Så övervinner man stolthet – roten till all synd

Stolthet är en synd som finns i alla människor.

Skriven av Steve Chadwick
Så övervinner man stolthet – roten till all synd

Stolthet är en synd som har orsakat enormt elände genom hela människans historia. Alla människor, oavsett bakgrund, uppfostran eller kultur, är av naturen fulla av stolthet. Det är emellertid möjligt att gradvis övervinna stolthet helt och hållet i våra liv!

Vad är stolthet?

Denna fråga har säkert många olika svar, men det första man kan säga om stolthet är kanske att stolthet inte är en synd som man begår på samma sätt som man begår äktenskapsbrott, ljuger eller fuskar med skatten. Det är snarare en inställning man har och ett tankesätt. Man kan inte se vinden, men man kan se dess effekt. Det samma gäller med stolthet. Stolthet får en att göra saker. Stolthetens kärna är att tänka högre om sig själv än man borde (Rom 12:3).

Då faller det naturligt att fråga: “Hur borde jag tänka om mig själv?” Paulus säger att jag ska tänka “förståndigt”. Vad innebär det? Faktum är att vi alla, varenda människa som har blivit född sedan Adam och Evas tid, har en fallen natur. Vi har lustar och begär i vårt kött, som innebär att hela vårt väsen är fullt av egenintresse och egenvilja. En sådan person kan omöjligen leva ett gott liv i ordets fulla mening. Även om de gör många “goda” saker, är det i slutändan gjort av egenintresse i hjärtat.

Innan jag har omvänt mig till Gud ger jag efter för detta egenintresse när jag tror att det är det bästa för mig. Till och med efter att jag har omvänt mig till Gud, tvingar synden i min natur mig att göra mycket som är dåraktigt, själviskt och som skadar andra. Dessa synder, medvetna eller omedvetna, är allvarliga och ger stora konsekvenser för hela mitt liv, familj och förhållande till andra människor. Att tänka förståndigt är därför att förstå att jag har “mycket att frälsas ifrån. Det är sanningen. Det är mycket att lära, först och främst av Gud genom Bibeln, hans helige Ande, genom alla apostlar, profeter och lärare som han har placerat i församlingen, och från alla andra människor, som han använder som hjälp.

Om jag är stolt, tror jag emellertid att jag vet och förstår tillräckligt och är så god att jag klarar mig utan all denna hjälp. Jag vet hur man ska leva. Jag behöver varken lärare eller råd. Jag kan själv bedöma vad som är rätt och fel, och det gör jag också! Detta resulterar i att varken Gud eller hans ord är en del av mina tankar. Då gör jag alla möjliga fel som skadar andra, utan att ens vara medveten om det.

Därför står det i Ps 10:4: “I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud.”

Stolthet är en synd som inte bara påverkar en del människor. Denna tendens att vilja bestämma själv vad som är rätt och fel, och undanröja Guds lagar, ligger i naturen hos alla människor.

Betyder det att stolthet är roten till all synd?

Ja. Jesaja 14:12-14 beskriver Lucifers tankar, en ängel som var fullkomlig i visdom och skönhet: “Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.” Denna önskan om att upphöja sig själv – denna stolthet, var den första synden. Senare, efter att ha blivit kastad ner på jorden som Satan, frestade han Eva med exakt samma sak genom att säga att hon skulle “bli som Gud med kunskap om gott och ont”, om hon åt av kunskapens träd (1 Mos 3:5).

Antydan var att hon inte hade behov för Guds lagar om hon kunde upphöjas och bli som Gud. Då skulle hon själv kunna bedöma vad som var gott och ont. Hon skulle inte behöva Gud till att säga vad hon kunde äta av och inte, osv. Önskan om att själv kunna bestämma över en själv och vara sin egen chef, är roten till all synd. Det är stolthet. Jag vill göra min viljaoch ignorera Guds vilja. Det är inget sammanträffande att “jag ska” står fem gånger i det Lucifer sa. Detta är den raka motsatsen till Kristi Ande, som gick ner och som inte önskade vara lika stor som Gud (Fil 2:5-11).

Hur kan vi se vår egen stolthet?

För att kunna det behöver vi två saker. För det första måste vi umgås med andra människor och hamna i olika situationer. Vi måste med andra ord leva ett vanligt liv. Det hade förmodligen varit svårt att se sin egen stolthet om man hade allt man behövde och satt på en öde ö där vädret alltid var fint och inget någonsin gick “dåligt”. I umgänge med andra under normala omständigheter dröjer det emellertid inte särskilt länge innan ilska, förbittring, irritation, avund, grubblande, klagan, osv, sticker upp sina fula huvuden. Alla dessa synder har sina rötter i min stolthet.

Det som är ännu värre är att det dessutom är fullt möjligt att tycka att man har rätt att ha alla dessa negativa reaktioner. I egen okunnighet och högmod tror jag att det är ok att bete mig på det sättet. På grund av detta måste jag ha en till viktig ingrediens för att kunna se vad dessa reaktioner egentligen är. Jag måste ha med Gud att göra i mina tankar. Det är det Bibeln kallar “gemenskap” med Gud genom hans ord, genom den helige Ande och genom hans tjänare i församlingen. Genom dessa får jag ljus (förståelse) för vad det är som får mig att reagera på detta sätt, så att jag börjar att sörja över mig själv och hata det mer och mer. Att dra sig tillbaka från gemenskapen med andra medlemmer i Kristi kropp är därför något av det dummaste man kan göra i livet.

Ibland säger folk att de är stolta över något. Är det fel?

Nej. Det finns en annan sorts “stolthet” som kan vara positiv. Det är en känsla av glädje som kommer på grund av att jag själv, någon i familjen, kollegor eller vänner har åstadkommit något givande. Man säger ofta att man är “stolt” över något eller över att tillhöra en viss grupp eller lag. Det är inget fel på en sådan “stolthet”.

På samma sätt är det bra att jag är säker på det jag gör om jag har övat och har erfarenhet eller utövar ett yrke. Det hade varit illa om min läkare inte var säker på om han gav rätt medicin eller inte, eller om piloten bara gissade hur man flyger planet jag sitter i!

Denna “stolthet” är inte synd, utan självförtroende som får en att få saker gjort. Det ger en god effekt. Den skiljer sig avsevärt från den tidigare nämnda stolthet som är roten till all synd.

Vad är exempel på stolthet?

Stolthet visar sig på många olika sätt både i en persons beteende och handlingar. Här följer endast några få exempel på stolthet:

  • Att bli förnärmad av att jag själv eller min familj har blivit behandlad “under min/vår värdighet” och anse att man borde ha blivit bättre behandlad.
  • Att bli arg – hur vågar folk behandla eller tala till mig på det sättet? – Jag som är så viktig.
  • Bli passiv och inaktiv, på grund av att jag känner att jag inte kan göra något perfekt. Jag kanske gör fel och ser dum ut. Därför gör jag hellre ingenting, eftersom jag inte kan göra det perfekt.
  • Att vara tyst och inte säga det jag tänker, för att jag kanske säger något fel.
  • Att vara irriterad och orolig, på grund av att folk har talat illa om mig bakom ryggen. Jag klarar inte avskyn och vanäran, och springer därför runt och förklarar mina handlingar och motiv.
  • Att skryta, eftersom det är viktigt för mig att framställa mig själv i bästa möjliga ljus när jag återberättar en händelse.
  • Att ljuga, eftersom sanningen hade fått folk att tänka dåligt om mig eller ge mig problem och det är avgörande att alla tänker bra om mig.
  • Att förakta andra människor för att de gör saker annorlunda och jag tycker att mitt sätt är bättre, mer kulturellt och förfinat. Eller för att jag tycker att de inte är så intelligenta, begåvade eller välstående, osv. Att trycka ner någon får mig att känna mig överlägsen!
  • Att bli modfälld för att något inte går som jag önskar, och jag inte ser hur jag kan få det till. Detta ser inte ut som stolthet, men är synd i och med att mina känslor och planer blir viktigare än Guds vilja och ledelse.

Hur övervinner vi stolthet?

Vi kan övervinna stolthet genom att bli medvetna om den och dess effekt och medvetet motarbeta det i vår tankar, ord och handlingar.

“Närma er Gud, så skall han närma sig er.” Jak 4:8. Tuktan och dom kommer när vi har med Gud att göra i våra tankar. Vi ser våra brister. Vi inser vad som är stolthet. Vi förstår var vår egenvilja är verksam, så att vi kan ödmjuka oss genom att lyda Guds lagar. Därför lyder fortsättningen i samma kapitel: “Ödmjuka er alltså inför Herren, […]” Jak 4:10.

Läs även Vad är sann ödmjukhet?

Vad innebär det att “ödmjuka sig själv”?

Vad det iallafall inte innebär är att modfälld gå runt och intala mig själv att jag är värdelös, hopplös, att jag är för dålig för att kunna förändras, osv. Det handlar heller inte om att ta på sig ett så kallat “ödmjukt” yttre beteende. Sådana saker hjälper inte mot stolthet. De är faktiskt den raka motsatsen till Guds ord som ger alla människor hopp, hur djupt de än har sjunkit i synd. Det är faktiskt stolthet i förklädnad!

Nej, Jesus “ödmjukade sig och blev lydig ända till döden” (Fil 2:8). Det är omöjligt att ödmjuka mig själv utan att vara villig att lyda Guds bud. Jag vill till exempel inte fly ungdomens onda begär (2 Tim 2:22), utan tror att jag snarare blir lycklig om jag uppfyller dem. Det är så människor naturligt tänker, vilket är orsaken till att världen är full av tragiska historier om hur sådant beteende har orsakat smärta. Jag har däremot ödmjukat mig själv om jag är villig att acceptera Guds lagar som sanna, så att jag flyr av hela mitt hjärta. Oavsett vad folk menar, så är det ett faktum!

Det samma gäller om jag är bekymrad och trots det gör som det står: “Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” Fil 4:6. Att ödmjuka sig själv är att göra det när jag är frestad till motsatsen, eftersom jag då lyder Guds vilja istället för mig egen. Det är ett perfekt motgift mot att tro sig veta bäst och inte vara i behov av Guds hjälp. Sådan ödmjukhet är motsatsen till synden stolthet. Det är Jesu Kristi Ande!

 

Du kanske även är intresserad av att läsa mer på vår temasida om stolthet eller läsa artiklarna under: