"Det är helt perfekt som det är!"

Mot familj och vänner utstrålar Anelle lugn, vänlighet och en djup tillfredsställelse i alla livets situationer. Det är inte något som ligger naturligt för denna 36-åriga grundskolelärarinnan, som i många år har levt med en okänd progressiv sjukdom. Vi besökte Anelle för att få en inblick i en ung tjejs och kvinnas erfarenheter som har vuxit i tro trots motgångar.

En okänd sjukdom

Vid 13 års ålder utvecklades en knöl på Anelles högra ben och hon började märka att kontrollen över foten och rörelseförmågan i tårna minskade. Besök hos medicinska experter hjälpte inte särskilt mycket. Läkarna sa att de handlade om en progressiv neurodegenerativ autoimmunsjukdom, utan att kunna ge en specifik diagnos. Det var starten på en resa som har hjälpt till att forma Anelle till den person hon är i dag.

"I början kunde jag fortfarande gå fint, men sen blev det värre, symtomen blev underligare och saker hände," förklarar Anelle. Det var inte lätt, speciellt för en tonåring. Anelles enkla tro på Gud blev prövad.

Det blev svårare att göra saker som en aktiv ung tjej var van vid när sjukdomens långsamma förlopp alltmer begränsade rörelseförmågan och känseln i händer och fötter. Samtidigt började stämbanden att försvagas, vilket påverkade hennes talförmåga.

"I början var det många frågor. Till och med nu är vissa dagar svårare än andra", fortsätter hon.

"Vi har en tendens att alltid vilja något"

Genom detta lidande lärde sig Anelle att förlita sig på Gud, men det har inte varit enkelt. Precis som alla andra hade hon planer och tankar om hur hennes liv skulle se ut.

"En av de svåraste sakerna var att ge upp mina egna planer. Att ge upp min bild på hur saker skulle och borde vara, och bara ge allt till Gud, så att han kunde ordna allt som han ville ha det."

Med tiden försonades Anelle mer och mer med det Gud lät henne gå igenom, och blev mer och mer tacksam.

"Jag tror att hemligheten ligger i att vara tacksam, eftersom vi har en tendens att alltid vilja ha någonting. Det eller det måste vara bättre. Så här borde det inte vara … Varför kan det inte vara så? Varför måste något vara "bättre"? Varför måste något vara annorlunda? Det är helt perfekt som det är. Man behöver vara tacksam. Om någon sjunger vackert kan man till exempel bestämma sig för att njuta av sången, istället för att bli bitter över ens egen dåliga sångröst. "

"Det är precis som den versen i Hebreerbrevet där Jesus säger: ‘Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.' (Hebr 10:7) Det kan jag också göra med min kropp och mina förmågor," förklarar hon.

Gud vet vad som är bäst

Anelle ger inte många detaljer av hennes kamper, men det är tydligt att hon har mött många utmaningar. Som lärare på grundskolan kräver hennes jobb till stor del talfömåga. Med hennes svaga muskler vid stämbanden kan denna förmåga vara lite oförutsägbar.

"Man kan bli modfälld och vilja säga ‘Vad är poängen?', men Gud är verkligen trofast när det gäller sina löften. Han hjälper en att klara sig genom dagen eller veckan. Det spelar ingen roll hur svårt det blir. Och det kan bli ganska tufft ibland, speciellt när man befinner sig på skolan och rösten sviker en eller något liknade. Men när jag överger mig helt till Gud och ber om hjälp i sådana situationer löser han det. Mina elever kan klara sina klasser, trots att de har en lärare som ibland låter så här", Anelle ler när hon syftar på sin hesa, raspiga röst.

Anelles sjukdom är progressiv och obotlig. Förutom injektionerna i stämbanden, finns det ingen medicin som kan bekämpa sjukdomen. Hon har även en skena längs benet för att underlätta gången. Självklart har Anelle blivit frestad till självmedlidande på grund av sin bristande rörelseförmågan och stämma.

"Det känns svårt och man ser ingen utväg, men det är viktigt att alltid veta att Gud står vid ens sida. Han har skapat oss alla och känner oss helt igenom. Vad som är svårt för oss och vad som inte är det. Han vet hur han kan hjälpa oss.

"Det finns en vers som säger: ‘Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.' 1 Petr 5:6. Detta har hjälpt mig mer än något annat. Bara ödmjuka mig själv under Gud och hans behandling, och ödmjuka mig själv oavsett vad som kommer i min väg. Gud vet vad han gör."

"Min kropp kan vara nedbruten, men min ande kan stiga upp mot himlen. Jag är så tacksam för det, för det håller mig ödmjuk, nära Gud och beroende av honom.

Anelle sammanfattar: "Jag läste en bok om en gudfruktig kvinna vid namn Esther Smith. Hon talar om hur ens egna problem blir obetydliga när man fokuserar på att välsigna andra och vara god mot dem. Istället för att gå runt och tänka: ‘Stackars mig, jag kan inte tala, min röst fungerar inte.' så gå och välsigna någon! Då blir egna problem till intet!"

När Anelle talar märker man att hon är en ung kvinna som kämpar för sin tro i vått och torrt. Hon har tro och ett liv som är prövat och sant. Ett liv som inspirerar sin omgivning, både medvetet och omedvetet.