Måste du – eller får du lov?

"Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.  Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter." Hebr 6:1-3.

Det liv Paulus hade uppnått som nitälskande fariséer – detta rättfärdiga liv efter lagen – hade gett honom kunskap om mycket. Han förstod lagtillämpningen och kunde döma med insikt och förståelse, men det hade inte gett honom samhörighet. Det hade inte heller fått honom att lära känna Kristus. Istället för att utstråla Guds natur och väsen, utstrålade hans liv snarare kyla – en fariséisk rättfärdighet utan barmhärtighet, kärlek och smörjelse.

Ett helt nytt lopp för Paulus

Jesus uppenbarelse för honom på vägen till Damaskus, var inledningen av helt nytt lopp.  Han tappade varken fattningen eller förlorade modet trots att Jesus redan från början visade honom vilket lidande han skulle bli tvungen att tåla. Han hade också fått se den härlighet och frihet som Guds barn skulle uppnå genom evangeliet, och såg lidandet han måste tåla som ovärdigt att jämföra mot de möjligheter för evig härlighet som nu låg i hoppet.

"[…] och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus." Fil 3:9-12.

Denna himmelska syn behöll han hela livet. Han var gripen av att vinna Kristus, och allt annat var avskräde. Glädjen över den redan uppnådda härlighet var inget hinder för en ständigt utsträckt brödrahand som inbjöd till samhörighet och växt. "Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det", skrev han och inbjöd filipperna och alla andra lärjungar till kapplöpning. "Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus." Fil 3:13-14.

Läs mer: Visste du att Jesu liv kan bli ditt liv?

Gå vidare mot det fullkomna: "Ett gör jag!"

"Ett gör jag!" Salig är den som kan ge samma personliga vittnesbörd! De har fått lov av den allsmäktige Guden att skrida fram mot det fullkomliga. De är gripna av Kristi liv i hela sin fullhet. Det Kristus-liv som de har uppnått bromsar inte det vidare himmelska jaget. Loppet i Kristi efterföljelse är inget de måste, borde eller ska. Det är något som de får lov till, något "avundsvärt"! De tjänar i Andens nya väsen och får helgelse av sin gärning. Deras utgång från jordelivet blir en rik ingång till det eviga livet. Det eviga livets krafter har redan här i nådens tid, i ökande grad, genomsyrat deras sinne och färd. Deras liv är ett vittnesbörd om kärlek och hängivenhet till sin själs brudgum. De har gett varandra sitt ja, och deras åtrå är riktad mot att förenas i all evighet. Även det är något Gud ger dem lov till!

"Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg. Linnetyget är de heligas rättfärdighet." Upp 19:7-8.

Artikeln publicerades i BCCs norska tidskrift "Skjulte Skatter" i maj 2002.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag