Hur är det möjligt att be oavbrutet?

I 1 Tess 5:17 uppmuntrar Paulus tessalonikerna till att "be oavbrutet" Han nämner även flera gånger i hans brev att han ber oavbrutet för olika personer som han har mött under sina resor.

Vad menade Paulus med denna förmaning? Hur är det möjligt att be oavbrutet, eller att be ständigt, dag och natt för någon? Behöver vi inte fortsätta med våra liv och äta och tillbringa tid med familj och vänner? Menade Paulus att vi skulle tillbringa all vår tid på knä i bön, till och med på natten när vi behöver sova?

I Matt 6:6 förklarar Jesus till folket hur man ska be: "Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Kan du be oavbrutet i vardagen?

Denna fördolda plats kan även vara i mitt hjärta och mina tankar. Frågan är vart mina tankar befinner sig medan jag gör olika saker under dagen. I Ef 4:17 skriver Paulus om de som vandrar i "tomma tankar" De innebär att de inte har kontroll över sina tankar. De är bara utspridda och riktade mot jordiska saker, utan att ha något evigt värde. Detta är människans naturliga tillstånd – att fokusera på det jordiska och synliga.

Men vad händer om jag väljer att investera mina tankar i att be för andra, be för mig själv och fundera på hur jag kan använda min tid till att välsigna istället för att bara tänka på mig själv? Det krävs övning och ett medvetet försök att arbeta med mina tankar så att jag använder dem för himmelska ting. Detta kan jag göra mitt i mitt dagliga liv när jag har möjlighet att tänka fritt, medan jag sysslar med mina andra uppgifter. På detta sätt kan jag be oavbrutet.

I Rom 8:26 skriver Paulus: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord."

När jag har den helige Ande levande i mig, har jag även en konstant nöd efter att förvandlas från mitt medfödda sätt att vara. Jag kanske till exempel ser att det ligger naturligt för mig att vara hård mot andra människor. Min önskan är emellertid att vara full av godhet och kärlek mot dem istället för hård. Under dagens lopp ser jag hur jag är mot andra människor och känner inom mig en konstant önskan: "Snälla, befria mig från min syndiga natur. Hjälp mig att vara till välsignelse för andra." Då suckar jag tillsammans med den helige Anden, som också ber för mig. Till och med när jag sover fortsätter Anden att be för mig, eftersom han vet mitt hjärtas innersta önskan.

Det står att Jesus ropade högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och att han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. (Hebr 5:7) När jag har denna gudsfruktan förstår jag livets värde och allvar. Jag känner att Gud är nära och att han hör mina böner och svarar på nöden i mitt hjärta.

Du kanske är intresserad av att läsa mer på vår temasida om Bön, och att läsa föreslagna artiklar nedanför:

Bön och förbön – med tacksägelse

Bön och motiven för bön