Abraham: Att välja tro i en omöjlig situation

Abraham var redan en gammal man när Gud förde ut honom och sa: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem, så skall din avkomma bli." 1 Mos 15:5.

Abraham trodde på Guds löfte, trots att det, naturligt sett, var omöjligt. Abraham och hans hustru Sara var barnlösa och hade sedan länge passerat åren med fruktbarhet.

Abrahams tro på Gud blev prövad med detta löfte för att se om han tog Gud på hans ord oavsett vad förnuftet sa till honom. Abraham stod orubbligt fast vid sin tro, och Gud höll sitt löfte (Rom 4:20). Sara födde en liten pojke som de gav namnet Isak, som Gud hade sagt till dem.

Läs mer om Saras tro här.

Det andra testet

Abraham blev testad en gång till, och denna gång skulle prövningen vara helt speciell. Många år efter Isaks födsel, när han var en ung pojke, talade Gud åter till Abraham.

"Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig." 1 Mos 22:2.

Vad skulle Abraham tänka om detta? Det gick ju helt mot förnuftet. Gud verkade motsäga sig själv.

Men Abraham stod fast vid sin tro. Trots att situationen verkade helt omöjlig, steg han upp den morgonen, packade sin åsna, högg veden till offeraltaret, och inledde den tre dagar långa vandringen till bergen med Isak. (1 Mos 22) Det spelade ingen roll för honom hur situationen såg ut mänskligt sett.

Vi kan bara föreställa oss frestelsen till att tvivla, som han måste ha känt på sin väg upp mot berget Moria. Tankar som: "Sara blir säkert helt förkrossad. Hon kommer aldrig att förlåta mig. Jag blir en mördare. Jag måste ha missförstått. En kärleksfull Gud skulle aldrig ha befallt något sådant!" Men Abraham hade inte hört fel. Han handlade med frimodighet och mod eftersom det var Gud som hade sagt det, och vi kan läsa hur det hela slutade. Trons sköld skyddade honom mot tvivlande tankar som Satan viskade i hans öra. Han trodde orubbligt på att Gud skulle hålla sitt löfte, om det så måste betyda att Gud skulle återuppliva Isak från de döda. (Hebr 11:17-19)

Tro ger oss kraft till att handla

Självklart höll Gud sitt löfte. I sista minuten stoppade han Abraham från att utföra offringen, Isak skonades och levde vidare för att bli nationen Israels förfader.

På samma sätt kan vi bli frestade till att tvivla när vi tar ett steg i tro som Gud verkar i oss. Kanske vi inte vet hur framtiden blir om vi gör det, men tron ger oss kraft till att handla, trots att vi inte kan se resultatet. (Hebr 11:1) Med trons sköld kan vi också stå emot alla tvivel som Satan försöker så.

Abrahams Gud är samma Gud som vi tjänar i dag. Han är från evighet till evighet, och det finns inget som han inte kan utföra i och runt oss. Oavsett hur omöjlig situationen ser ut, kan Gud utföra ett mirakel i mitt liv. Han har lovat att jag, som har en syndig natur och är full av stolthet, egoism och alla möjliga begär, kan förvandlas efter Kristi bild. (Rom 8:29) Till och med en med min natur, tendenser och vanor, kan få del av gudomlig natur! (2 Petr 1:4) När jag lever i denna tro, är jag ett barn och arvinge av allt tillsammans med Jesus! (Rom 8:16:17) Finns det någon orsak till att tvivla på honom? Nej, inte en enda!

"Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son." Upp 21:7.

Inga begränsningar!

Vi lär emellertid av Abraham att tro på Gud kräver handling. I Rom 16:20 läser vi: "Fridens Gud skall snart krossa Satan under era fötter." Vad är då tro? Är det att luta sig tillbaka och säga: "Ja, jag tror att Gud ska krossa Satan under mina fötter" och sedan sitta och vänta på att det ska hända?

Nej. Det är att gå till handling, och gå fram i tro när Gud verkar i mig, som Abraham gjorde när han högg ved till offringen av sin son. Det innebär att offra min del; ge upp min egen vilja för att göra Guds vilja. Abraham såg offret som ett villkor från Gud att utföra för att få hans löfte. Det gäller oss också.

Låt oss följa Abrahams exempel, vars lydnad gjorde honom till "vår tros fader" (Rom 4) Tro på Guds löften, och var snabb till att uppfylla villkoren, så att Gud kan välsigna dig! Inte låt din förtröstan bero på vad ditt förnuft säger dig. Oavsett vilka begränsningar du har, naturligt sett, kan Gud frälsa dig fullkomligt och genomgående! Han frågar inte om vi kan. Han frågar bara om vi vill. Om svaret på det är ja, finns det inga gränser för vad vi kan utföra genom tron på Gud.