Det här tar bara fem sekunder …

I början av vårt äktenskap, medan vi väntade vårt första barn, bodde vi hos ett gudfruktigt gift par under några månader medan vårt eget hus renoverades. Detta paret hade inte mycket pengar samtidigt som de hade flera barn. Dessa barn förde massa oväsen, hade flera husdjur, och det var alltid folk på besök.

En dag satte jag mig i vardagsrummet med de bleka tapeterna och de slitna möblerna för att dricka te med mamman, då hon sa: "Vi lever som kungar …"

Jag var väldigt imponerad över hennes syn på sin plats här i världen, och den dagen visade hon mig en stor hemlighet: Tacksamhet är en inställning i hjärtat och sinnet, inte en produkt av omständigheter. Och här är själva saken: När vi övar oss att vara tacksamma, kan det förvandla våra liv inom loppet av några sekunder.

Verkligen? Hur?

Att ha tacksamhet som mål kan verka lite "skenheligt" för en del, men jag föreslår att det bör vara klippgrunden i vardagslivet, och det finns goda orsaker till detta.

En orsak är att det påverkar andra människor. Vi hade nyligen en vän på besök, och vi planerade att ge honom en fin dag, men, för att vara ärlig, fungerade inte praktiska saker så som vi hade hoppats på och hela upplevelsen hade kunnat vara bättre. Innan jag hann tycka synd om vår stackars gäst som inte fick den fina dagen vi hade planerat, tog hans inställning styrningen. Allt var "perfekt". Han uttryckte tacksamhet för nästan allt, skrattade när saker och ting inte gick som det skulle och höll igång ett muntert samtal när trafiken stod helt stilla. Hans tacksamhet lyfte stämningen och var ett exempel för mig på hur mycket vi påverkar varandra, och vilken positiv kraft tacksamhet har.

Att vara tacksam förändrar även oss. Det var en period som jag använde Guds ord till att bedöma vad min man gjorde och sa, istället för att använda Guds ord till att döma mig själv. Ibland gav han tillbaka, och jag minns en dag när han hade sagt något skarpt och jag hade blivit förnärmad. Jag gick till fönstret och såg honom cykla till jobbet. Plötsligt tänkte jag: "Han är faktiskt en god man." Medvetet satte jag min ilska åt sidan, och bad för honom – att han skulle få komma tryggt fram, att han kunde höra Andens röst i allt han gjorde, och att jag kunde göra min del för att få ett fridfullt hem.

När jag bad för honom blev jag mer och mer tacksam för honom, och min ilska verkade så småaktig. Förändringen från förolämpad till tacksam tog fem sekunder, men det förvandlade både min syn och min dag. Det allra viktigaste var att jag slutade döma honom.

Vad händer egentligen under dessa viktiga fem sekunder?

Det är ett ögonblick då Gud tar bort slöjan framför mina ögon, och jag får en inblick i hur jag egentligen är, och jag får även en längtan efter att ändra på det. Styrkan på denna längtan, och sättet jag reagerar på under dessa fem sekunder avgör om jag tar tag i möjligheten att förvandlas genom Andens kraft, eller om jag går bort från fönstret fortfarande övertygad om att min man har fel …

"Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden." 2 Kor 3:18.