Varför sa Jesus: "Gå bort, och synda inte mer" om det inte är möjligt?

I Johannes 8:11 befaller Jesus en otrogen kvinna att gå bort och inte synda mer. Varför hade han sagt detta om det var omöjligt att sluta synda?

Det har getts många olika förklaringar med varierande dumhetsgrad. Några säger att Jesus menade det på samma sätt som när en förälder säger till sitt barn att det ska sluta bita på naglarna, med hopp om att det slutar men utan realistisk förväntan om att det verkligen sker. Andra tror att Jesus var sarkastisk och bad kvinnan gå bort och inte synda mer för att avslöja många fariséer. Det verkar som om alla har en förklaring till denna vers, den ena mer bortkommen och osannolik än den andra. Nästan ingen vågar se på versen på detta sätt: Tänk om Jesus menade det han sa?

Vad innebär det att inte synda mer?

Tänk om ”gå bort och synda inte mer” faktiskt är en befallning om att sluta leva i synd? Är det omöjligt? Vad menade Jesus? Johannes skriver trots allt att vi är lögnare om vi säger att vi inte har synd. (1 Joh 1:8).

Versen i Jakob 1:14-15 ger en bra beskrivning av denna synd som vi alla har. ”Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”

Att ha synd i vår kropp betyder inte att vi måste ge efter för sådana frestelser.

Synd finns i oss alla. Det är trots allt vårt eget begär som lockar och frestar oss. Det är just det som Johannes menar när han skriver att vi har synd. Men att ha synd i vår kropp betyder inte att vi måste ge efter för sådana frestelser. Det är först när begäret befruktas som vi har syndat. Det är med andra ord endast när jag är enig med de tankar och frestelser som kommer upp, att jag har syndat.

Så när Jesus säger: ”Gå bort och synda inte mer”, förväntar han sig inte att kvinnan blir av med sitt syndiga kött och aldrig blir frestad igen. Han säger till henne att säga nej till synden som finns i henne, och sätta stopp för befruktningen av begäret. Alltså hindra frestelsen från att bli synd.

Är inte detta samma bud som han även ger till oss andra?

Korsets kraft

Säger inte Jesus själv: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig”? (Lukas 9:23). Vad annat menade han än att vi ska förneka tankarna och önskningarna som frestar och lockar oss? Att vi ska ta upp vårt kors och döda dessa tankar innan det blir synd? På detta sätt följer vi Jesus förebild i att bli frestade men utan att synda. (Hebr 4:15).

Att ta upp vårt kors är själva nyckeln. Om vi gör det, om vi aldrig låter dessa begär bli synd, så följer vi Jesus, precis som han befallde. Då uppfyller vi budet om att ”gå bort och inte synda mer.”

“Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.” Rom 8:13.

“Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.” Kol 3:5.

“De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” Gal 5:24.

Det är tydligt att vi måste göra just detta för att tillhöra Kristus. ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” Joh 14:15.

Är det möjligt?

Om vi försöker leva detta liv upptäcker vi ganska fort att det är lättare sagt än gjort. Vi faller om och om igen, trots våra goda intentioner.

“Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.” Gal 5:16. Nyckeln är att vandra i Anden. Att vandra i Anden innebär att vara lydig mot Anden. Det står tydligt skrivet vad som händer om vi gör det. Vi gör inte vad köttet begär och om vi inte gör vad köttet begär, alltså frestelsen att synda, då har vi inte syndat!

Att vandra i Anden betyder att lyda Anden.

Det är lätt att hitta många orsaker till att det är omöjligt att gå bort och inte synda mer. Man kan tänka att det Jesus sa endast gällde denna kvinna och otrohet, eller att han ville lära fariséerna en läxa och inte menade det han sa.

Man kan säga att han menade det som en förmaning att vi ska göra vårt bästa tills dess att det oundvikliga händer och vi faller. Men faktum är att Jesus inte sa något av detta. Han sa ”Gå bort och synda inte mer.”

Och jag för egen del är övertygad om att Jesus menade det han sa. Föreställ dig ett ögonblick att Jesus visste precis vad som skulle hända. Föreställ dig att han visste att hans ord skulle skrivas ner och delas och förkunnas bland troende, 2000 år efter händelsen.

Föreställ dig att han valde att säga ”Gå bort och synda inte mer”, för att han menade att vi skulle gå bort och inte synda mer. Inte en enda gång till. Och han tänkte inte endast på denna kvinna, i denna omständighet, utan på oss alla. Alla hans troende.

Det är inte meningen att Bibeln ska delas upp och tolkas. Meningen är att vi läser den och lyder den. Vad som står är faktiskt precis vad som menas. Bibeln är Guds ord, skriven av gudfruktiga människor, som blev inspirerade av Gud.  Det finns inget i den som inte ska stå där. Gud visste vad han gjorde. Jag litar på honom.

Gör du?