Att skylla på andra

Jag läste nyligen en artikel i en tidningsom fick mig att tänka på detta problem som har funnits lika länge som vi människor har funnits.

Vintern 2017 rådde det en influensakris i England, som orsakade tusentals av avbokade operationer, eftersom sjukhussängarna behövdes till det enorma antalet som drabbats av viruset. Man hade kunnat förvänta sig att "ledarna skulle ta kommandot" och hitta en lösning på detta problem. Regeringen å andra sidan höll fast på att de hade gett NHS (National Health Service) mer pengar än någonsin i historien till att köpa in fler sängar och anställa mer personal (felet var med andra ord inte deras). Så rapporterades det om att ledaren för Royal College of Emergency Medicine skyllde på regeringen för dess "misslyckande av att prioritera behovet för ökad finansiering" till NHS, (så det var inte deras fel heller).

När Gud konfronterade Adam för att ha ätit den förbjudna frukten, skyllde Adam både på Eva och Gud. "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet […]" (det var inte hans fel) När Gud vände sig till Eva, skyllde hon på Satan: "Ormen förledde mig […]" (så felet var inte hennes heller). (1 Mos 3:11-13)

Att skylla på andra och inte ta ansvaret resulterar i två saker:

1. Våra problem blir inte lösta.
2. Vi blir svaga och ineffektiva.

Detta gäller både i den naturliga världen och i vårt andliga liv.

Trots att jag vet det, gjorde jag precis som Adam för några veckor sedan.

En liknande händelse

Under ett litet personalmöte upptäckte en lärare plötsligt att jag hade gjort ett misstag och dubbelbokat henne för två olika klasser samma dag. Detta var ett stort problem eftersom våra deltidstudenter reser många mil till våra seminarier och gör omfattande planer för att täcka deras frånvaro hemma medan de är borta. Vi hade ingen som kunde ta den extra lektionen, och att avboka var inte ett alternativ. Två par ögon vände sig mot mig medan mitt ansikte brände. Så sa jag:

"Men du sa att det var ok …"

Vi tillbringade en timme på att försöka lösa problemet men misslyckades. När jag körde hemåt var jag bekymrad över hela situationen och jag var arg på mig själv för min fega reaktion att skylla på andra för något som jag mer och mer insåg var mitt fel. Jag borde ha dubbelcheckat datumet, men hade inte gjort det.

Hela den natten låg jag vaken på grund av att min hjärna försökte hitta en lösning till en omöjlig situation. Till slut måste jag bara be. Jag erkände mitt fel inför Gud och erkände att jag hade försökt att skylla på andra. Så bad jag honom om att hitta en lösning. Sedan gjorde jag det jag borde ha gjort under personalmötet. Jag bad om förlåtelse till mina kollegor.

"Förlåt för röran som jag har orsakat."

Så fort jag hade sänt meddelandet kom jag till vila och kunde somna. När jag vaknade nästa morgon dalade en lösning ner från himlen till mig. Det var en perfekt lösning, till och med bättre än vår ursprungliga. Vi behövde inte avboka en klass. Mina kollegor undervisade inte två olika klasser samtidigt. Inga elever blev tvungna att ändra sina planer. Vi behövde inte hitta en extra lärare.

När jag berättade det för min kollega, sa hon: "Hur kommer det sig att vi inte kom på det där igår?"

Lösningen hade inte infunnit sig för att jag behövde ta på mig skulden och be om ursäkt. Jag var tvungen att ödmjuka mig inför Gud och erkänna att det var jag som hade fel, och sluta försöka skydda mitt rykte.

Sanningen frigör dig

Vi behöver inte vara rädda för att göra det rätta. När vi ställer till det ska vi inte gräva djupare för att undvika konsekvenserna. Om vi erkänner vår skuld för problem som vi har orsakat, får vi en starkare karaktär och vi rensar ut syndens rot inom oss, även som lärjungar. Gud kan inte använda människor som gömmer sig från sanningen om sig själva.

"Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." Joh 8:31-32.

Resultatet av denna konstanta rensning är att vi håller oss nära Gud, och vi lär oss att höra och lyda Anden till minsta detalj i vår vardag. Vi blir obarmhärtiga mot våra egna tankar och känslor, som går emot Guds vilja, och blir människor som Satan fruktar, eftersom han vet att vi inte kompromissar med sanningen och inte har något att skydda i oss själva.