Vila i Gud

“Det är vi som tror som går in i vilan.” Hebr 4:3.

I tro kan vi kasta oss i Guds armar, helt och hållet, med allt. All fruktan, all tvivel, alla bekymmer och sorger kastar vi på honom för han har omsorg för oss. Därmed får vi en välsignad vila.

Vi hamnar då i en position där vi kan säga som David: “Herren är min herde, mig skall intet fattas“ (Ps 23) I denna position leder han oss till gröna ängar och till vilans vatten. Här kan vi få näring. Här kan vår själ lindras och styrkas. I denna tystnad kan Gud fortsätta arbeta med oss. Han undervisar oss om sina vägar.

Han lär oss hur vi ska uppföra oss i alla livets förhållanden. I fullständig vila och andlig kraft leder han oss nu på rättfärdighetens stigar. Under denna vandring blir han vår herde och vi blir hans får. Vi blir beroende av honom i allt och han skyddar oss. Han styr och leder våra steg genom livet. Ju mer vi lär känna honom som en som bryr sig om oss, ju mer överlåter vi till honom och känner att vilan ökar i samma grad.

Ju mer vi lär känna honom som en som bryr sig om oss, ju mer överlåter vi till honom

I Guds hand

Vi behöver inte oroa oss över våra gärningars utfall. Vi är överlämnade i hans hand och vi ska skörda när tiden är inne.

Bara den som lever ett oavbrutet segrande liv har fullständig vila. Först när vi segrar genom att döda och förinta det vi slavade under, kan vi vila från det. Allteftersom får vi vila från vrede, avundsjuka, missunnsamhet, härsklystnad eller allt annat som kan störa vår andliga förbindelse med Gud. Detta blir en välsignad vila, men vi kan bara nå fram till den via en väg, nämligen den väg som Kristus själv vandrade och som Paulus och alla de heliga genom tiderna har vandrat. Självförnekelsens och korsets väg.
Utdrag från en artikel först publicerad i BCCs norska tidsskrift «Skjulte Skatter», februari 1931
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag, Norge | brunstad.org