Att tala Guds ord med frimodighet

"Predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning." 2 Tim 4:2. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord…" Apg 4:29.

Gud vill att hans tjänare gör och talar hans ord med all frimodighet i tron. Vi ska uppmuntra och förmana varandra för att uppbygga varandra i vår tro. Men det är ofta många tankar som kan hindra oss från att göra just det.

Kanske är man inte en pastor, präst eller apostel. Kanske tror man att man är för ung eller att man saknar förmågan att säga saker på rätt sätt. Det är lätt att börja tvivla på att man har något att ge andra.

En tjänares sinnelag

Jeremia, en profet i Det gamla testamentet, tänkte också så. Han sa till Gud att han inte kunde tala och ansåg sig vara alldeles för ung för att Gud skulle kunna använda honom, men Herren sa till honom: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren." Jer 1:7-8.

Gud följer inte vanlig standard när han väljer ut sina tjänare. Man behöver inte vara av en viss ålder, längd eller storlek. Det är heller inte nödvändigt att tillhöra en särskild familj eller tjäna ett visst belopp i året. Det viktigaste är att du vill göra Guds vilja och att du är snabb att göra det han talar i hjärtat.

Vår duglighet kommer från Gud

I Johannesevangeliet 8:12 säger Jesus "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.2″ När vi följer Kristus på ödmjukhetens väg är det lovat att vi faktiskt får livets ljus! Detta är inget som kommer från oss själva eller något som beror på vår intelligens eller personliga förmågor. Nej, det är något som kommer från Gud själv. "Inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund…" 2 Kor 3:5-6.

I Jesaja 41:10 säger Herren: "Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand." När vi tror på Gud och vår duglighet kommer från honom, så kan vi ha stor frimodighet i livets situationer till att göra och tala det som han manar i vårt hjärta. Det spelar ingen roll hur svaga och hjälplösa vi känner oss. Gud har själv lovat att han ska ge oss styrka till att genomföra hans vilja.

Vårt vittnesbörds ord

Det står skrivet i Uppenbarelsen 12:11, att de heliga besegrade Satan "genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.” Som kristna måste vi följa Kristus i sanning och hålla Guds ord med hela vårt hjärta. (Joh 14:23) Gör vi detta, så har vi makt och myndighet i vårt vittnesbörd. Då kan vi tala om Guds ord med stor frimodighet i och med att vi personligen har upplevt Guds arbete i vårt liv. Satan, som även är känd som "våra bröders anklagare", vill inget hellre än att få Guds folk att tiga. När Guds ord talas i kraft och frimodighet står Satan maktlös. Därför försöker han att skrämma oss med anklagande tankar och känslor av mindervärde och svaghet och påminner oss om våra fel. Om och om igen säger han till oss att vi inte har något att ge och att det är bättre att bara tiga.

Men Gud har helt motsatta tankar om den saken. "Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande." 2 Tim 1:7. Istället för att låta sig bindas av fruktan eller anklagelser, kan vi tala och skriva om Guds ord med kraft.

I frimodighet kan vi vittna om hans löften, hans trofasthet och vad han kommer och vad han redan har gjort i våra liv. Effekten av detta är att vi fyller våra egna hjärtan med tro och genom att göra det, växer vårt hopp och Guds ord blir ännu mer levande för oss! Vi kommer inte bara att vara i stånd till att övervinna Satan, utan vi kommer även att kunna uppmuntra andra och ge dem eviga ord som ger styrka och uppbygger.

"För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss." Jes 62:1.