Varifrån kommer strider och tvister?

Den unga pojken från Paso Flores i Argentina betraktar den lilla församlingen runt sig och inser att han bidrar till att genomsnittsåldern i gruppen sjunker rejält. “Vad gör jag här?” undrar han i sitt stilla sinne.

Året är 1988 och Juan Carlos Maier, eller Hansi som han också kallas, är 14 år gammal. Den unga pojkens familj kommer ursprungligen från Tyskland. Där tillhörde de en mycket konservativ församling med en radikal förståelse som stod emot den tyska statskyrkan. En dag gav de tyska myndigheterna församlingen valet att antingen upphöra att existera eller lämna landet. Församlingen valde det sista. Kort tid därefter var gruppen på ca 80 personer på väg till Sydamerika.

I Sydamerika minskades församlingen på 80 snabbt till 30 på grund av bråk och osämja som splittrade dem. Inte ens lagar och regler kunde hålla ihop dem.

Den unga pojken från Paso Flores i Argentina betraktar den lilla församlingen runt sig och inser att han drar ner genomsnittsåldern rejält i sin församling. “Vad gör jag här” undrar han i sitt stilla sinne, men svaret vet han delvis redan. Det senaste året har han känt en oförklarlig längtan utan att helt kunna sätta fingret på vad det egentligen handlar om.

Hansi kikar på sin mamma. Hon verkar ledsen. Hon och pappa har pratat och bett mycket till Gud den senaste tiden. "Vi behöver en väckelse", hade han hört sin mamma säga senast i morse.

Jag blev utrustad till tjänst för Jesus

Tyskland 1988: "Stefan, kan du komma in till mig en stund?" Detta är något nytt. Det är inte varje dag som Stefan blir ombedd att komma till chefens kontor. Chefen talar och förklarar och gestikulerar fram och tillbaka, med så stannar han plötsligt upp. “Stefan, hör du vad jag säger?” Chefen ser bekymrat på Stefan, men Stefans ansikte däremot strålar av glädje: “Gud, du är alldeles för god mot mig”, tänker han för sig själv. Detaljerna i det som chefen försöker säga är irrelevanta. Han har uppfattat en väsentlig detalj och det räcker: Vi har inte jobb för dig längre. Stefan tar sin jacka, skakar glatt hand med chefen innan han snabbt går ut ur kontorsbyggnaden.

Två dagar tidigare hade Stefan bett innerligt till Gud tillsammans med en god vän. De har bett mycket tillsammans i det senaste, men den här gången kom det något speciellt över de två männen på vägen hem. Stefan, som redan för flera år sedan fick den helige Ande, kände nu att han fick uppleva ett nytt och kraftigt dop i den helige Ande.

"Jag förstod det inte helt på den tiden, men senare har jag sett att jag denna natt blev döpt i den helige Ande till tjänst. Jag utrustades för att göra en gärning för Jesus", berättar Stefan Hofmeister, nu 24 år senare.

"Jag såg framför mig familjer och andra människor som inte hade fått höra detta befriande budskap ännu och kände att det inte ska bero på mig att dessa inte får höra evangeliet. Jag kände helt enkelt ett ansvar för att vara med och hjälpa andra människor till det liv som har gjort mig själv så lycklig. Jag bad innerligt Gud om ett tecken från Gud på vad jag skulle göra.”

“(…) och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er”

Och det är precis detta som Stefan får denna dag på chefens kontor och som orsakar den något ovanliga reaktionen på ett egentligen negativt besked. För Stefan är detta en tydlig bekräftelse på det kall och den dragning som han länge känt till att vara med på att uppfylla missionsbefallningen:

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut!" (Matt 28:19-20).

Efter beskedet åker Stefan direkt till en god vän vid namn Friedrich Holzwarth som är en stor förebild för honom. För Stefan är Holzwarth ett av många bevis på att evangeliet om seger över synd fungerar i praktiken. Holzwarth har redan i många år hållit på med mission och Stefan märker att det är den samma kärleken till Kristus som är drivkraften i Holzwarths tjänst som även han själv nu känner.

Stefan märker att det är kärleken till Kristus som är drivkraften

Bönesvar

Paso Flores 1988: Det pågår en ivrig konversation i vardagsrummet hos familjen Maier. De har hört rykten om att de ska få besök av en tysk predikant idag. Mamma och pappa talar upprymt med varandra. De känner på sig att detta är svaret på deras böner.

Den medelålders mannen från Tyskland kommer in i församlingslokalen. Hansis mamma studerar honom nyfiket, spänd på vad han tänker göra. Men mannen kommer bara tyst in och sätter sig med övriga åhörare. Efter en kort stund upptäcker hon till sin stora förvåning att tårarna strömmar ner för hans kinder.

Efter en kort stund strömmar tårarna ner för hans kinder

“Ni har ett problem!”

Det Holzwarth ser gör honom oändligt ledsen och förtvivlad på vägnar av församlingen. Ingen bön, inget livgivande Guds ord, ingenting, förutom en äldre man som berättar historier. Mötet är över och han vet knappt om han ens kan kalla det ett möte.

Församlingen är emellertid smärtsamt medveten över sitt tillstånd. Flera av dem har bett om väckelse. De längtar efter Jesu liv, men har kört sig fast i osämja och oro. Det gör intryck på dem att se den tyska mannens reaktion. De har aldrig sett någon gråta för deras skull.

"Nu böjer vi knä och ber till Jesus", säger Holzwarth. För första gången på många år ber församlingen tillsammans! "Ni har ett problem!" säger han. "Och det är att ni inte kan förlåta varandra!" Hansis mamma känner bekräftelsen inombords. Det är precis det som är problemet. Så länge som hon kan minnas har de alltid pekat på varandra när församlingen har stött på utmaningar. Och det har lett till osämja och splittring.

"Varifrån kommer strider och tvister?"

Gästen från Tyskland kommer med ett budskap som omedelbart träffar allas hjärtan:

"Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar?", läser han från Jakobsbrevet 4:1, innan han fortsätter att läsa från Romarbrevet 7:18:

"Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte."

Budskapet är tydligt. Det är med andra ord inte de andra som är problemet utan den medfödda synden som bor i vår mänskliga natur! Lyckligtvis finns det en räddare, Jesus, som var en människa precis som vi, och blev frestad liksom vi till att synda. Han kan befria oss!

Budskapet är tydligt. Det är med andra ord inte de andra som är problemet utan den medfödda synden som bor i vår mänskliga natur!

"Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." (Hebreerbrevet 4:15-16).

"Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria. (…) Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria."  (Johannesevangeliet 8:31-32 och 36)

Evangeliet i praktiken

I Paso Flores upplever Holzwarth något som han sällan har fått uppleva. Denna omedelbara acceptans visar att församlingen känner en enorm nöd över sin egen situation. Där andra reagerar med förakt mot budskapet om seger över synd, blir det här mottaget med öppna armar. Holzwarth möter här människor med en längtan och hunger efter sanningen och som bara behöver hjälp att se den.

Paso Flores 1990: För första gången i historien är det konferens på Paso Flores. Flera bröder från Brunstad Christian Church är närvarande. Hansi känner tårarna tränga fram bakom ögonlocken. Den unga mannen som Holzwarth har tagit med sig från Tyskland talar med utstrålning och iver som starkt påverkar Hansi.

Detta är inte en torr teori, utan en man som talar direkt från sitt eget liv och det är helt tydligt hur gärna han vill att varenda en i församlingen ska förstå det han talar om.

Hansi berättar även hur Stefan inte bara talade Guds ord till dem utan även tog dem med på fisketurer och jakt. "Stefan utstrålade något från Gud", minns Hansi tydligt. "Och det var just detta liv jag hade längtat efter och som jag nu såg komma fram i en person."

Detta är inte en torr teori, utan en man som talar direkt från sitt eget liv

Ett svårt beslut

"Han visade mig en så stor personlig omsorg. Det gjorde intryck! Han gav mig även många viktiga råd som har varit avgörande för mig2, säger Hansi och nämner särskilt ett val som han stod inför som 19-åring:

"Efter sex år på en teknisk yrkesskola i en storstad, flera timmar hemifrån, fick jag erbjudande om ett mycket välbetalt jobb vid ett forskningsinstitut i samma stad", berättar Hansi. "Detta var en kritisk fas i mitt liv som kristen. Även om jag visste hur jag borde leva så hade jag varken kraft eller tro på att jag kunde besegra mina begär. Jag visste att jag behövde den hjälp och gemenskap som jag fick på Paso Flores om det skulle bli något av det hela."

Detta blir ett svårt beslut att fatta för Hansi. En dag när Hansi och Stefan är på jakt får han emellertid ett helt tydligt råd från Stefan: "Om du stannar där, riskerar du att det inte blir något av ditt kristna liv." Stefan erbjuder Hansi att följa med honom på resor som spansk tolk. Hansi känner en omedelbar bekräftelse i sitt hjärta. Det är precis det han ska göra.

Nu följer flera viktiga år för Hansi där han får resa runt med Stefan i Sydamerika och besöka kontakterna som Holzwarth tidigare har upprättat.

"Det gjorde ett djupt intryck på mig att på så nära håll få uppleva hur Stefan levde och hur han samtalade och umgicks med olika människor", säger Hansi. “Jag hade aldrig upplevt en människa som var så lite självupptagen och hade en så stor kärlek och omsorg för andra människor."

"På den tiden bad vi även ofta till Gud tillsammans och det dröjde inte länge förrän jag fick den kraft och tro som jag längtade efter. Den helige Ande gav mig all den kraft och tro som jag behövde för att få seger."

Schweiz 2012:

Stefan berättar om arbetet i Sydamerika med brinnande iver. Han berättar hur Gud ledde dem direkt till människor som t ex Hansi och hans familj.

Bland flera tusen finns det endast några få

"Ja, vi är helt beroende av den helige Andes ledning för att hitta dessa människor", berättar Stefan. "Och här uppstår den ringa början av nya församlingar. Bland flera tusen finns det endast några få som är intresserade av budskapet om seger över synd, och så går fem eller tio år innan en efter en läggs till församlingen och till slut står man där med en liten församling med växtkraft, där Guds ord har fått lov att tränga in och påverka."

Det är inte lätt att hitta vägen ensam

Hansi Maier berättar om hur Stefan, tillsammans med flera andra, arbetade under många år med att bygga upp Kristi kropp i Paso Flores. (Första Korinthierbrevet 12:12-30).

"I detta arbete är uppföljning otroligt viktigt", undestryker Hansi. "Många predikanter reser runt i världen för att “plantera” församlingar. De talar kanske inför fullsatta lokaler och får hundratals till att omvända sig och ta emot Jesus, men så reser de iväg med en gång."
Hansi är helt tydligt uppgiven över detta sätt att missionera på.

"Detta sätt att arbeta på är som att sätta ut en bebis ensam utan mat. Den överlever inte länge." Hansi tänker på hur de själva var som en andliga bebisar, helt beroende av omsorg, kärlek, vägledning och andlig näring.

"Det är inte lätt att hitta vägen ensam", säger Stefan. "Det är gott att ha någon i sin omgivning som kan hjälpa, trösta och ge de rätta orden i rätt tid. Särskilt i början av ett kristet liv är detta viktigt."

Guds ord med växtkraft

I dag finns det en liten etablerad församling i Paso Flores. Hofmeister blir rörd när han tänker tillbaka på den första gången han kunde sätta sig längst bak på ett möte och bara lyssna på ungdomarna.

Så fort minst en av dem har ett ord från Gud är de i stånd till att uppbygga sig själva

"Så fort minst en av dem har ett ord från Gud är de i stånd till att uppbygga sig själva", förklarar han. "Så var det för t ex Hansi. Han hade fått ord från Gud som hade blivit levande i honom och kunde därför vara till stor uppbyggelse för vännerna. Och det kan jag säga att han fortfarande har, i allt större grad", avslutar Stefan.

Inget mindre än ett under

Paso Flores, Maj 2012: Det är invigningsfest för ett helt nytt konferenscenter i Paso Flores. Stefan och Hansi skakar hjärtligt hand med varandra med en förtrolig glimt i blicken. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Vem av dem hade kunnat föreställa sig detta för 24 år sedan?

Hansi tänker tillbaka på hur de senaste åren har bundit vännerna i Sydamerika allt mer samman. Han ler för sig själv när han minns den första tiden och kulturkraschen som uppstod mellan de spirituella chilenarna och den starkt konservativa gruppen i Paso Flores.

Det är med tacksamhet han tänker på hur Gud har gett var och en av dem hjälp att se sin egen synd i de olika situationerna, istället för att skylla på varandra. På det sättet har de vuxit allt närmare varandra och fått det fantastiskt fint sinsemellan. Och nu kan de alltså fira att konferenscentret står färdigt.

Det är med tacksamhet han tänker på hur Gud har gett var och en av dem hjälp att se sin egen synd i de olika situationerna, i stället för att skylla på varandra

Hansi sänder en tacksam bön till sin himmelske Fader. Det han har gjort inom dem och för dem alla är inget mindre än ett under.