert, men det är värt det! Jag slipper massa oro av att bara sluta överanalysera vad andra tänker om mig och göra allt så komplicerat med mina egna komplex. Ta mina mindervärdeskomplex till exempel. De måste försvinna när jag väljer att tro på att de inte har något att göra med hur Gud ser på mig och vilka tankar han har för mig.  Jag kan heller inte tycka synd om mig själv när jag väljer att ta det på det sättet. Tankar på att bli förolämpad och defensiv för att jag tar allt personligt blir också krossade när mina tankar inte kretsar runt mig själv, utan är upptagna med att se och göra Guds vilja och endast leva för honom. Sagt med andra ord så är det mitt ego som måste minska!

Det bästa med detta är att ju mer mitt ego minskar, desto mer blir jag medveten om andras behov och desto lättare kan jag se hur jag kan hjälpa dem i deras situationer och omständigheter. Istället för att vara komplicerad och egocentrisk, blir jag mer och mer fri från mig själv och bättre i stånd till att hjälpa och välsigna dem runt mig. Det är detta jag vill!