Vem ska fylla diskmaskinen?

Livet kan ibland vara hektiskt, stressigt och svårt. Men sättet jag väljer att tillbringa mina lediga stunder på under dagens lopp, kan avgöra hur jag reagerar.

"Bara för upptagen"

När min man kommer hem i slutet av dagen frågar han om jag har läst bibelversen och artikeln han sände mig i morse.

"Åh, nej”, svarar jag. "Jag hade inte tid."

Jag är på väg ut; jag måste till högskolan i kväll, och lägger böckerna i ryggsäcken, och skriver lappar till barnen om vem som måste fylla diskmaskinen. Han är på väg in efter en lång dag med körning, kundbesök och skrivning av säkerhetspolicies. Han hinner precis äta middag innan han måste ut igen. Vi är två upptagna personer, det är något som är säkert.

Den irriterande diskmaskinen

Men vad finner jag när jag kommer hem senare på kvällen? Ingen är hemma, ingen har fyllt diskmaskinen och tepåsarna är slut. Jag sparkar av mig skorna, släpper ryggsäcken på golvet och slänger mig framför Tv:n. Men jag kan inte koncentrera mig på komedin. Något irriterar mig. Det är diskmaskinen. Som ingen har fyllt. Varför måste jag göra det?

Jag byter kanal för att hitta något som lindrar mitt självmedlidande. Jag hittar ett historiskt drama; härligt! Men det hjälper inte heller. Jag stänger av Tv:n och ser på telefonen om det har kommit in nya inlägg på Facebook, Telegram och WhatsApp. Jag är helt uppslukad av mitt aktiva liv på sociala medier i en halvtimme innan jag går in i köket för att rosta lite bröd. Min blick hamnar åter på diskmaskinen och jag blir förvånad över att jag fortfarande är irriterad en timme efter att jag först upptäckte det. Något så trivialt! Jag börjar hitta på undanflykter om att det beror på min trötthet. Men jag vet att något inte stämmer. Något stämmer inte hos mig själv, och diskmaskinen provocerar bara fram det.

Ett behov för Guds ord

Jag känner igen tecknen på svält; inte för te och rostat bröd, utan för att få tag i ett Guds ord som rensar mina tankar och min ande. Jag behöver ett svärd för att skära igenom detta självmedlidande och föra mig upp till det himmelska, där jag kan glädja mig.

Då minns jag artikeln som min man hade sänt mig tidigare på dagen. Den som jag var för upptagen för att läsa. Jag tar fram min telefon och bläddrar tillbaka. Här är ett utdrag:

"Vi förstår inte allt som möter oss i livet, men vi måste förstå och glädja oss över att allt samverkar till det bästa för oss, när vi älskar Gud, (Rom 8:28), och att Gud är trofast, som inte frestar oss över vår förmåga. (1 Kor 10:13). Vi vet även att allt som vi möter på vägen är Guds fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. (1 Kor 2:7).

I efterföljandet av Kristus garanteras vi en invändig frid och glädje som ingen eller inget kan rubba."

Söka den hjälp jag behöver

Hade jag verkligen varit för upptagen för att hinna läsa en bibelvers? För upptagen för att läsa en upplyftande artikel? Jag hade ju tid till att lyssna på radion medan jag åt frukost. Jag hade ju tid till att uppdatera Telegram med bilder av brödet jag hade bakat och hagtornen som hade slagit ut i blomster tidigt. Ja, jag tycker om att använda sociala medier och har använt det flitigt för att hålla kontakten med vänner och familj. Men om jag bara hade läst orden som min man hade sänt mig tidigare på dagen, istället för att skriva finurliga kommentarer på Telegram, så hade jag kunnat beväpna mig för att bekämpa alla klagomål som så fort hade fått sitt grepp om mig.

Min ande längtar efter friden och glädjen som "ingen eller inget kan rubba". Men jag kan inte glida in i det med minimal insats. Gud har gett mig stora löften i hans ord om att jag kan få del av gudomlig natur i vilken situation som helst jag möter. (2 Petr 1:2-4), och jag måste sporra mig så att jag kan se de ögonblick när jag har chansen att faktiskt göra det. Jag kan välja hur jag använder min lediga tid.

Använda möjligheterna

Med detta i tankarna återvänder jag till diskmaskinen. Istället för att klaga och bli bitter för att "jag måste göra något", kan jag fylla diskmaskinen tacksam över att jag faktiskt har en diskmaskin. Jag kan vara tacksam över att jag har möjligheten att gå ut och jobba och studera, och för att mina två pojkar tror på evangeliet. Men mest av allt kan jag vara tacksam över att jag har fått möjligheten att se en del av min natur som ofta ligger dold för mig. Jag kan gripa tag i Guds ord och följa Kristus. Jag kan få seger över frågan: "Varför alltid mig?" Då befrias jag från en börda, och jag får den frid som inte kan rubbas.

Ju mer jag längtar efter ett liv som är fritt från min sura natur, ju mer sporras jag till att söka Guds ord. Det blir mat och dricka för mig; Något så nödvändigt för mitt liv att jag inte kan överleva dagen utan det!