I spänd förväntan på Jesus

En morgon talade jag med en av mina vänner på andra sidan jorden, och hon ville berätta om en dröm hon hade haft. Hon hade drömt att Jesus snart kommer tillbaka.

Det intressanta är att jag precis kvällen innan hade funderat på något som hade verkat i mitt hjärta den senaste tiden när orden "förväntans anda" plötsligt hade dykt upp i mina tankar.

Min sista tanke innan jag somnade hade varit: "Hur lever jag i förväntans anda? Vad innebär det för mig?"

Vad är förväntans anda?

I hela mitt liv har jag hört om Jesu återkomst som de kristna talar om. Jag brukade alltid känna rädsla för att bli kvarlämnad i förbindelse med det. Min vän kände likadant. Hon var rädd för att inte vara redo när han kommer.

När vi talade om det, kom jag ihåg ett exempel som jag hade hört tidigare; en analog om hur det är för oss som väntar på att Jesus ska komma tillbaka. Föreställ dig att en du älskade hade varit borta länge och snart skulle återvända till dig. Personen reste med båt så du visste inte exakt ankomstdatum. Du hade förmodligen befunnit dig nere vid hamnen hela tiden i hopp om att skymta en båt i horisonten. Du hade varit spänd av förväntan av att få se din älskade igen!

Om jag hade "väntat på att en jag älskade skulle komma hem” i min vardag, så hade jag hållit mig vaken, vakat och sett fram emot det. Det hade fyllt mina tankar. Livet hade inte bara passerat utan att jag tänkte eller talade om det.

Så måste jag ha det när det gäller Jesu återkomst. Jag borde vänta spänt – leva i förväntan på den dagen. Det är långt ifrån det att frukta att dagen ska komma.

Inget att frukta

Jag delade en vers med min vän som har hjälpt mig många gånger: "Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa […]" 2 Tim 1:7. Huvudsaken är att jag är trofast i dagmot det Gud visar mig. Om jag gör så varje dag, år efter år, då är jag redo när han kommer tillbaka för att hämta dem som älskar hans framträdande. Då har jag absolut inget att frukta (2 Tim 4:8)!

Jag kom att tänka på historien om Maria och Marta (Luk 10:38-42). Marta var orolig och bekymrad över många saker, medan Maria å andra sidan koncentrerade sig på det endasom var viktigt: den del som ingen kunde ta ifrån henne. Jag kan vara så upptagen med allt runt mig, och lätt bli nedkörd. Jag glömmer att leva i förväntans anda. Jag kan vara så upptagen av "det och det behöver göras", "den personen sa så", och "jag hoppas att vi har tillräckligt med pengar", osv. Alla dessa jordiska saker. Mina ögon är inte vända "inåt", och jag vakar inte över det endasom är viktigt: att leva för att behaga min himmelska brudgum. Jag måste vara medveten om att han följer med på mina tankar, ord och handlingar, varje dag. Jag måste hitta allt det som inte överensstämmer med Guds ord, och vara lydig för att övervinna dem – förbereda mig själv.

Jag vill leva i denna förväntans anda. Då är jag redo när Jesus kommer tillbaka. Då är jag en av dem som tror här på jorden!

"Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?" Luk 18:8.