Är du "reservdäcks-kristen"?

Jag hörde en gång en illustration om en man som kör i sin bil på motorvägen. För det mesta kör han bara medan tankarna byter mellan familj, jobb och destination. En sak som han nästan helt säkert inte tänker på är reservdäcket bak i bilen. Ända tills något oväntat inträffar. Då är han väldigt tacksam över att ha ett extra däck ombord som han kan byta till och fortsätta vidare på sin färd.

I illustrationen blev livet till en kristen jämfört med denna man som kör på vägen. Allt går fint och problemfritt. Man har allt under kontroll, men plötsligt inträffar något. En svårighet eller prövning som utmanar ens förmåga till att hantera olika situationer. Då plötsligt, när man känner nöd, minns man Gud och hans löfte om att ta hand om dem som tillhör honom. Man tar ut "reservdäcket" från bagageutrymmet, hoppas på att det har tillräckligt med luft, sätter på det, kör till verkstaden för att få det första däcket reparerat och lägger tillbaka reservdäcket i bagageutrymmet så fort som möjligt till nästa gång man upplever en nödsituation.

Borde inte livet som kristen vara mer än det? Mer än att bara vända sig till Gud när livet blir tufft? Förtjänar inte hans Sons offer en djupare kärlek och hängivenhet?

Vad är en kristen?

Definitionen av en kristen är "en som tror på Jesus Kristus och hans lära". Jesus, alla äkta kristnas ledare, lär oss att be: "Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen." Matt 6:9-10. Ska det då inte vara så? Äkta kristendom, det liv Jesus levde, är att lära Faderns vilja och så att göra den, som den redan görs i himlen.

"Reservdäcks-kristna" når aldrig punkten att de känner Faderns vilja, och därmed kan de aldrig utföra den. Det är de som sitter bakom ratten, som styr hur deras liv går. Med detta sinnelag visar de Gud att de faktiskt inte behöver hans hjälp. Därmed får de heller inte hans vägledning och kraft i livet.

Men äkta kristna har övergett sitt liv helt och till Gud, och hängivit sig till att följa hans Son Jesus. De har helt upphört med att lita på att deras mänskliga tankar och idéer kommer att leda till något gott, eftersom de om och om igen har sett hur dåligt det går när de själva har styrt. Gud älskar denna inställning så mycket att han fyller dem med sin Ande, och deras tankar går in i en helt ny värld, styrd av honom som älskar dem och som bara vill deras bästa. (Rom 8:28)

Finna Faderns vilja

Uppfyllda med detta sinnelag, går de framåt helt fokuserade på att finna Faderns vilja, och utföra den i livet. I början är det svårt att höra Andens röst och gå in i Faderns vilja, efter att ha tillbringat så mycket av livet med att följa mänskliga tendenser och påverkan. De tränger sig emellertid in till Gud genom hans ord och bön, och upptäcker med tid och lydnad att denna röst blir tydligare, eftersom Gud ger sin helige Ande till dem som lyder honom. (Apg 5:32) Steg för steg blir de helt beroende av Fadern och upplever att lydnad mot hans vägledning ger glädje och frid. Denna frid och glädje bär dem genom prövningar där de upplever att lydnad mot Guds vilja innebär att ge upp sina egna lustar och önskningar, ett lidande som är outhålligt för de flesta.

Tillsammans med aposteln Paulus säger de: "Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår." Rom 8:18. Efter att ha strävat med egen svaghet och mänsklighet så länge, gläder de sig nu över nåden att leva i hans närvaro, och att han nu styr deras liv. Som profeten Jesaja gläder de sig varje morgon för nåden att vakna varje dag och höra Andens röst, vägledaren som de har blivit beroende av för att navigera genom vardagen. (Jes 50:4)

När vi "kör" genom vårt kristna liv, låt oss vara de som leds och styrs i alla saker av honom som har öppnat vägen till livet för oss. Låt oss ha våra öron öppna och hörsamma för det han säger, för den vägvisning han ger oss varje dag. Om vi är nöjda med att befinna oss bakom ratten hela livet, får vi aldrig gemenskap med Fadern och Sonen, och vi får heller aldrig del i hans glädje och liv. "Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra." Joh 15:5. Ja, låt oss snarare leva våra liv i konstant samhörighet med Jesus. Då upplever vi att de samma frukter börjar växa i våra liv, i allt större grad.