"Jag befinner mig i en situation som jag inte har valt"

När vi är unga och friska räknar vi av någon orsak aldrig med risken att vår styrka och hälsa kanske försämras när vi planerar för framtiden. Vi ser på äldre människor som om de tillhörde en annan ras nästan. Vi blir aldrig som dem.

Min man var fysiskt stark och alltid redo att hjälpa andra med husflyttning, takreparationer eller betongarbeten. Hans vision för sin pension var att ha mer tid till att kunna passa på barnbarn, vandra och koka kaffe i den vackra naturen med sina vänner.

Ända tills han som 50-åring fick diagnosen till en degenerativ neurologisk sjukdom som gradvis försvagade hans styrka och balans och gav honom smärtor och sömnlöshet. Den är inte dödlig, men den omöjliggör den framtid som han hade föreställt sig. För första gången i sitt liv frestades han till depression och rädsla för framtiden. Som han själv säger: "Jag befinner mig i en situation som jag inte har valt."

Man kan fråga sig varför Gud tillåter sådana saker att inträffa? Varför en så hjälpsam person tas ut ur spelet på ett så permanent sätt?

Guds mål är att förbereda oss för evigheten

Vi måste komma ihåg att Gud har långsiktiga visioner. Hans prioritet är inte att se till att vi har ett liv som passar våra önskemål. Hans mål är att förbereda oss för evigheten och forma oss till att bli användbara för Honom. Att leda oss till den punkt där vi medvetet ger upp allt som kommer av vår egen vilja, oavsett hur gott det än verkar vara. Ibland sätter Gud oss i situationer där vi blir konfronterade med våra naturliga tendenser för att hjälpa oss att se oss själva. Detta gör han med människor som han älskar.

Jag kunde tycka att livet är orättvist när jag ser min man bli svagare och svagare, och ser hans värld krympa.

Men det gör jag inte.

Det gör inte min man heller.

Nytt land, gudomlig natur

Josua och Kaleb hade tro på att gå in i det nya landet trots att det var bosatt av jättar. Israeliterna däremot såg bara jättarna, problemen och alla risker för misslyckanden. Och på grund av det fick de inte komma in:

Då började hela församlingen ropa och skrika, och folket grät den natten. Alla Israels barn klagade […]"4 Mos 14:1-2.

Detta är en naturlig reaktion för oss. Vår rädsla för framtiden och obehag för det okända binder oss lika starkt som om vi hade varit fängslade, och vår första reaktion kan vara exakt likadan som israeliternas när vi möter på problem som känns som jättar. Trots allt det är detta det nya landet som Gud har valt för oss, även om man inte får det gratis. Detta är vårt land och det land som Gud vill att vi ska gå in i. Och Han vill att vi ska kämpa för det.

Det enda vi kan göra när vi möter på nya och skrämmande situationer, är att hämta kraft från Gud för att gå in i det som står framför oss. När vi ber till Gud, blåser han in styrka, kraft och mod i oss, så att vi blir modiga. Vi kan möta framtiden i triumf över våra rädslor.

"Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg […]"2 Kor 2:14.

Trots att min man är på väg in i ett nytt och främmande "land" bosatt av jättarna av handikapp och osäkerhet, sa han nyligen:

"Jag vet inte vad jag hade gjort utan Parkinsons. Gud har varit otroligt god mot mig."

Så tänker vi när vi följer Kristus. Dessa prövningar blir vår väg till gudomlig natur. De blir till något som vi inte hade velat vara förutan, eftersom Gud leder oss från våra naturliga tendenser till "ett land som flödar av mjölk och honung." Ett land som ger oss frid, vila och samhörighet med Gud och med varandra.