Bokstaven dödar, men Anden ger liv

"[…] inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv." 2 Kor 3:5-6.

Bokstaven dödar, men Anden ger liv – i oss!

När det gäller detta har vi en enorm förebild i Jesus. Det står i Joh 8:1-12 om kvinnan som hade varit otrogen och som skulle stenas enligt lagen. Hon skulle dödas. Fariséerna höll på att göra just det som Moses hade befallit dem att göra. Jesus satte sig emellertid ner och skrev på marken. Kanske han skrev "du ska inte begära" som också står i lagboken. Fariseerna såg det och drog sig tillbaka en efter en, de äldste först. Att begära var en synd som till skillnad från de andra buden, skedde invändigt. I och med att lusten var dold, kunde ingen bekämpa den i egen styrka. Så alla kände sig skyldiga. Ingen kunde hålla lagen.

Så sa Jesus till kvinnan: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" Det är Nya testamentets evangelium, att vi kan få våra synder förlåtna och inte behöver fortsätta som förlåtna syndare som fortsätter att synda.

Jesus säger; "Synda inte mer!" Han ger oss kraft genom den helige Ande,  så att synden kan upphöra och syndaren tillåts att leva och utvecklas. Det är mycket bättre än att döda syndaren. Det var tydligt att man var rädd för att synda i Gamla testamentet, eftersom det följde en dödsdom med det. Det Jesus kom med var emellertid mycket bättre. Nu kan folk komma ut ur synden och in i ett gott och helt nytt liv i Jesus Kristus.

Bokstaven dödar men Anden ger liv – i vår tjänst

Paulus var farisé, och en väldigt duktig sådan. Han visste verkligen vilket straff som tillhörde de olika brotten. Men han visste inte människans hemligheter. Allt det dolda, motiven till varför de handlade som de gjorde. Bokstavens tjänst kan ha en väldigt destruktiv effekt i vårt arbete med andra människor. Därför är det avgörande att kunna höra och lyda Anden.

Paulus var svag och rädd. Han sa till korintierna att han inte kom till dem med mänsklig visdom, utan i bevisning av Ande och kraft (1 Kor 2:3-5). Det han var rädd för var att allt han hade lärt sig vid Gamaliels fötter skulle binda honom, så att han inte var fri till att tjäna Gud efter Anden. Så här behövde han uppenbarelse från Anden. Endast Anden kunde avslöja det dolda till honom. Därför kom han rädd, svag och mycket orolig. Han kunde inte göra någonting i egen kraft, eftersom det inte längre bara handlade om att utmäta rätt straff, utan att leda människorna till ett nytt liv.

I Jesaja säger Gud: "Hör på mig, mitt folk." Vi måste lära oss vad Gud vill. Vad som är Hans vilja. Vi måste lyssna på Honom och komma in i Hans tankar, eftersom Hans vägar och Hans tankar är så mycket högre som himlen är högre än jorden (Jes 55:8-9). Vi måste vara omskurna från allt i denna värld. Då måste våra tankar ha någonstans att ta vägen, och de går uppåt, så att vi blir upphöjda med Kristus och satta i himlen. Då kommer vi in i Guds tankar genom uppenbarelsens Ande. Vi börjar höra Andens röst.

Det står vidare i 2 Kor 3:17: "Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet." Det finns inte frihet för vad som helst, utan frihet till att förvandlas efter Jesu bild. Det är denna frihet vi kan gå in i. Detta är inte falsk frihet, utan sann frihet där vi förvandlas från härlighet till härlighet (2 kor 3:18).

Denna artikel är baserad på ett tal av Kåre J Smith 28 maj, 2019.