Sök först hans rike: Så lärde jag mig hur detta gällde MIG!

Jag är mamma till tre mycket aktiva barn och en liten bebis.

En dag stod jag vid diskbänken och diskade medan tårarna strömmade ner för kinderna. Om någon skulle komma och säga att barn är en välsignelse så skulle jag minsann ge dem svar på tal, tänkte jag för mig själv. Jesus kom ju till jorden för att frigöra mig, men jag kände mig inte fri. Allt kändes tungt och mörkt.

Vart var visdomen?

Jag var säker på att jag gjorde allting rätt. Jag bad varje morgon och hade konstant konversation med Jesus under dagarna där jag bad honom om visdom, så att friden kunde infinna sig i vårt hem och att jag kunde vara en god och lycklig mamma. Jag prövade allt! Jag prövade belöningstavlor för att uppmuntra barnen till att uppföra sig och ordnade system för att få sysslorna gjorda mer effektivt så att jag kunde tillbringa mer tid med dem. Det fungerade en stund, men det var så svårt att upprätthålla att det inte höll i längden.

Jag brukade vakna på morgornarna med tanken på hur hemsk dagen skulle bli med allt tillrättavisande av barn morgon, middag och kväll, i tillägg till disk som samlar sig, en skrikande bebis och tre barn som löper amok. Jag kunde inte bara ge upp allt. Ville verkligen Gud att jag skulle ha ett smutsigt hus och respektlösa barn som gjorde som de ville, och i gengäld skulle han ge mig fred? Vad innebär det att ge upp allt?

Ju mer jag bad om visdom, desto mer kände jag att jag inte fick något från Gud. Jag försökte hålla mig lugn och positiv, och be om visdom för att lösa bråk mellan barnen och lugna en gråtande bebis, men det slutade alltid med att alla var olyckliga. Mest av allt jag.

Det jag egentligen behövde frigöras från

En dag när jag precis hade satt mig ner med en kopp kaffe efter att ha lagt barnen vaknade bebisen. Ännu en svår dag hade passerat och jag hade tårarna i halsen. Jag hade fått nog! Jag gick till hans säng med tungt hjärta. Det här kunde inte fortsätta på samma sätt en enda dag till! Jag lyfte blicken och bad Gud frigöra mig från vad det än var som band mig. Kom inte Jesus til jorden just för att frigöra mig från allt som är så tungt? Plötsligt insåg jag en sak. Jag sa till honom att han inte behövde ge mig visdom för hur man ger en bebis goda rutiner eller hur jag bör tillrättavisa mina barn. Allt jag ville var att frigöras från mitt eget kött med all dess oro. En bibelvers dök upp i huvudet: "Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." Matt 6:33.

Först tänkte jag inte så mycket på den. Jag sökte ju inte efter något annat i livet, varken rikedom, ära eller något annat världen kunde erbjuda. Jag var helt nöjd med att vara hemmafru. Jag försökte skjuta undan versen med tanken på att den inte var relevant för mig, men den försvann inte.

Morgonen efter satt jag åter och försökte få en olycklig bebis att sova medan min äldsta kom in gråtande över att han har skadat sig och min dotter krävde att få mera snacks genom att dra mig i håret. Plötslig slog det mig! "Sök först Guds rike..."  Jag såg framför mig hur jag frågade Jesus vad hans vilja var för mig där och då. Det var som om jag tydligt kunde höra honom svara: " Det är inte kaoset jag vill att du ska kontrollera. Det är känslan av otålighet som kommer från ditt kött och att du inte ger efter för paniken och förtvivlan som du känner."

Och det var precis vad jag gjorde. Jag kämpade mot alla känslorna som vällde upp från mitt kött. Gud ordnade allt annat. Det var som om hela situationen löstes upp och allt blev lugnt och stilla. En varm känsla strömmade in i mitt hjärta. Jag hade sökt Guds rik och hans rättfärdighet först, och i gengäld hade han hållit sitt löfte och ordnat med allt som jag inte kunde hantera.

Att övervinna problemets rot

Det är inte Guds önskan att jag bara ska acceptera kaoset runt mig och leva i ett ostädat hus med respektlösa och olydiga barn. Han är där med visdom och hjälp, och jag är övertygad om att han skapar något nytt i mig genom att avslöja synden i mitt kött i varje situation, så att jag kan övervinna det.

Ju mer jag kämpar med allt jag har genom att be Gud visa mig vilka mina verkliga fiender är i varje situation och be om ett djupare hat mot det som uppenbaras i mitt kött, som till exempel otacksamhet, ärelystnad, ångest, ilska, missnöje och det att skylla på andra, desto mer ser han till att allt som behöver göras för dagen blir gjort. Visdom om hur barnen bör hanteras strömmar in och skapar fred och en välsignad atmosfär.

Jag har lärt mig att övervinna problemets rot, synden i mitt eget kött, istället för att kontrollera min situation så att den passar mig. Allting började gå mycket bättre så fort jag lärde mig att ta upp kampen!