Att välja tro: Dags att omvandla tro till handling!

Detta är den 3:eoch sista delen av Rachels vittnesbörd. Klicka här för del 1 och här för del 2. 

"Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. […] Då steg David upp från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte om kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. Då sade hans tjänare till honom: ‘[…] Medan barnet levde, fastade du och grät, men så snart barnet har dött, stiger du upp och äter.'" 2 Sam 12:19-21.

Denna vers gjorde det så klart för mig. Det hade varit en tid för bön och sorg. Men när vi upptäckte att Sebastian hade en sjukdom, att han var sjuk och Gud hade bestämt att det skulle vara så för oss, var det dags att "tvätta sig och resa sig upp". Det var dags att sluta önska något som inte fanns och acceptera situationen som den var. Jag hade mina egna planer, men Guds vilja för oss är att vi ska växa till och med mitt i våra prövningar. Nu var det inte tid för att spela offer och drunkna i situationen.

Hitta frihet

Vårt liv förändrades radikalt. Jag hade sett fram emot att gå tillbaka på jobb eller utbilda mig vidare. När vår son blev sjuk var inte detta möjligt och "mitt" liv sattes åt sidan. Det blev så tydligt för mig att Gud har kontrollen. Gud tillät detta, acceptera det, ta tjuren i hornen och fortsätt vidare. Det var dags att hantera denna svåra situation. Guds plan är inte att jag ska sörja för evigt och bara gråta över min situation.

(Artikeln fortsätter efter videon)

Jag kände faktiskt mycket frihet efter att ha accepterat situationen.

Vi hade inte fått svar från de professionella, så Gud gav mig uppgiften att kämpa för Sebastian, att bli hans läkare, så det blev jag. Jag tillbringade otaliga timmar med att undersöka och pröva mig fram vad som fungerade och det är faktiskt det som har lett oss in på riktig väg till det som börjar hjälpa honom att bli bättre. Jag vill även lägga till att det inte bara gav de svar vi behövde. Det räddade även min mentala hälsa. Gud kände mig och lämnade mig inte. Jag upptäckte att jag älskade forskning!

Vi hittade en läkare i en annan stat som specialiserade sig på Sebastians sjukdom och som utförde provbehandlingar. Sebastian var den yngste patienten någonsin som utförde dessa tester. Allt positivt som vi har sett är tack vare denna behandling. Det att de överhuvudtaget accepterade honom var i sig själv ett mirakel. Trots framgången har den känsliga och svåra behandlingsplanen gjort att de inte tar in spädbarn längre, och väntelistan är lång. Så vi ser verkligen att Gud har sin hand med i detta!

Guds oändligt visdomsfulla plan

Jag hade aldrig kommit att tänka på att jag kunde studera för honom, om jag bara hade varit upptagen med att klaga och önska att allt var annorlunda. Jag gav situationen till Gud. Men inte på ett "stackars mig"-sätt. Jag gav det till Gud, ställde mig upp och var redo för handling.

Att fråga sig"Varför?" är ett bottenlöst hål. Det håller dig stillastående och ger inte rum för varken vidare växt eller för Gud. Jag fick inte uppleva Guds oändliga visdom förrän jag släppte mina egna åsikter. Då blev hans väg tydlig och jag började se saker som jag inte hade sett i egen styrka.

Vi jobbar på att vänja oss vi vårt nya liv. Sebastian har fortfarande bra och dåliga dagar, och med tiden blir de goda dagarna fler än de dåliga. Han är vårt sjukaste barn, och typiskt nog festens mittpunkt. Han går fortfarande på behandling ett par gånger i månaden, och kommer att fortsätta med det i flera år till. Jag är tacksam för Guds visdom och att han har en plan för oss, och att våra liv helt ligger i hans händer. Vi behöver aldrig känna oss nedtyngda, utan kan glädja oss i honom och hans kärlek till oss.

Detta är den 3:eoch sista delen av Rachels vittnesbörd. Klicka här för del 1 och här för del 2.