Frestelse och synd: Vet du skillnaden?

Se detta temamöte från en av våra församlingar i  Nordamerika, och bli inspirerad till att hålla ut i frestelse och segra som Jesus segrade!

Vill du läsa mer? Besök vår temasida om Seger över synden, eller läs följande artiklar: 

Det du behöver veta om frestelse

Hur segrar jag över synden?

Audio transcript

Mark Kloosterman

Om vi inte förstår skillnaden mellan synd och frestelse, är det lätt att känna sig fördömd och förvirrad när vår avsikt är att komma till ett segrande liv. Därför är förståelsen av skillnaden mellan synd och frestelse nyckeln till ett segrande liv.

Vad är då frestelse? Hur blir vi frestade? Varför blir vi frestade? Vi kan läsa om det. Jakob skriver tydligt om det. Det står om det i Jakob, kapitel 1. Jakob 1 från vers 14:

“Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder.”

Här står det att alla frestas när han dras och lockas av sitt eget begär. Det är lätt för folk att tro att frestelsen kommer utifrån. "Han gjorde mig arg. Satan fick mig att göra det." Men det är inte det som står i Guds ord. Jag frestas för att jag dras och lockas av mitt eget begär, av min medfödda natur. Lusten som finns inom mig. Det är det som får mig att bli frestad. Det är det som gör det så hoppfullt, att jag kan göra något med det.

Jag kan inte förändra andra, så att de inte irriterar mig. Det hade verkligen varit ett svårt liv. Men i och med att källan till frestelsen ligger inom mig, kan jag göra något åt det.

Så står det: "När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död."

Det är i min frestelse, som lusten och begäret i mig blir aktivt.
Det kommer till mig som en tanke. Det faktum att tanken och frestelsen kommer. Det är faktiskt inget fel i det.

Jakob skriver vidare i vers 2 att vi borde räkna det som den största glädje när vi råkar ut för alla slags prövningar. Hur hade vi kunnat räkna det som största glädje, om det var fel att bli frestad? Nu kan vi räkna det som största glädje i och med att frestelsen ger oss en möjlighet till att segra över en synd som bor inom oss. Vi kan ta itu med det, så att vi kan få ett lyckligt liv där vi inte kontrolleras av lustarna och begären som finns inom oss.

Det är när lustarna befruktas, något som kräver ett godkännande av mitt sinne. När jag ger efter och blir enig med det. Det är då synden föds.

Om jag emellertid inte godkänner det. Om begäret aldrig befruktas. Då resulterar det aldrig i synd. Synden blir aldrig född. Konsekvensen av den, det att synden växer och föder död, det blir aldrig en frukt i vårt liv. Tvärtom bär vi goda frukter, istället för att det leder till död.

Vad kan vi alltså göra i frestelsens stund? Hur kan vi bli en av dem som segrar, en av dessa som aldrig ger efter för lustarna? En som alltid säger nej till det alternativet? Vi kan läsa några underbara ord som står i Hebr 4. Hebr 4:15:

“Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter.”

Det står inte något dubbelt negativt där så vi kan även läsa det så här: "Vi har en överstepräst som kan sympatisera med våra svagheter. En som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." Vi har en överstepräst, Jesus Kristus, och han har medlidande för våra svagheter.

Vad är våra svagheter? Vad är våra svagheter som människor? Är det att vi så lätt faller i synd? Är det det Jesus har medlidande för?

Nej, han blev frestad i allt liksom vi, men utan att synda. Det är inte det han har förståelse för. Att vi så lätt faller. Det han har medlidande för är att det krävs så innan vi blir frestade. Det behövs bara att någon ser på mig på fel sätt, talar till mig med fel tonfall, för att begäret ska väckas inom mig. Han kan ha medlidande för det.

Varför kan han ha medlidande för det? För han vet hur det är att bli frestad. Han hade en natur som vår och blev frestad i allt liksom vi. Hur blir vi frestade? Jag blir frestad invändigt. Jesus hade det på samma sätt. Han blev frestad i allt.

Kan jag bli frestad för något som Jesus inte blev frestad till? Det står att han blev frestad till allt, men utan att synda. Det är det som gör vår överstepräst så stor. Att han gick igenom allt för vår skull. Han frestades i allt liksom vi, men utan att synda.

Det väcker ett hopp i våra hjärtan nu. Han kom för att ge oss en förebild. Han efterlämnade sig fotavtryck som vi kan följa, så att vi kan bli som han. Vi kan frestad i allt, och det upplever vi, men precis som han: utan att synda. Det är evangelium som Jesus kom med. Nästa vers blir då så hoppfull, i vers 16:

“Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”

I och med att vi vet att vi har en överstepräst, en Frälsare som älskar oss, som vet vad vi går igenom, en som kan sympatisera med oss, kan vi frimodigt gå fram till nådens tron mitt i våra frestelser. Vi kan gå till honom i bön. Vi kan be honom om hjälp och vi vet att han förstår oss.

Han vet vad vi går igenom. Han sitter där på nådens tron och medlar för oss, så att vi också kan segra. Det är den överstepräst vi har som kan hjälpa oss i nödens stund. Och när är denna nödens stund? Är det när vi har fallit? Då är det redan försent.

Nödens stund är samma som frestelsens stund. Vi kan gå till nådens tron och få hjälp. Det är det nåden är. Det är hjälp. Det är styrka. Det är kraft. Det är ett beslutsamt sinne. Ett beslut jag fattar. Precis som Jesus vill jag hellre dö än synda. Vi beväpnar oss i förväg med samma sinne som Jesus hade. Det bir ett mäktigt vapen mot synden.

Där vi förut var svaga, och där vi alltid upplevde att: “I den situationen faller jag alltid pladask. Jag klarar det inte. Jag är för svag.” Ja, sådana är vi som människor. Vi är svaga. Vi kan inte stå emot synden. I min egen kraft kan jag inget göra.

Är det Guds vilja att vi förblir där i vår egen kraft? Här står det om nådens tron där vi kan få hjälp, så att jag inte längre behöver förlita mig på min egen styrka. Jag kan få hjälp som jag inte hade tidigare, så att mina gamla erfarenheter av att hela tiden falla inte längre avgör mina framtida upplevelser, eftersom något har förändrats. Jag får hjälp.

Jag har en överstepräst som ber för mig och ger mig nåd och styrka. I frestelsens stund kan jag nu stå. Jag kan säga nej. I samma ögonblick som jag bestämmer mig får jag kraft och styrka att säga nej. Istället för att lusten ska befruktas och föda fram något hemskt, kan något gott komma av det. Något gott sker i mitt sinne och i mitt hjärta och det föder något mycket gott:

Andens frukter. Kärlek, glädje, frid. Allt som inte är medfött. Allt som är Guds löften till oss och som vi kan få del av. Jag lovprisar Gud för att vi som unga, kan använda nåden som är över oss. Vi kan bli bland dem som segrar. Vi behöver inte vara slavar under vår egen natur.

Det kan ofta vara lätt att tänka: “Jag är den enda som har det så här svårt. Jag blir frestad till det ena hemska efter det andra. Det måste vara något fel på mig.” Men Jesus blev också frestad i allt och han segrade. Han banade en väg genom det där. Jag vill läsa en vers som bekräftar detta. Vi kan läsa i 1 Kor 10.

1 Kor 10:13: “Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”

Det finns ingen frestelse som du råkar ut för väg, som du möter, som inte är känd bland människor. Vi har alla samma natur. Alla människor har ett kött. Vägen som Jesus banade går genom det, så att vi alla har samma möjlighet till att segra över det. Gud ser till att våra omständigheter aldrig blir för mycket för oss när vi är ödmjuka.

I frestelsen öppnar han en utväg så att vi kan segra. Så att vi kan tåla den. Vad är utvägen? När vi går till nådens tron. Går till vår överstepräst och ber honom om hjälp och kraft till att inte ge efter finner vi en utväg, varje gång. Det är vår kallelse. Lovad vare Gud för det segrande livet han har kallat oss till.

Sång (Alyssa)

Hallelujah, it is still the time of grace!
“Watch and pray,” the trumpet sounds in every place.
By God’s Word my heart is stirred,
And I know my prayers are heard;
I’ve the chance to hear but also do His Word.

O what a golden opportunity!
I’m tempted, and I see the sin that dwells in me.
In God’s great might I will rise up and fight.
Each sin will be condemned, and victorious I’ll stand!

It is glorious to hear God’s Word today;
But God also longs that I in faith obey.
He with fire baptizes me,
And through battle I’m set free
From my wretched nature! What great liberty!

O what a golden opportunity!
I’m tempted, and I see the sin that dwells in me.
In God’s great might I will rise up and fight.
Each sin will be condemned, and victorious I’ll stand!

Though I’m weak, I am with God a mighty man!
When by faith I fight, no enemy can stand!
Now the way ahead I see.
Faith and pow’r belong to me;
Every day becomes a day of liberty!

O what a golden opportunity!
I’m tempted, and I see the sin that dwells in me.
In God’s great might I will rise up and fight.
Each sin will be condemned, and victorious I’ll stand!

From the songbook Ways of the Lord #460
Text: Jan-Hein Staal
Melodi: Jan Willem Boer

Sam Petkau

Jag är så lycklig att vi får höra detta. Tänk att kunna sitta och höra Guds ord och få det in i ditt hjärta som Guds ord. Det är lätt för en människa att säga: "Jag tror på Bibeln."

Frågan vi borde ställa är emellertid: “Tror jag på vad som står i Bibeln, eller tror jag på mina tankar om Bibeln?”

När det står, som vi precis hörde, att begäret föder synd när den befruktas. Tänk på det. Begäret, när det befruktas, det är då jag kan göra något.

Ta Adam och Eva till exempel. När ormen kom till Eva och sa: “Har Gud verkligen sagt…?” Då svarade hon och sa: "Ja, Gud har sagt."

Om hon hade hållit fast i det även om hon såg att den var god, hade det kunnat bli intressant. Det hade verkligen kunnat göra något för mig. Men Herren har sagt!

Om hon hade hållit fast i det ordet, hade synden aldrig blivit befruktad trots att hon kände sig frestad. Därför skriver Petrus att Herrens ord håller för evigt.

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Tänk vilken kraft som ligger i Guds ord. När man hamnar i en situation, kan man inte … Hon kunde inte hålla fast i båda. Hon kunde inte hålla fast i båda.

Hon kunde inte säga: "Jag äter och håller fast i Guds ord." Ett av dem måste offras. Ett av dem måste blekna bort i bakgrunden. Det var just när hon avvisade.

Det är medvetet. Det är en medveten handling. Livets situationer jagar fram en vetskap om att något i mig är själviskt. Då har jag en möjlighet att säga: “Jag ska inte leva så. Jag ska hålla fast i Guds ord och därför kan jag segra."

Därför står det i Uppenbarelseboken: “Den som segrar". Jesus sa: “som jag segrade.” Hur segrade han? Tänk på det.

Tänk på vad Guds ord säger. Inte tänk på dina egna känslor i saken. Tänk på Guds ord. Den som segrar som jag segrade. Hur segrade han? Läs om hans frestelser. Hur segrade han egentligen?

Han sa "Det står skrivet!" och så stod han på fast grund. Gud har sagt att jag inte ska och därför gör jag det inte. Synden befruktades aldrig i honom.Inte i en enda situation gav han efter och han är vår förlöpare.

Nu kan vi följa honom. Vi kan hålla fast i Guds ord, som det står i Ps 119: “Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord."

Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. Låt mig aldrig avvisa ditt ord och göra det jag frestas till.

Frestelsen, inga problem. Synden kom inte på grund av frestelse. Synden kom på grund av olydnad. Det är den möjligheten vi har i livet. "Hjälp mig!"

Det står i Hebr om Jesus att han bad med rop och tårar till honom som kunde frälsa honom från döden. Syndens död. Han blev hörd på grund av sin gudsfruktan. “Nej, jag vill hålla ditt ord. Jag vet att allt annat kommer att förgå."

Man måste inte vara en vetenskapsman för att veta att allt förgår. Bara se dig omkring! Saker mister sitt värde, dör, åldras. Allt förgår, men Guds ord står för evigt.

Varför skulle jag då inte välja, i den situationen, att hellre hålla fast i något som håller för evigt och avvisa det som är temporärt?

Det står i Ps 119:11: “Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.”

Vi kan inte undvika frestelse, men vi kan undvika denna del: "[…] för att jag inte skall synda mot dig." Jag vill förmana oss alla: Låt oss gömma Guds ord i våra hjärtan. Älska buden.

Älska Guds ord så mycket när begäret väller upp inom oss, att vi har något att kämpa med. Beväpna dig själv med hela Guds vapenrustning. Var beredd. Du kommer att bli frestad. Det är helt säkert.

Och med hjälp av Guds ord, och den kraft Gud har gett oss i den helige Ande, behöver dessa frestelser, dessa begär som väller upp i frestelsen, aldrig befruktas i oss. Vi kan stå med Jesus och segra som han segrade. Vilket liv! Vilket liv!

Så intressant att tänka på det. Detta är bara ett begär. Ja, detta är ett begär jag känner. Men tänk lite längre.

Begäret, kanske avund, någon annan får ära. Se vad avund leder till och se fördärvet det lämnar efter sig. Människor som har gett efter för avund. Folk som har gett efter för orenhet. Se vad det leder till och eländet det för med sig.

Nu har du en kallelse och en möjlighet mitt i frestelsen att höja dig över all den ondskan och segra i Jesu Kristi namn, som är vår förlöpare.

En dag får vi stå med honom, efter att ha segrat. Vilket liv! Vilken mening med livet här på jord. Gud ger oss kraft till det.

Mark Kloosterman

Ja, det var verkligen gott.  Som vi hörde kan vi inte undvika att bli frestade. Och Martin Luther sa en gång att man inte kan hindra en fågel från att flyga över ens huvud, men man kan hindra den från att bygga bo. Så är det också med frestelser.

Vi kan inte undvika att bli frestade. Vi kan inte rå för att en tanke kommer upp i huvudet. Man kan känna sig smutsig, eftersom vi frestas till det som är fel och dåligt.

Man kan känna sig besmittad. Men innebär det att jag har gått med på det? Har jag sagt ja? Varje frestelse är en möjlighet för mig att säga ja eller nej.

Och om jag inte sa ja till det, så har jag inte fallit. Där måste vi kämpa trons goda kamp och inte leva efter våra känslor, så att vi säger nej varje gång vi ställs inför valet att hålla oss till Guds ord eller följa våra begär.

Då behöver jag aldrig synda. Det är vårt evangelium. Det är de goda nyheterna som Jesus kom med.

Sång (Trevor, Patrick och Eric)

Have you heard of the way, yes, the new, living way,
Which was opened by Jesus, God’s Son?
Have you heard, He came down, took all sin on Himself?
Have you heard how He wrestled and won?

For the way Jesus opened was through His own flesh.
All sin met its judgment and death.
When He cried, “It is finished,” on Calvary’s cross,
The way then was opened for us.

With strong crying in prayer He cried out to His God,
And with anguish and tears battled through!
From His brow His sweat came forth like great drops of blood,
For not once His own will would He do.

For the way Jesus opened was through His own flesh.
All sin met its judgment and death.
When He cried, “It is finished,” on Calvary’s cross,
The way then was opened for us.

Will you follow Him daily, denying yourself?
Will you walk on this new, living way?
Follow Him who when hated responded in love.
Will you walk in His steps every day?

For the way Jesus opened was through His own flesh.
All sin met its judgment and death.
When He cried, “It is finished,” on Calvary’s cross,
The way then was opened for us.

Från sångboken Herrens vägar #314
Text: Edvin Andersen 

Vittnesbörd

Daniel: Det som blev sagt om att hålla i Guds ord i frestelserna talade verkligen till mig. När Jesus befann sig i öknen och blev frestad. Då svarade han med "Det står skrivet." Det talade verkligen till mig. Det kan jag använda i mina kamper.

Mikayla: Det var gott för mig att höra om skillnaden mellan frestelse och synd. Jag har nämligen väldigt lätt att tänka: “Åh, det är jag frestad till. Hur kan jag låta något sådant komma in i mitt sinne? Därför var det så gott för mig att inse att även om det är där kan jag fortfarande säga "nej". Det är en stor hjälp.

David: För mig är det så spännande att höra att jag har ett val. Och att frestelse inte är synd. Det är inte slutet. Jag har inte syndat ännu. Nu kan jag välja. Jag kan välja att inte gå med på frestelsen. Det är alltid fantastisk att höra det som står i Jakob. Det om att räkna det för den största glädje när vi blir prövade. Jag känner att jag har en lång väg att vandra innan det blir "den största glädje", men att jag kan nå det. Det står att jag kan bli fullkomlig utan att sakna något. Det är ett realistiskt mål för mig som jag har. Det att jag kan bli fullkomlig och inte sakna något. Jag har full tro på Bibeln och Guds ord. Att Jesus ska ge mig kraft i mina kamper här, så att jag kan vara trofast i mina frestelser.

Rachel: Något som jag tyckte var coolt att höra var att du har ett val när du blir frestad. Du har synden och du har Guds ord. Och att det faktiskt är där det verkligen gäller. Det du väljer är det du får. Det är ditt beslut och ett medvetet sådant. Det var verkligen gott och faktiskt väldigt viktigt att tänka på. Att få det in i huvudet. Jag har ett val, varje dag. och jag måste bestämma mig. Jag måste välja.