Jag kommer inte överens med dem som jag bor ihop med. Vad kan jag göra?

Jag kommer in genom dörren efter en lång dag på jobbet, i hopp om en varm måltid och avslappning i soffan. Självklart går inget som planerat.

Disken står staplad i vasken, golvet är misstänkt kladdigt, och torktumlaren piper av att en ny omgång kläder är ren. I tillägg till detta ser jag att min rumskamrat redan har hittat den bästa platsen på soffan, mitt i kaoset som är i vårt hus.

Irritation och ilska väller upp inombords.

Så ska det inte vara! Varför måste jag alltid städa efter henne? Hon är alltid sådan! Varför måste jag acceptera detta? Jag är redo att ge upp!

Negativa tankar har makt!

Har du någon gång lagt märke till att negativa tankar har en tendens att ansamla sig fort? Det börjar med en tanke, och inom kort är de som en bisvärm som surrar i ens huvud. Den ena tanken kommer efter den andra och snart vadar man i självmedlidande och ilska.

Jag är säker på att jag har rätt, är det inte bara rättvist att min rumskamrat städar efter sig?

Sanningen är emellertid att min otålighet inte är ett resultat av min stökiga rumskamrat som jag bor med, utan av synden som bor inom mig (Rom 7:18). Dessa tankar kommer som ett resultat av mitt syndiga kött och tar bort min lycka.

Jag vill inte såra mina nära och kära, men trots det är det så lätt hänt, så fort ett kallt och bittert ord lämnar mina läppar. Allt detta börjar med en missnöjd tanke.

Jag vill inte starta ett bråk med min rumskamrat, men vad kan jag göra när jag nästan drunknar i mina självrättfärdiga tankar?

Att fånga de små rävarna

"Fånga rävarna åt oss, de små rävarna, som fördärvar vingårdarna, […]" Höga visan 2:15.

I och med att jag vet att allt gott och ont stammar från enskilda tankar, måste jag i mitt dagliga liv medvetet "fånga" de missnöjda eller negativa tankarna medan de är små, innan de blir inflamerade och växer sig stora.

Andras beteende kan aldrig ta ifrån mig min lycka. Det är bara synden i mitt kött som förorsakar sorg för mig. Det enda som avgör min glädje är de tankar som jag väljer att släppa in, oavsett om de kommer från köttet eller är av Anden. Vetskapen om detta gör att jag kan vara lycklig oavsett vad som händer, eftersom det är upp till mig hur jag reagerar och vilka tankar som jag tillåter att bo i mitt sinne.

Min vilja "dör"

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." Luk 9:23.

Detta är något som jag ständigt måste påminna mig själv om och som jag måste hålla fast i varje dag. Att ta mitt kors betyder att min köttsliga vilja "dör". All självrättfärdighet, otålighet, vrede, irritation, allt som inte leder till liv och frid, måste dö.

Jag kan inte styra andras handlingar och ord, men jag kan välja vilka tankar som jag själv ger plats till i mitt sinne. Det är inte alltid så lätt, särskilt när mina egna åsikter och ära står på spel, men när jag bestämt börjar att öva blir det mer och mer naturligt för varje dag som går.

När jag fokuserar på att förneka de negativa tankarna som kommer upp, och "dödar" dem förvandlas jag mer och mer (Rom 7:29). Det som tidigare var en stor kamp för mig utvecklas till allt mindre frestelser. Det är inte längre så svårt att komma hem, trött och kall, till ett stökigt hus, och trots det kunna välsigna min rumskamrat, städa bort saker hon kanske glömt, och föra med sig glädje in i hemmet från ett tacksamt hjärta.

När jag har ett rent hjärta och söker sanningen, så gör jag alltid Guds vilja, oavsett om det innebär att ingå kompromisser, hålla tyst, eller att uppmuntra min nästa med ett milt ord (Ordspr. 25:15).

Livet blir väldigt intressant när jag inser att lösningen på mina "problem" med andra är att arbeta på min egen frälsning (Fil 2:12)!